Är det såhär det ska vara?

 
 
 
 
Något jag ofta läser eller hör är att folk försvarar alla proffs, som om de vore en enda stor identisk enhet. 
Jag får ofta höra att "proffsen vet vad de gör" och att "om proffsen gör det kan det ju inte vara något fel med det". 
Det som gör mig ledsen med sånna utlåtanden är just att man drar alla profffsryttare över en kant och säger att alla är precis likadana och att alla gör rätt in i varenda liten detalj de gör. Det blir även en ursäkt till att behandla hästen illa. Man kan använda det som en ursäkt; "men proffsen gör ju det så då kan det ju inte vara något fel med det?!". Men vad som är rätt eller fel ska inte ligga i andras händer och vara baserat på vad majoriteten gör.
 
Alla videos här över som är från Epona.tv. Dessa människor har folk som ser upp till dem, men det jag ser i dessa videos är inget jag ser som särskilt hälsosamt att ta efter - inte om man tänker ur hästarnas synvinkel i alla fall. Det är inga lyckliga och nöjda hästar jag ser här utan endast hästar som visar smärta och oharmonisk ridning. Vill man inte ha harmoni och att hästen ska trivas med det man gör? För detta är för mig verkligen inte fin ridning. Detta är verkligen inte hur man behandlar en annan levande varelse. De här hästarna känns inte direkt som om de trivs med vad de gör och borde inte det vara något av det viktigaste?
 
Skillnaden mellan just proffs och de flesta "amatör"-ryttare är ju just hur det oftast påverkar folk runt om kring. Rider någon som i videosarna över utan att någon ser på kommer det ju inte påverka någon runt om kring på samma sätt. Det kommer påverka hästen illa och det gör det ABSOLUT inte mer rätt på något sätt. Det är verkligen INTE okej någon gång. 
Proffsen har ju ofta folk som ser upp till dem, därav påverkar ju det de väljer att säga och göra de människor som ser upp till dem. Vad sänder det vi ser i videon ut för budskap till de som ser upp till dessa personer? 
 
Även de som räknas som proffs är lika mänskliga som alla andra och gör såklart fel ibland också. Problemet är ofta att precis som med annat i hästvärlden att folk helt enkelt inte besitter kunskapen för att förstå konsekvenserna av sina handlingar. Jag har ju sagt det ofta innan men som sagt, det gör mig glad att väldigt få vill sina hästar illa men det gör tyvärr inte att alla hästar har det bra tyvärr.
 
 
Hästens på bilden över ansågs enligt FEI:s veternärer vara i tävlingsskick och fick tillstånd att tävla vilket fick en del kritik. Från centralt håll gick FEI in och försvarade det hela efter kritiken. Läs mer om det här! Att allt som är på proffesionell nivå skulle vara helt rätt och felfritt känns ju inte riktigt som det stämmer nu eller hur? 
 
Självklart finns det folk som är proffs, precis som det finns folk under de flesta katagorier som gör ett bra jobb och kan vara värda att se upp till. Men man får helt enkelt inte sätta alla under en kategori och anta att alla är likadana. Vad en person gör måste inte ha något att göra med vad resten av de som räknas vara i samma grupp gör eller tycker.
 
Vi gillar att dra alla över en kam men det blir så himla fel ibland. Visst finns det proffs som vet vad de gör och inte gör sina hästar illa konstant, men det betyder inte att alla proffs vet vad de gör alla gånger. Det är oftast därför bättre att se folk som individer, inte som en del av den grupp vi valt att sätta de i.

Jag undrar bara vart det gick fel

Häromdagen började jag följa en användare på instagram som heter Unhappyhorses. Jag såg även att Elvira skrev ett inlägg om samma användare så då kände jag ännu mera lust att också nämna det. Här är Elviras fantastiskt bra inlägg!
 
Det som upprörde mig mest och gjorde mig mörkrädd på denna användare var varken den som lägger upp bilderna eller bilderna, även om det var en kniv i hjärtat även det, utan det var kommentarerna. Alla hästmänniskor med noll sympati för hästarna verkade liksom ha samlats allihopa här och kommenterat. Så här såg några kommentarer ut med tillhörande bilder.
 
 
 


 
 
 
 
För mig är det så uppenbart att dessa hästar visar att de känner smärta eller missnöje eller obehag av något slag. Oavsett om folk anser att detta inte är en grov form av djurplågeri eller att det bara är en ögonblicksbild så förstår jag verkligen INTE hur man kan säga att detta är okej, att det inte är något fel med det och att hästen inte alls känner smärta. Mer brist på empati får man leta efter.
 
Jag blir så ledsen djupt in i själen samtidigt som jag blir arg. Jag vill så gärna att våldet i hästvärlden ska minska men sånt här får mig att tappa allt hopp. Jag har inga ord just nu helt enkelt. Vill mest gräva ner mig.
Elvira satte dock ord på mina tankar så ni borde verkligen läsa henne inlägg som sagt, för hon är grym. 
 
Ta hand om er och era hästar väl.

Hästpsykologi & inlärd hjälplöshet

Ett ämne som allt för sällan tas upp är hästpsykologi. Folks kunskapssförråd tar ofta slut vid det fysiska välmåendet och därav blir det ofta svårt att tilfredställa hästen behov för psykiskt välmående. 
Visst att fysiskt välmående är ytterst viktigt också, men det behöver ju vara en balans mellan dem båda. Psykisk hälsa är minst lika viktig som fysisk. Och de påverkar ju också varandra, precis som hos oss människor. Vi människor är rätt ytliga av oss. Letar lätt bara efter skönhetsfel eller något annat ytligt på våra hästar. Det är så fort hästen börjar halta eller visa symtom på någon sjukdom vi vet om som vi reagerar. Och visst är det superbra att folk bryr sig om sina hästars fysiska välmående också och att de flesta vill sina hästar väl. Men det verkar vara lättare att lämna vissa delar i välmåendet utanför och skjutsa dem åt sidan. Leder det till en riktigt välmående häst då eller behövs kanske alla delar?
 
Vårat kunskapssförråd är ofta väldigt begränsat. Man kanske vet att om hästen uppvisar följande symptom har den t.ex. kolik, fång eller liknande. Vi vet att det är inte är bra om man ser revbenen på en häst och om hästen har sår har den ju självklart ont. Kanske vet vi lite kort om vad som bör göras om hästen uppvisar några tecken på sjukdom men sen tar det ofta slut på kunskap hos en del. Någon mycket viktig vi lämnar åt sidan ligger långt innan tillfället då en sjukdom börjar synas, nämligen hur vi ska förbygga den!
Många förstår inte innebörden och konsekvensen av sina handlingar. Det är så mycket som spelar roll i hästens välmående. Fodret, motion, miljö, underlag, hovvård. Hur förebygger man alla dessa mystiska hältor som hästar konstant blir avlivade för? Vet vi egentligen hur den tradtionella hovvården påverkar hästens välmående till exempel? Eller hur den sortens ridning vi håller på med idag påverkar hästen? Gynnar det hästens välmående?
 
