"Rider du inte?"

 
Just vad jag gör med Melody har blivit lite otydligt på bloggen på senaste tiden. Jag har länge testat mig fram till ett sätt som passar både mig och Melody som jag kan hantera henne på, det har gått dåligt och det har gått bra stundvis, men nu tror jag att jag börjar komma på rätt spår.
Jag har skippat att skriva vad jag gör många gånger och det har nog blivit lite svårt att förstå vad jag gör just nu med Melody. Folk och även mina familjemedlemmar har ofta reagerat när de har frågat "red du idag?" efter att jag har varit hos Melody och jag sedan har svarat nej. "Jaha... eh, vad gjorde du då?".  
Och ingen har sagt det på ett negativt sätt, verkligen inte, utan verkar bara nyfikna. Sen är det klart att det säkert finns någon som är skeptisk till att jag just nu inte rider Melody och det är inget fel med det. Ingen har i alla fall uppriktigt sagt något illa om sättet jag väljer att hantera Melody vilket jag är glad för. Men folk verkar väldigt nyfikna i alla fall på vad jag gör i fall jag inte rider så tänkte bara skriva lite om det helt enkelt. 
 
 
Till en början när jag precis börjat ta hand om henne så var det rätt mycket så att jag gick ut i hagen, satte på grimman, borstade, sadlade och sen red ut tillsammans med de andra i stallet. Och visst, det gick rätt bra när jag väl red så det var inga större problem med det. Alternativt gick jag ut på en promenad för att JAG ville det. Hon var inte lätt att promenera till en början för att hon var så spänd och stressade upp sig så lätt men bilden över är från en av de första promenaderna som faktiskt gick rätt bra. 
Och det var så jag fick börja helt enkelt. Nu får jag det säkert att låta som jag totalt struntade i vad hon tyckte men det gjorde jag verkligen inte. Fast hon visade inte särskilt tydligt vad hon tyckte till en början. Och det är väl inte så svårt att förstå? Jag var ju en främling för henne och det är ju inte direkt så att man på direkten öppnar upp sig och börjar berätta massa saker till någon man nyss träffat. Speciellt eftersom Melody är en otroligt introvert häst som är svår att nå fram till i början. När hon inte kunde förklara för mig vad hon kände resluterade det istället i att hon fick panik och hon stressade jätte lätt upp sig. Och det fanns ingen trygghet att luta sig mot, hon kände ju knappt mig och jag var ju så långt från en trygghet man kan komma. Efter detta ridpasset så vart jag så arg på mig själv att jag var så självisk och bara gjorde saker för att jag ville det. NEJ, nu var det allt dags för en förändring.
 
Långsamt började jag ändra mitt sätt att hantera henne när jag mer fick vara ute i stallet helt själv utan att någon annan var där. Något av det första jag ändrade på var att jag började låta henne få komma fram till mig först när jag gick ut i hagen. Stannade en bit ifrån och väntade bara. Flera gånger resulterade det i att vi kunde gå löst till ligghallen och sen hitta på något. Jag var fortfarande lite väl inne på spåret att vi varje gång behövde göra något, t.ex. gå på promenad, vara på ridbanan och så vidare.
 
