Åh, min fina lilla kisse. Som jag har saknat dig. Jag och mamma åkte förbi och hälsade på honom. Han verkade må bra och gav mig massvis med pussar och hoppade gång på gång upp i knäet och la sig till rätta vart jag än gick. Vi somnade tillsist bredvid varandra i pappas säng, så nära att min arm nuddade honom hela tiden. Vet inte hur länge vi låg där, 2 timmar kanske. Har varit väldigt trött de senaste dagarna, så där trött att sömn inte riktigt verkar hjälpa och även han var ju skapligt trött så vi bara låg där bredvid varandra. 

Tiden kändes som den stod stilla och allt jobbigt kändes väldigt avlägset och kände mig bara väldigt lugn. Att höra honom jama när man kommer, ha honom sovandes i knät helt avslappnad eller bredvid sig och att höra hur han spinner tills vi båda somnar är sånt som riktigt känns ända in i själen. Att man kan älska en sån liten varelse så fruktansvärt mycket alltså. Han gör allting bättre den där lille. ♥