 
Nog med den fysiska delen nu. Rubriken på inlägget lyder ju något helt annat. Hästpsykologi är ett ämne jag är oerhört intresserad av. Det är väldigt intressant faktiskt och hästvärlden skulle behöva få mer kunskap om det. 
Men vad är egentligen psykiskt välmående och hur tillfredställer man hästens psykiska behov?
Jag kan väl egentligen inte ge något svar på den frågan man jag vill i alla fall skriva lite om det här. 
Vi människor har väldigt lätt att förväxla vad vi själva söker efter och vill ha med vad hästen söker efter. Vi tänker gärna på vad vi skulle vilja ha om vi var en häst, istället för att faktiskt tänka på vad vår häst söker efter. Vi tar helt enkelt det vi skulle uppskatta, ger det till hästen och tar för givet att de ska uppskatta det lika mycket. Men det blir ju tyvärr inte alltid så. 
Om man tänker efter vad en människa skulle vilja ha skulle det ju till exempel vara; mat, vatten, tak över huvudet, varma kläder till när det är kallt, att vara rena, kunna få lite ensamtid då och då och någon som bryr sig om en. Detta för man lätt över till hästen och tror att de uppskattar samma sak. Visst uppskattar de flesta hästar säkerligen mat och vatten, annars står nog något inte helt rätt till men här finns det många delar som glöms bort.
Vi antar att eftersom vi vill ha ett hus med tak över huvudet att vara i över natten så ska hästen tycka om det, eftersom vi fryser utan extra kläder på vintern borde hästen också göra det och eftersom vi gillar kramar borde hästen också tycka om att man går fram och kramar när som helst.
 
Jag tycker inte man ska försöka humanisera hästar. Man ska inte göra de till något de inte är. Hästar är fantastiska djur och ska därför inte heller göras till något som räknas som mindre värt än oss. Alla djur är lika mycket värda och vi har alla olika behov. 
En häst har inte samma behov som oss, varken psykiskt eller fysiskt, och därför verkar vi har lite svårt att tillfredställa deras behov. Vi tillfredställer ofta bara våra egna behov för vårt eget välmåendes skull. 
 
 
Hästar är stäpplevande djur som vistas i flock. I det vilda vandrar de upp till flera mil per dag. I det vilda spenderar de all sin tid med sin flock, har flera mil att röra sig på och ändå förväntar vi oss att våra hästar ska vara nöjda att stå inne i en box på 3x4m helt själv största delen av dygnet och annars får de vistas ute i en helt platt, lerig hage där de ändå inte har något annat val än att bara stå still.
Hästar är flyktdjur och söker först och främst efter säkerthet, de flyr hellre än slåss och flyr då till säkerheten. En häst som inte känner sig säker kommer ju inte må psykiskt bra. 
Djuret som är skapt för att spendera två tredjedelar av sin tid med att beta, spenderar nu den tiden med stå helt still på grund av oss. Vi är så rädda för att våra hästar ska skada sig om de vistas med andra hästar så vi håller de i sin box istället. Det är ju onaturligt mot hästen som det kan bli, så det är väl inte konstigt att hästarna lider psykiskt av detta. Det är av denna anledingen så kallade "stallovanor" eller "beteendestörningar" utvecklas. För att hästen ska klara av det psykiska eländet som det innebär att stå instängd flera timmar i sträck så börjar vissa med t.ex. krubbitning och vävning för att de utsöndrar kemiska ämnen i hjärnan som är lugnande. Detta gör de bara för att kunna stå ut. 
 
Vi inser verkligen inte hur vi psykiskt påverkar våra hästar, utan vi antar bara att om det syns ytligt på hästen som den mår dåligt. Men en häst som står instängd hela dagarna kanske inte måste ha sår överallt för att faktiskt lida av det. Det är sånt som inte syns utanpå och sånt vi är för trångsynta för att se.
 
 
Inte nog med att våra hästar inte får i sig den näring de behöver, inte får tillräckligt med plats att röra sig fritt på, inte tillräcklig utevistelse och får stå ut med att bära oss på ryggen vareviga dag så blir det även helt ignorerade av oss när de försöker tala ut. 
Vi är två olika arter och talar inte samma språk, därav förekommer ju självklart stunder då kommunikationen brister. "A lot of people speak with animals, not many people listen though. That's the problem."

Vi klarar ibland av att få fram vårat eget budskap och vad vi vill ha sagt. Vi lär oss hur vi ska förklara oss så att hästen förstår, men det blir ingen tvåvägskommunikation just eftersom vi inte lyssnar på hästarna. Inte ens när de skriker så högt de kan lyssnar vi. Ibland känns det som att folk är för rädda för sanningen att de istället gömmer sig bakom hjälpmedel för att lura sig själva. 
 
 
Vi har väl nästan alla fått jaga den där 'envisa hästen' i hagen hur länge som helst innan man fått på grimman och fått in hästen. Kanske har man varit med om den där hästen som vägrar stå still när man ska sitta upp. Kanske har man ridit en häst som gång på gång bockat eller stegrat i försök att få av en, aningen har man suttit kvar eller åkt i backen och trots det suttit upp igen och bara varit lite strängare mot hästen. Kanske har vi varit med om en häst som gång på gång stannat när man hoppar, men trots det har man bara drivit på tills hästen tillslut tagit sig över hindret.
Alla av dessa saker har saker gemensamt. Det är lätt att tro att vi har någon form av rätt att styra och bestämma över dessa djur och att de måste göra det vi säger åt dem att göra, men så är det faktiskt inte. Hästar är individer och har egna tankar och åsikter och alla trivs inte med samma saker även fast vi gärna sätter alla hästar under samma fack och förväntar oss att alla hästar just VI sitter på ska tycka om något bara för att vi gör det.
Alla dessa hästar försöker säga något till oss. De försöker faktiskt säga nej! "NEJ! Jag vill inte följa med dig in till stallet." "NEJ! Jag vill inte att du ska rida på mig." "NEJ! Jag vill verkligen inte hoppa." 
När vi gång på gång väljer att ignorera detta, hur mycket hästen än försöker förklara och ingen lyssnar går många hästar in i ett tillstånd som är nästa sak jag tänker nämna i detta inlägg som börjar bli lite långt nu.
 