 
Sakta men säkert började det gå lite framåt. Jag gjorde mitt yttersta för att lyssna så gott jag kunde på henne. Med mitt yttersta menar jag bara att jag är usel på att läsa av hästar egentligen så det är klart att det inte gick bra hela tiden. Långsamt började hon inse att jag faktiskt oftast förstod henne och anpassade mig efter hennes åsikt om saker. Plötsligt började den annars så blyga och introverta hästen att öppna upp sig mer för mig och faktiskt våga visa vad hon tyckte om saker. Plötsligt vågade hon förklara att hon inte tyckte om sadeln och att behöva att ryttare på ryggen. Hennes signaler blev tydligare och hon började göra sitt yttersta för att göra sig förstådd. 
Jag började med lite mer "kravlöst umgänge" och under den här perioden skrev jag inte alls särskilt mycket om henne på bloggen. Det jag gjorde var helt enkelt att gå ut i hagen, ställa mig en bit ifrån och vänta tills hon kom fram och hälsade, vilket hon chockerande nog ALLTID har gjort. Sen har det ju vissa dagar tagit tre sekunder och andra tio minuter. Sedan har vi bara strövat runt i hagen på hennes vilkor. Ingen fysisk kontakt som inte hon bjöd in till och inga krav helt enkelt. Gångerna jag försökte få ut henne på promenader sa hon direkt nej. För mig som innerst inne är en självisk hästmänniska med dåligt tålamod, även om jag kämpar för att få bort de delarna, så var det ju väldigt jobbigt för mitt ego att hästen inte vill hitta på något med mig. Det kändes självklart skit jobbigt. För det är klart att jag precis som vilken annan hästmänniska som helst också vill att "min" häst ska tycka om mig och det jag har att erbjuda. 
Men det visade sig dock att den här tiden faktiskt gav mycket mer än vad jag trott. Senaste veckan har det vänt ganska snabbt och plötsligt börjar det faktiskt bli hon som föreslår saker och vill göra saker med mig. Och den känslan slår rätt mycket kan jag säga. Alla timmar jag sett som meningslösa innan har faktiskt gjort något tillsist.
 
 
Så vad gör jag idag då tro? I skrivande stund så rider jag iprincip aldrig. Varför? Jo, för att Melody inte tycker om det just nu. Och det är trots allt hennes rygg vi snackar om, inte min förbokade sittplats. Och hade det varit i samma situation fast med en annan häst som faktiskt var positiv till att bli riden kanske jag hade suttit upp då och då. Men nu är Melody såhär och det är henne jag får anpassa mig till helt enkelt.
Just nu så försöker jag låta henne ta första steget till så mycket det går. Uppmuntrar henne till att komma med egna förslag. Sen är det klart att jag också kommer med förslag då och då men jag frågar alltid henne vad hon tycker. Vill jag till exempel sätta på grimman så sträcker jag bara fram den mot henne helt enkelt. Då är hon jätte enkel att läsa, vill hon inte så böjer hon sig ner och äter gräs igen eller vänder bort huvudet medan hon sträcker huvudet lätt framåt och liksom "trär" in huvudet själv om hon håller med om mitt förslag.
Det blir fortfarande rätt mycket kravlöst umgänge i hagen där vi bara strövar runt medan hon betar, vissa gånger kommer vi ut på promenader, andra inte. På promenaderna så försöker jag alltid ge så få signaler genom grimman så möjligt och prioriterar mitt kroppspråk. Börjar hon inte trava genom att jag själv ökar farten så börjar jag inte dra i grimman utan då travar vi inte bara. Sen är det klart att jag får ge signaler genom grimman då och då när mitt kroppsspråk inte räcker men mitt mål är ju att klara mig utan det.
Jag anpassar mig helt enkelt efter henne och det har börjat ge små reslutat nu. Jag tror inte jag minns senaste gången hon stressade upp sig riktigt när jag har varit där. Det är fortfarande rätt ofta som hon inte direkt vill hitta på något särskilt men det börjar ju bli bättre. Jag tänker låta det ta den tid det tar bara helt enkelt. Om hon någonsin frivilligt kommer bjuda upp mig på ryggen vet vi ju inte. Men tills dess är jag mer än nöjd med det vi gör just nu. 
Kommentarer
E

Hej! Tycker att det är ett mycket hälsosamt och respektabelt sätt du väljer att hantera och umgås med Melody. Det är väldigt kul att se! Jag undrar bara lite, vet att hon är en äldre häst och fullblod så säkert inte så lättfödd men är hon inte lite för smal? Vill verkligen inte låta anklagande eller så men revbenen syns på henna ganska rejält och hon ser rätt taggig ut : /

Datum: 2014-05-16 Klockan: 09:55:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: