Igårkväll fick jag en mental breakdown. Allt bara krashade, det var efter passet med Major som allt bara föll ihop.

Jag hoppade alltså Major i repgrimma. Kan börja med att beskriva ridpasset med ett ord, KAOS.

Major har aldrig varit så het att rida förut och jag red väldigt dåligt stundvis, på framridningen var han helt okej. Han gick faktiskt fint i form i traven. Men galoppen var inte avslappnad ett steg. Hoppade fram lite i trav på ett litet kryss med ca. 60 på sidorna och han for iväg som satan efter hindrerna. Fick aldrig in en bra känsla då han har väldigt svårt att travhoppa och det blev konstiga ojämna språng som var svåra att hänga med i. Tillslut utmanade jag ödet och hoppade i galopp och jag vet hur sjukt pigg han kan bli då och det blev värre än vad jag förväntade mig. Han tog jätte språng och bara flyger iväg efter hindrerna i nästintill fyrsprång med massa bocksprång inräknat i det. Helt galet hur het den hästen kan vara. Att han sen har en tendens att bara hänga sig i repgrimman eller bara bli helt döv på den stundvis gör ju inte saken mycket bättre. Och ett språng på krysset måste jag verkligen peka ut lite extra, han hoppade av jätte tidigt och då tar han verkligen i med alla krafter han har över hindret och nu skojar jag verkligen inte, han hoppade det ungefär som ett 1.20 hinder, om inte högre. Jag hängde ju med i språnget och så men man kände verkligen hur mycket han tog i. Kunde inte riktigt hoppa hela banan då en annan tjej longerade sin häst där och var ivägen men hoppade lite på de andra hindrerna i alla fall. Nej, passet kändes inte bra. Det kändes bara som han drog runt med mig och jag kände mig bara som en dålig och hemsk ryttare.

Min mentala breakdown kom efter passet då jag bara kände mig dålig och hemskt, och jag inbillade mig saker som förmodligen inte ens är något. Trodde att jag hade gjort Major illa på massa olika sätt och allt möjligt. Men oron är fortfarande kvar, jag har en tendens att inbilla mig och oroa mig för saker som inte finns. Men jag mår inte så bra alls just nu. Vi får se hur bloggningen blir nu för just nu vill jag prioritera min hälsa för tillfället. Vi kanske hörs, när visar sig sen.