Inlärd hjälplöshet kallas detta för. Det går att läsa mer om HÄR! Inlärd hjälplöshet är ett apatiskt tillstånd som förekommer om individen utsats för okontrollerbara konsekvenser. När de helt enkelt tappar kontrollen över att kunna göra någonting åt något som är jobbigt. Då går de istället in i ett apatiskt tillstånd som kan vara kroniskt eller tillfälligt, 
De flesta kan säkert om de tänker efter komma ihåg att man mött någon häst som man nu i efterhand kan inse var 'lite för snäll' eller lite för accepterande. En sån där häst som inte reagerade på någonting och alltid gjorde som man sa. Jag har mött sånna hästar och tänkt att "åh, vilken underbart snäll häst". Nu i efterhand tänker jag som sagt lite annorlunda.
 
Ja, alla hästar är individer och visst är vissa tåligare än andra och de kommer reagera positivt och negativt på skilt olika saker. Men de där hästarna som verkligen inte visar några reaktioner alls är inte bara "snälla", de har blivit ignorerade så mycket att de helt enkelt slutat försöka. När man kommer till det stadiet tycker jag verkligen att vi har gått för långt. Det gör mig bara ledsen att hästar ska behöva lida så mycket psykiskt att de tillslut bara ger upp och slutar visa känslor. Är det verkligen så vi vill ha det?
 
 
Vi begränsar ju alltid våra hästar när vi har de i fångenskap, hur vi än vrider och vänder på det blir det ju vi som bestämmer vart hästen ska stå. Vi står ju därför i en position där vi skulle kunna göra det så otroligt bra för hästen men istället gör vi den totala motsatsen. 
Jag är iprincip emot allt som inte gynnar hästen (och djur i allmänhet för den delen och därför är jag även vegan) fysiskt eller psykiskt. Det förklarar väl varför jag är väldigt anti mot dagens moderna förhållningssätt till hästar, för det ser inte bra ut just nu. Det går smått framåt på vissa håll och jag hör om massvis med saker som gör mig glad. Så jag känner mig lite jobbig som jämt klagar nu, men samtidigt så vill jag göra skillnad. Det vill jag verkligen. Jag vill kunna få folk att tänka om lite och har jag bara fått en enda person att tänka till så är jag mer än nöjd. Då har jag gjort NÅGOT åtminstone.
Detta blev längre än vad jag trodde men jaja, hoppas det blev förståeligt i alla fall.
 
Tack för mig. 
 

På tal om spön

 
Fann denna bild hos Emelie och kände bara hur bra den hade passat i det här inlägget jag skrev om spön. Synd att jag inte hittat den innan men jaja, bättre sent än aldrig. 
Varför räknas det ena som djurplågeri och det andra inte utan bara en del av sporten?

Underliga resonemang kring användning av spö

Kanske är det inte mitt att ifrågasätta hur andra resonerar kring vissa saker men när jag snubblade förbi några kommentarer på videos kände jag att jag inte riktigt förstod resonemangen faktiskt. Jag strävar oftast efter att vara så öppensinnad jag kan men ibland blir man ju bara lite förbryllad över hur folk tänker. 
 
Jag reagerar sällan på saker som inte har med djurens välmående att göra. Diskutioner om vilket träns eller schabrak som är snyggast är inget jag håller mig till att ifrågasätta även om jag tycker annorlunda kring något. Jag vill inte peka ut någon på grund av att du t.ex. rider engelsk eller western ridning utan vilken kategori folk väljer att sätta sig själv under kunde jag inte störa mig mindre på helt ärligt. Folk verkar helt enkelt ha en tendens att vilja sammanfatta alla oss som går emot det moderna förhållningssättet som "NH-ryttare". Det verkar som om de tror att vi bara vill få över de på "våran sida". Men det är inte det jag menar med det jag skriver. Jag försöker inte frälsa någon in i någon hästfilosofi för att den jag är en del av är den enda rätta, jag bryr mig enbart om hästarna välmående och kämpar för djurens rätt - simple as that.
 
 
• • • • • • • • • • • •
 
 
Jag fann på en video där en tjej ramlar av på en hopptävling efter att ha tilldelat hästen ett rätt rejält slag med spöt några hinder innan och precis innan hon ramlar av ser man att hon är påväg att slå igen men då hästens stannar ramlar hon av istället. Så här lyder en av kommentarerna på videon:
 

 
Jag har markerat i rött det jag mest reagerade på i denna kommentar. 
Som ni förhoppningsvis redan förstår fick denna tjej lite negativ respons på sin video. Och lägger man ut en video där man slår sin häst med ett spö så känner jag väl att det inte är konstigt att folk säger ifrån. 
Tillbaka till kommentaren känner jag mest mig ledsen över att man resonerar så här. "Du känner din häst så om du behöver slå till honom, gör det!" Okej, så känner du din häst och känner för det har du all rätt att slå den?! Först och främst tror jag inte på att kunna äga en annan individ. Visst ser dagens samhälle ut så att det är en människa som står som ägare på en häst men jag tycker inte det ger en anledning att missbruka individen och göra annat än saker som gynnar dem. Jag vill inte kalla mig för någons ägare utan enbart deras vän, oavsett om jag stått under "ägare" på några papper. 
I alla fall så är det en grymt dålig anledning till att man får slå hästen. Bara för att det är din häst och du känner den ger det dig ingen rätt att göra den illa. Att stoppa in metallbett i munnen på hästen, dra i det så mycket du känner för, trycka med sporrar i sidorna tills det blir märken och att slå hur hårt man vill med spöt är tydligen helt okej idag.
 
"Det är en häst, den behöver bli tillsagd vad den ska göra och ibland är ett spö sättet man gör det på". HUR SJUK ÄR DÅ INTE DET PÅSTÅENDET?
På riktigt. Hur hjärntvättade är vi? Hur hemmablinda kan vi bli? Det är så vanligt med djurplågeri i hästvärlden att vi säger att hästarna behöver det, som om det vore en naturlag och en viktig del i hästens överlevnad. Som om de föddes med träns, sadel och ryttare på ryggen.
Nej, jag blir så ledsen. Så himla, himla, himla ledsen att man resonerar så här. Som om hästar vore själlösa monster som är ute efter att göra oss illa och därav måste tillrättavisas och bestraffas. Jag skulle nog mer säga att det är de där på övervåningen som oftare är själlösa monster. 
Hela den grejen är ju bara en tradition som vi inte tänker efter kring idag. Vi är så vana vid att hästar rids med spön att vi inte lägger någon djupare tanke kring det. Och spön används ju sällan för att förfina någon kommunikation utan används ju för det mesta som bestraffning eller framåtdrivande.
 
