Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Innan någon tror att Major är död eller skadad eller sjuk, så är inte fallet. Han mår toppen. Det är inte alls problemet. Jag vet inte hur jag ska förklara mig, om jag ska skriva det kort eller förklara minsta lilla detalj. 

I alla fall så är det såhär att Majors ägare har kommit fram till beslutet att det är dags för honom att gå i pension. Han kommer alltså inte ridas särskilt mycket, bara skritt och trav och få ta det väldigt lugnt. 

Jag var med mamma på jobbet idag och dem är ju kollegor så hon kom fram och pratade med mig, och det lät då som om det är tänkt att vi inte ska ha hand om honom så mycket längre, utan mest bara om hon reser bort vilket händer någon gång om året kanske. Fast hon verkade först tro att jag inte ville ta hand om honom om jag inte fick rida men jag sa snabbt att jag mer än gärna hanterar honom från marken eller går på promenader eller bara skittar ut. Bara jag får träffa honom, det är allt jag vill. Men jag vet inte hur det blir riktigt. Hon föreslog i alla fall att hon tyckte vi skulle söka ny medryttarhäst för att få rida mer. 

 

Jag har väldigt mycket blandade känslor, har mest gråtit idag, men det är klart att det är bäst för honom att få ta det lugnt nu. Han fyller snart 24. Men det kom bara så plötsligt, jag hade ändå så mycket planer på att kunna utveckla allt vidare med att rida utan utrustning och just när allt började gå ganska bra med honom så försvinner det.

Som sagt är inget bestämt än hur ofta vi ska ha honom nu, kanske blir det inte alls mer, kanske fortsätter det regelbundet. Det visar sig.

Den här hästen betyder så mycket för mig att jag inte har ord, han är den som fått mig att glömma det jobbiga och kunna må bra för en stund. Han går inte att beskriva med ord och han är den bästa hästen jag någonsin träffat. Utan honom så ser jag ingen anledning fortsätta med hästar just nu helt ärligt.

 

Ursäktar rörigt inlägg, har bara mycket blandade känslor kring detta. Tack för mig!