Vi bodde ju nästan högst upp på ett berg så varje dag fick vi gå ner den långa vägen ner för berget, men utsikten var riktigt härlig.


Och på vägen ner till stranden stötte vi på ännu en grannhund. Söt var den, i alla fall!

 

Och ack så härligt det var på stranden. Fast vattnet är ju äckligt salt, dock. Inte gott att få i munnen eller, för min del, i ögonen.

 

Det var verkligen inte folktomt på stranden. Haha, observersa killen med kameran i mitten. Han log mot mig när han såg att jag också hade en kamera. Hans var dock lite proffsigare känner jag...