Jag är inte emot redskapet egentligen utan precis som mycket annat endast skeptisk till sättet det används på. Egentligen är det ju inte spöet som är problemet i det hela, problemet är ju att med redskapet ger man sig själv och andra tillåtelse att slå hästen av någon anledning. Problemet ligger hos först och främst hos människorna.
Jag kan förstå mig på dressyrspön om de endast används som en förlängd arm, jag kan förstå Bent Branderups lära där man använder en torkad kvist som går av om den används för hårt - men jag förstår mig inte riktigt på korta spön. Du når inte mycket längre med den utan den är bara till för att slå våra hästar. Oavsett om du gör det lätt eller hårt så tilldelar du ändå ett slag för det mesta med ett sånt spö. Folk försöker sockersöta det till att du bara försöka hjälpa hästen och ge den mer framåtbjudning o.s.v. men faktum är att precis som med bett är det enda som händer att hästen till varje pris vill undvika smärtan och därav gör som den blir "tillsagd". Är det så här det ska vara? Ska vi enbart använda spön för att få våra hästar att göra som vi vill?
 
Att slå ett djur är ett tydligt fall av djurplågeri, så vida du inte är ryttare och det utsatta djuret är en häst tydligen...
Skulle du slå en hund offentligt (t.ex.) blir du med största sannolikhet polisanmäld medan du kan anmäla någon som slagit sin häst med ett spö under en tävling utan att det blir uppmärksammat alls. Hur kommer det sig att denna ryttare gick ifrån denna tävlingen helt utan att någon reagerade? Är det inte djurplågeri oavsett vilket djur det är eller har jag fel?
Djurplågeri är djurplågeri enligt mig. Vare sig det är fysiskt eller psykiskt våld det handlar om. Ridning och hästhantering har gått så långt att saker som dessa inte uppmärksammas ordenltigt. Hästar utsätts för våld vareviga dag utan att allmänheten sätter ner foten. Hästar är ju tydligen för oss att bruka på våra egna vilkor och för vår egen vinnings skull, hästarna behöver ju sättas på plats och bli tillrättavisas när de inte ger oss det resultat vi söker. Om det betyder detta några slag eller sparkar eller drag gör inget - det är ju hästar trots allt. 
 
 
Vart går då gränsen? Vart går gränsen till att det faktiskt blir plågeri? Hur hårt kan man slå innan det är fel? Åsikter kring just det med hur hårt man kan slå verkar vara rätt olika från person till person men samtidigt reagerar folk sällan när det ekar av slag från ett spö genom hela ridhuset för att man är så van. Enligt mig tycker jag att så fort du använder ett spö i bestraffande eller framåtdrivande syfte är du ute på fel spår. Så fort det övergår till slag eller rapp oavsett 'styrkan' tycker jag du är grymt ute på fel spår. 
Ska man förbjuda spön överhuvudtaget eller blir det orättvist mot de som faktiskt använder det utan att göra illa hästen? Måste det vara ytliga sår för att det ska kunna uppmärksammas eller kan det vara så att hästen faktiskt mår dåligt av det och får ont trots att det inte är stora öppna sår? Och varför är det först när det är stora öppna sår eller när en häst är extremt mager som det blir klassat som djurplågeri? Kan det vara så att hästen blir plågat av sånt som vi är för blinda för att se?
 

 
Och problemet är ju inte att det endast förekommer våld mot hästar, det är ju så långt ifrån sanningen man kan komma. Saken är ju bara att det vardagliga våldet mot hästar är accepterat av allmänheten, visas upp på tävlingar, på tv och helt öppet överallt utan att folk säger ifrån och när man gör det så är det massvis med folk som försvarar varför hästarna skulle förtjäna det våldet genom att få det att låta som något det inte är.
Visst ser massvis med annan djurhållning hemsk ut idag, inom köttindustrin, fiske, djurparker, hemma hos "vanliga människor och massa annat. Ja, helt enkelt mest det allmänna sättet att behandla djur får mig så fort jag tänker på det att vilja gräva ner mig någonstans. Så visst är det så att väldigt många djur lider på grund av oss och jag skulle mer än gärna hjälpa varenda en om jag kunde. Hästarna får genomlida hemska förhållanden men där är man istället stolt över det och visar upp det. Där ligger skillnaden! Att göra en häst illa ska inte vara värre än att göra något annat djur illa så varför uppmärksammats det så sällan?
 
Djurplågeri ska vara djurplågeri, oavsett vilket djur det är. Det ska vara lika hemskt och fel oavsett. 

Underbart

Blev otroligt glad när jag fick en kommentar av en tjej som heter Louise på mitt inlägg om hästens form, klickade in på hennes blogg och hittade ett så himla bra och klokt inlägg. Vart verkligen så himla glad av att läsa det och jag kände att jag kunde inte lämna inlägget utan att dela med mig av det här. 
Hon får med så himla mycket bra som jag har tänkt på själv men inte riktigt kunnat få ut i skrift och illustrationerna gör det hela ännu mer klart. Det blir så himla tydligt hur det moderna sättet att rida påverkar hästen och varför mystiska hältor och andra sjukdomar är såpass vanliga idag. När ska vi börja inse hur våra hästar går sönder mer och mer och börja få till en förändring?
Problemet ligger ju sällan i att vi vill göra våra hästar illa utan vi tror ju oftast att det vi gör gynnar hästarna, men faktum är att så ligger det inte riktigt till överallt.
Det bästa med illustrationerna är nästan close-up delen på ryggkotorna. Man säger ju att man strävar efter att avståndet mellan nacke och kors ska ökas men det ser man ju tydligt att det inte gör på de första bilderna utan istället trycks ryggkotorna ihop. Kolla även på hur onaturligt halskotorna lägger sig och hur svårt det måste vara att andas när man får huvudet placerat i en så onaturlig position. Får ont bara av att tänka på att det är sådär många hästar tvingas gå tills de går sönder. 
 
Ni borde verkligen besöka Louise's blogg för den förtjänar verkligen lite extra uppmärksamhet. Här är en länk till orginalinlägget. Mer såna här i hästvärlden, tack. 
 
Här är inlägget i alla fall:
 

Jag tänkte här visa lite grann om hästens fysik vs modern ridning. Och därigenom försöka ge en anledning, förklaring eller exempel. Och därmed den vanligaste anledningen till att vi har många skadade hästar idag. Visste ni att två tredjedelar av ridhästar har någon form av Kissing spine (sammanväxta eller sammanliggande ryggkotor) ?

Utöver det ser vi allt mer och mer mystiska hältor, spänningar, pålagringar och så vidare. Varför? Ridningen har verkligen förändrats under de senaste 20 - 30 åren. Det som var rätt och riktigt förr, är inte längre det man strävar mot. Det som var nästintill förbjudet förr, om ens någonting godkänt (av nedan förklarliga skäl) - strävar vi mot eller nöjer oss ofta med idag. Statistiken på skadade och konvalecenta, samt utdömningen av hästar ökar markant. Kan det finnas ett samband?

 


 

Anledningen till att det är farligt med diverse populära hjälptyglar är att vi saknar förståelsen för vad hästen egentligen försöker säga. Samt vi saknar förståelsen för anledningen till vad vi vill.

Det är ofta fokus på att få ner huvudet på hästen, och att hästen ska kännas avspänd. Men det är skillnad på att vara avspänd eller avstängd. Det man lär hästen är att gå och arbeta i en felaktig form, och vi lär hästen att röra sig, utan förståelse för sin egen rörelse. Vi forcerar ofta fram ridningen idag, vilket är enklare och går snabbare. Det tråkiga är bara att själva poängen missas. Att bygga upp en unghäst tar lång tid, det handlar inte bara om fysiken - utan även om att hästen själv ska växa sig in i och förstå rörelsen. Den ska kunna dansa utan någons om drar i diverse snören - det borde vara målet. Många hästar idag saknar balans på egen hand, då det aldrig har fått bygga upp någon utifrån sin egen rörelse. Och är därmed begränsad i sin egen egentliga kapacitet, och framförallt hållbarhet.

 


 

Förutom att det skapar en inre stress hos hästen, så kommer den att överkompensera. Olika hästar, på olika sätt. Vi tror ofta vi vet bättre än hästen, att om vi med våra verktyg får hästen att göra si eller så, ska vi stärka hästen. Men hästen måste kunna göra si eller så på fri hand, utan spänningar eller tvång - annars har varken kroppen eller huvudet förstått. Och den kommer mest troligt att stänga av och foga sig. Då det istället för hästen till stor del, kommer att handla om att forma sig och blint göra som ryttaren säger, för att slippa obehag. Något många hästar har lärt sig.. Vi ger dem sällan något alternativ. Problemet och lösningen är att fysik är fysik. Det finns aldrig några genvägar som lönar sig på sikt.

 

 
 
Detta är ingen ovanlig syn, på en häst som går i såkallad form. Sen finns det olika varianter på det. Men jag försöker visa grundprincipen. 
 

Hästens lufttillförsel är begränsad, på grund av nackens vinkel. Prova själv att trycka in hakan och andas, och sedan att sträcka ut hakan och andas. 
Halskotorna är i en onaturlig vinkel, vilket gör att det skapas spänningar först i bogen, där också rörelsen blir begränsad. Ryggkotorna tvingas ihop tätare mot varandra, då hästens rygg hamnar i ett V, oftast strax framför ländryggen. Rörelsekraften kommer från bakre delen, men kan inte forceras fram genom hästen, och belastningen hamnar därför i mitten. Liksom rörelsen, vilket ytterligare medför att senor och ligament också används på ett ohälsosamt sätt. Man kan tänka sig att kraften blir en tyngd som går rakt upp och ner, och avstannar i hästen, med diverse spänningar istället för en cirkulering i rörelsen. Rörelsen bör cirkulera likt luften i blodet.

 

 
 

 
Här nedan har jag försökt beskriva det viktiga, den fysiskt friare rörelsen. Liksom här finns det många varianter. Jag har försökt beskriva grundprincipen som vi alltid bör utgå från. Utifrån den kan vi åstadkomma mer avancerade rörelser med sin rätta anledning. Att bygga upp och utveckla hästen på ett förberedande och långsiktigt sätt. För prestation, lärdom och hållbarhet.
 
 
Här har hästen fri syretillförsel. Nacken och dess kotor är vinklade, så att kraften från baken kan drivas igenom. Rörelsen stannar alltså inte i bog och bäcken. Vilket gör att hästen kan bära sig själv med ryggen, och med ryggen och kraften som forcerar i en cirkulär rörelse kan benen (senor och ligament) även användas på ett hälsosammare sätt. Då rörelsens vikt är i luften kan belastningen fördelas med takten runt om, enligt hästens fysik. Kort sagt hästen kan bära sig, och använda senor och ligament. istället för att överbelasta.
 
 
Kissing spine (och pålagringar) som är väldigt vanligt kan bero på flera orsaker, men orsak + orsak gör det vanligare och vanligare. En hästs ryggkotor ligger naturligt ganska nära varandra. Beroende på hur hästen är skapt, vissa hästar har kotor som medfött ligger samman (vilket är ganska ovanligt) men vad vanligare är att vi avlar fram kompakta sporthästar. Där ofta kotorna av naturliga skäl, ofta ligger i ett tajtare/ mer utsatt läge. Det i kombination med den moderna ridningen, gör att kotorna på många hästar tillslut växer ihop. Eller skapar pålagringar som kan bli allvarliga. Pålagringar kan synas i nacken eller i ryggen. Spänningar från ansiktet kan sätta sig i nacken, som i sin tur kan ge en märklig hälta. Därför kan vi aldrig vinna på tvingande medel. Vi kan bara få en illusion av egen vinning av det, för vad vi vill just där och då. Men både häst och människa tjänar på en större förståelse och ett långsiktigare tänk. Det är hjärtslitande både för människor och för hästar, när hästarna går sönder. Hästens kropp talar om sanningen.

Varför barfota?

Hade äntligen tänkt skriva om något som blivit mitt favoritämne på senaste tiden, nämligen HOVAR!
Hovar var tidigare att ämne jag verkligen inte kunde någonting alls om. Och då menar jag verkligen ingenting som i INGENTING. Har inget minne av att jag la någon tanke kring hovar alls förutom att jag kratsade hovarna på hästarna men mer än så kunde jag inte. Men när jag började se att många förespråkade barfota vart jag ju snabbt nyfiken hur det kom sig att vissa verkligen förespråkade barfota så mycket framför skoning. Jag hade liksom aldrig lagt en tanke kring något av detta, skorna fanns ju liksom bara där på de flesta hästar jag träffade men samtidigt såg jag inget fel med att vara utan dem men jag ville veta mer om varför man valde att ha hästen skodd/barfota.
 
Idag är hovar något av det intressantaste jag vet. Det är en hel vetenskap och jag älskar det verkligen. Samtidigt blir jag ju ledsen över hur mycket av hovvården ser ut idag. Det är alldeles för få som besitter kunskapen om hur hoven faktiskt fungerar vilket är väldigt trist då hoven faktiskt är en så otroligt viktig del av hästen. De kallas inte hästens fyra hjärtan utan en anledning.
 
 
Först lite basics. Man kan ju egentligen gå in hur djupt som helst på hovens anatomi men jag känner att vi bara tar det som är viktigt till detta inlägg helt enkelt. Detta är då för er som inte vet delarna av hoven, bilden under visar det hela väldigt enkelt med bara tre delar av hoven att komma ihåg.
 
                                              
 
 
Nu kan vi i alla fall de tre delarna strålen, sulan och hovvägen. Men vi kan även säga att de tre benen som syns på bilden till vänster är då översta kotben, det i mitten är kronben och det nedersta är hovbenet.
Hovens har många viktiga egenskaper, den är stötdämpande och hjälper att pumpa runt blodet i benet. När hoven landar på marken ska den först landa i trakterna och de bakre delarna av strålen. Strålen trycks upp och utvidgas. Trycket från strålen underifrån och uppifrån från kronbenet gör att den elastiska putan (som sitter inuti hoven) utvidgas och då pressar hovväggen utåt och hovens bakre delar vidgas. Det är då detta som kallas för hovmekanism. Hovmekanismen hjälper inte bara till som stötdämpare utan är även viktigt för att blodet ska kunna pumpas runt ordentligt i hoven. För en fullt fungerande hovmekanism krävs bland annat att strålen har ordentlig markkontakt. En fungerande hovmekanism behövs alltså för en frisk hov.
 
Man har skott hästar sedan mer än tusen år tillbaka, några exakta årtal är inte helt säkra. Järnskon är alltså ingen ny uppfinning. Man började använda skor pågrund av att vi människor tämjde hästarna och därmed begränsade dem och förhindrade den naturliga balansen och när hästarna tvingades bära ryttare långa sträckor och hovarna blev ömma. Man använder även skor för att förhindra slitage på hoven.
 
 
Om vi kollar på bilden över som är lite mer detaljerad kan vi köra lite finn ett fel...
Ordet bärrand tycker jag nämligen är lite felaktigt. Bärrand är alltså ett namn för hovvägen om den är sedd underifrån och ordet grundar sig i den felaktiga uppfattningen att det är hovvägen som ska bära hästen vikt. Och det har vi ju precis lärt oss att strålen ska göra, eller hur? Därför blir att kalla det för just bärrand lite missledande.
Eftersom man varit fast i att det är hovväggen som är till för att bära hästen vikt så har ju skoningen ingen negativ effekt på hovens funktion, tror man ju. Problemet med att sko är att det är sällan som strålen får någon eller tillräcklig markkontakt. Och det var ju det viktigaste för hovmekanismen väl? När järnskon då sätts på blir det då istället hovväggen som får bära hela hästens (och även ryttarens - eftersom det i de allra flesta fall är ridhästar som skos) vikt, vilket den ju inte är skapt för. Stötarna tas senare upp i lederna istället och det är därför det är vanligt med ledinflammationer i benen. På de flesta hästar med skor har strålen ingen markkontakt alls (förutom möjligen pyttelite vid väldigt mjuka underlag men det är ju långt ifrån tillräckligt) och då ser man ofta att strålen har krympt ihop och iprincip dött. Lite hur det kan se ut tänkte jag visa mer i ett framtida inlägg och skillnaden mellan en frisk och sjuk hov.
Skon innebär helt enkelt en begränsning för att hoven ska kunna fungera naturligt och det är helt enkelt svårt att få en frisk och fullt fungerande hov.
 
Detta är då anledningen till att jag själv förespråkar och föredrar barfota. Jag är inte emot folk som väljer att sko sina hästar, om det inte är uppenbart dålig skoning, utan jag ser själv bara fler fördelar med barfota och ser det som ett steg på vägen mot en frisk hov. För det är inte bara att plocka av en sko så är hoven frisk nästa dag - att plocka av skorna är ett steg i rätt riktning bara. Hovens hälsa grundar sig i mycket mer än bara den ytliga hovvården. Jag har för mig att man bruka säga att hovvården bara har ansvar för cirka 10% av den totala hovhälsan, resterande 90% har med foder, miljö, motion o.s.v. att göra. 
Så det är så mycket mer än att bara plocka av skon. Att ha hästen barfota kräver ofta lite mer egen kunskap då det är betydligt enklare om man själv kan verka eftersom det annars kan bli dyrt om man ska ha dit en som verkar varje gång det behövs. Man strävar oftast efter att hästen ska få slita på hoven själv men eftersom vi begränsar våra tamhästar så kan de ibland behöva hjälp på traven och därför verkar man. 
Många väljer därför skor då det är enklare och har hästen sjuka hovar är det lätt att dölja symptomen med en sko men orsaken finns ju fortfarande kvar. Och den delen med att dölja symptomen istället för att ta tag i orsaken känner vi igen sen tidigare tror jag eller vad säger vi?
 
Jag kan inte ta ansvar för hur andra väljer att sköta om sina hästars hovar utan det enda jag vill är att folk ska veta varför de gör som dem gör och hur det påverkar hästen. Varför har du hästen barfota? Varför skor du hästen? Hur kommer det påverka min häst? 
 
 
Som avslut tänkte jag dela med mig av dessa två videos som ännu mer förklarar hur skon påverkar hovvmeknismen och bevisar att det faktiskt är strålen som ska bära vikten. Extremt känsliga tittare varnas, men jag själv som är rätt känslig annars klarade av att se på dessa videos men startbilden är väl redan innan lite avvisande om man är känslig.
 
 
 
Hoppas att ni fann något intressant i inlägget, kommer nog skriva mer om hovar snart igen då jag verkligen brinner för detta ämne och vill lära mig mycket mer då jag kan så lite just nu egentligen. 

Teaching collection

Kommentar från Molly: Kom att tänka på ett klipp jag såg för ett tag sedan och det skulle vara intressant att höra din åsikt om det: (länk till videon längre ner i inlägget)
Jag personligen tycker det som tas upp i klippet är rätt logiskt och jag gillar metoden. Inget tvång utan det bygger mer på tidigare kunskaper som hästen lär sig att koppla ihop lite i taget. Men som sagt, skulle vara intressant att höra vad du har att säga!:)
 
PS. Kom även på ett till klipp som jag tycker make sense: (länk till en annan video)

Du kanske har ett sånt inlägg på gång eftersom du skriver en serie, men annars skulle det vara intressant att se dig ta upp detta i ett inlägg!:)
 
Verkligen jätte roligt att få ett förslag på vad jag ska skriva om. Självklart kan jag göra ett inlägg om min åsikt om dessa två videos och bara lite egna tankar kring detta. Sen får ni som sagt välja helt själva vad ni tycker är rätt, detta är mina tankar kring videon, inte vad som är rätt och fel. Jag delar bara med mig av mina tankegångar och det som dyker upp i huvudet när jag ser dessa videos. För att det inte ska bli för långt skriver jag bara om första videoklippet här. 
 
 
 
Hade inte sett eller hört om denna video innan faktiskt så tryckte på play utan några förutfattade meningar eller förväntningar av något slag. Ni får hemskt gärna kolla på hela eller bara lite av videon innan ni läser om ni vill.
Mitt helhetsintryck av videon är väl inte starkt svart eller vitt, utan mer av någon grå ton sådär. Känner mig lite delad helt enkelt. Videon för mig är ett så himla tydligt exempel på att det teoretiska många gånger är hur klokt som helst men någonstans blir slutresultatet (det praktiska) inte samma sak. Mycket av det han säger är klokt men jag tyckte inte alltid det stämde överens med det jag såg.
 
Det som är viktigt att få fram först och främst är ju att hästen som visas i detta klipp är 2 ÅR, den kan alltså omöjligt ha hunnit muskla upp sig för en korrekt samling o.s.v. Sen diskuterades det rätt mycket i kommentarsfältet om man verkligen ska rida på en häst under 3 år men det är en annan sak att diskutera.
Jag tycker i alla fall det till viss del är lite dumt att bara visa klipp på en så pass ung häst. Missförstå mig inte, jag fattar ju att han ska visa hur man börjar arbetet med att lära hästen samling och då visar det på en häst som inte är van. Men just i en informativ film kan det ju vara bra att kunna visa någon häst som har kommit lite längre och kan bära sig själv lite bättre så man vet vad man ska sträva efter. Alltså kanske bara en liten snutt på slutet. Förstår ni hur jag menar då?
 
En annan viktig sak är att jag själv inte tycker att man kan utgå ifrån någon ram som passar alla hästar om hur de ska lära sig olika saker. Alla hästar är individer och lär sig bäst på olika sätt och tar olika lång tid. Därav går det väl inte riktigt att sätta någon exakt manual på hur man gör utan alla hästar är olika.
 
I alla fall så är det många av sakerna han säger som är väldigt sunda. Jag blir väldigt glad att han till en början inte har brytt sig om vart hästens huvud har varit utan bara börjat lugnt. Fast redan där känns det som att han menar att man ska bry sig om huvudet senare, vilket man egentligen inte ska tänka på.
 
 
Från ungefär 0:30-1:24 ser det ut såhär. Han visar lite hur han har börjat med att rida hästen, inga krav på vart huvudet ska vara någonstans helt enkelt och bara ridit honom framåt. Detta ser enligt mig oftast rätt fint ut. 
Jag har i detta inlägget snott Alexandras idé igen och gjort egna bilder med gungbrädan så allt är inspirerat av Alex. På alla bilder har jag försökt placera de två prickarna på samma del av hästen, den främre ungefär vid sista halskotan och den bakre ungefär vid bärbensknölen. Sen är det klart att det är inget som är exakt.
Som ni ser på bilderna över ser man hur hästen lägger sin vikt naturligt, som jag pratat om innan, med endast lite mer vikt på framdelen. Gungbrädan tippar alltså inte överdrivet mycket framåt utan bara lite lätt men ingen större fara där.
 
Sen börjar han prata om att rygga är en viktig del av det. Han visar ryggningar och säger bland annat att "ser ni hur långt hans bakben kommer in under honom?" och pratar om hur det man söker efter i en ryggning är att hästen ska "få in näsan, lyfta bogen och att förflytta vikten bak". Att han säger det i den ordningen blir lite fel tycker jag.
Och visst är det att hästen förflyttar vikten bak man söker efter i en ryggning men det här med att man fokuserar på huvudet känner jag redan blir lite fel. För en ryggning kan vara ett toppenbra sätt att visa för hästen vart man vill att den ska lägga vikten. Han ber hästen att rygga genom att korta tygeln och hålla med båda händerna. Tyvärr tyckte jag inte att den här hästen flyttade så mycket av sin vikt bakåt faktiskt.
 
 
Som ni ser på bilden tycker jag inte det ser särskilt annorlunda ut i jämförelse med innan. Därav blir det snabbt fel att visa att detta är en häst som lägger vikten bakåt. Problemet här tror jag är att stödet på tygeln knäcker av lite och gör att hästen istället lägger vikten på bogen. Denna kille är ju inte hård på handen, men som ni ser är ju tygeln ändå helt sträckt trots att huvudet är placerat lite väl nära bringan egentligen om man ska utgå ifrån att lodplanet är det korrekta.
 
Vi kan jämföra denna ryggning med en bild jag hittade på Honza Blaha och en av hans hästar från en show i Dublin. Denna hästen har då varken någon störande vikt på ryggen eller någon utrustning som kan störa på något sätt. Bilden är tagen härifrån!
 
Ser ni då skillanden? Här har vi en häst som i en ryggning förflyttar sin vikt bak. Detta är mycket mer likt det man eftersträvar, enligt mig. Sen är det klart att detta har han väl jobbat med mycket längre än hästen i videon så det är ju svårt att jämföra. Men skillnaden blir så tydlig när man ser de bredvid varandra. 
 
Eftersom hästen i videon inte förflyttar vikten bakåt i ryggningen är det klart att det budskapet inte gått hela vägen fram ännu, den här hästen har endast uppfattat ryggningen som att placera huvudet närmare bringan.
Som han nämner i videon har hästen bara lärt sig rygga i ungefär 3 veckor, vilket är väldigt kort tid egentligen. Om hästen faktiskt inte förflyttar vikten bakåt är det ganska självklart att hästen nog inte förflyttar den bakåt när man rider framåt heller. Han pratar mycket om det här som på svenska kallas "ridning mellan hand och skänkel" vilket jag varit lite skeptisk till på senaste tiden. Han visar att det är när han kortar tygeln och driver på med benen som hästen går i form, vilket jag inte riktigt tycker stämmer då det är så mycket mer än det. Formen ligger ju inte i tygeln eller hur mycket du skänklar på. Visst är hästen framåtbjudning en viktig del men det är ju inte bara genom att hålla i tygeln och skänkla på du får en häst att gå i form, eller hur? Jag tror att det här nästan hade varit bättre att ha lärt hästen att rygga för sitsen, så inget tygelstöd fanns där för att knäcka av. För det är lättare attdet blir våra skänklar och händer som förstör, t.ex. genom att få hästen att lägga sig på underhalsen och då vikten på bogen eller så förhindrar man bröstkorgsrotationen eller bara det naturliga rörelsemönstret men skänklarna.
 
 
Visst är de översta lite extrema kanske men de var inte svåra att få tag på egentligen. Men även när hästen kanske gick något mindre förböjd som på de andra två bilderna så såg viktfördelningen ut likadant. Som ni ser hamnar betydligt mer vikt nu på bogen och det blir alltså totala motsatsen från det man vill ha. Så fär denna hästen är det betydligt bättre om den rids som i början, (se bild 1 och 2) för där lägger den vikten mycket bättre. Även fast den inte kröker på nacken eller lägger jätte mycket vikt bak så är det bättre än de bilderna över. Dock är det han säger i slutet väldigt klokt med att man inte ska hänga i tygeln då det förstör det mesta, vilket stämmer. Men det jag tycker här är att man inte får se någon förbättring utan det ser betydligt bättre ut rent formmässigt på de första bilderna.
 
Så för att sammanfatta: Det stämmer att samling och form handlar om att kunna lära hästen att förflytta vikten bakåt, ett sätt att göra sig förstådd kan vara ryggningar. Det är viktigt att ta det lugnt och starta smått till en början och ge hästen den tid den behöver båda fysiskt och psykiskt. När hästen förstått och byggd upp muskler för att kunna lägga sin vikt bakåt kan man försöka få över samma sak till när hästen rör sig framåt. Att börja från marken kan även vara en väldigt bra idé.
Det som dock blir felet är att man faktiskt inte riktigt får hästen att förstå vad man menar. Eftersom hans "kommando" för ryggning var att ta i både tyglarna, känner hästen ett tryck i munnen och börjar då backa och när det fortfarande är tryck i munnen så gör ju hästen det mest logiska och förflyttar nosen närmare bringan. Så det är ofta det man glömmer, man förstår själv vad det är man strävar efter men det är lätt att glömma om hästen faktiskt förstått vad det är du vill. 
Och det är ju lätt att tänka att man själv vet att man gör det för hästens bästa men frågan är ju om hästen känner något positvt av det? Visst vet du att det är bäst för hästen att arbeta korrekt men det kan du ju inte förklara för hästen tyvärr. Därför måste vi ju se till att hästen får något positivt av det, och därmed ta reda på vad som driver din häst, kanske är det bara att stå still och ta det lugnt eller mat eller kanske kli på favoritstället? Vad det än är som driver hästen så måste ju hästen kunna förstå vad du menar och få ut något positivt av det, och det är lite det jag tycker man glömmer här. Ja, hästen ryggar när han säger det men mer än så tror jag inte har gått fram till till hästen. Och det är väl klart, hästen är 2 år, i framtiden kanske den går korrekt och förstår men jag har ju nu bara denna video att utgå ifrån och där ser jag tyvärr ingen häst som förstått att den ska flytta vikten bakåt. Det är vad jag ser i alla fall.
 
Jag hoppas ni förstod vad jag snackade om här för det vart väl mest lite rörigt när jag bara babblar om mina tankegångar. Men hoppas det var till nytta för någon eller fick er att tänka lite. - Vad är era tankar kring videon förresten? Hade varit roligt att höra.

Hemma tidigare än planerat & deeptalk

 
Jag är då redan på hemmaplan lite tidigare än vad det var tänkt. Skulle kunna gå in hur detaljrikt som helst egentligen så skriver ändå en liten längre text. Redan andra dagen så kände jag att jag mest ville hem, inte på grund av hemlängtan egentligen utan jag vet inte hur man ska förklara det riktigt. Jag trivdes inte mentalt helt enkelt. Och när man redan har problem med ångest, stress och panik så vart det för mig väldigt stressigt att vara där och att man ständigt MÅSTE befinna sig här och där. Jag behövde bara hem och ta det lugnt och faktiskt få sova om nätterna helt enkelt. 
Detta blandat med att jag inte alls trivdes med hästhanteringen och ridningen. Folk var väldigt skeptiska (och vissa bara nyfikna) till sättet jag håller på med hästar. De två ridpassen jag red fick jag inte höra något annat än: "korta tygeln", "korta tygeln", "korta tygeln". Och då menar jag alltså INGET annat, förutom förklaringar om hur korta tyglar jag skulle ha och varför. Jag red alltså då med endast tygeln vikt i min hand, visar vägen och frågade om Amira ville ändra tempo med hjälp av enbart sitsen. Jag får ångest när jag vet hur det jag sitter och håller henne i munnen med påverkar henne och vilket obehag och även smärta det ger henne. Hon vart plötsligt en annan häst när jag red såhär och jag märkte hur hon trivdes mycket bättre men att sen att endast få negativ feedback på det kändes ju lite halvdant.
 
Jag inbillade mig innan att jag på något sätt skulle kunna komma överens med de där så jag kunde göra det på mitt eget sätt men det funkade ju inte riktigt så. Säger inte mer om detta men jag kan väl säga att jag inte höll med om allt helt enkelt och det passade ju verkligen inte mig vilket jag redan visste innan men det var jobbigare än jag trodde. Trots det gjorde jag ju ändå på mitt egna sätt och valde bland annat att inte rida Amira till hagen en dag för att hon sa nej till det & tog även av nosgrimman, men de två ridpassen jag hade var faktiskt helt underbara och har inte känts så bra att rida på väldigt länge. Vetskapen av det obehag som ridning orsakar hästar har jag ju alltid haft med mig i bakhuvudet när jag har ridit nu på senaste tiden och jag har insett nu att det är därför glädjen i det har tynat bort.
Men dessa två pass kände jag verkligen bara: "YES! Det är precis såhär jag vill ha det om jag väl rider. Såhär vill jag att det ska vara och kännas." Visst såg det säkerligen inte särskilt fantastiskt ut men det jag menar är mer att jag kunde rida två hela pass med endast minimala hjälper för att kommunicera. Jag kände verkligen att Amira trivdes mycket bättre och hon visade inget större missnöje, och inte på det sättet att jag var sträng och inte lät henne visa missnöje eller säga vad hon tyckte utan hon hade friheten till att säga vad hon ville men just dessa två pass hade hon inget speciellt att anmärka på utan höll glatt med mig. Det värmde så djupt in i själen verkligen. Varenda tygeltag innan har liksom varit som en kniv i magen för att jag på något sätt känner hästarnas smärta i det ögonblicket. Och de flesta tycker väl jag är mesig med detta och att hästarna inte går sönder för att man tar lite i munnen någon gång. Och visst, hästarna går väl inte av på mitten men samtidigt så vill jag i alla fall helst orsaka så lite obehag och smärta som möjligt. Sen finns det oerhört få som håller med mig om detta vilket jag är väldigt medveten om. 
 
Okej, detta är på gränsen till att spåra ur nu för jag är trött - p.g.a. brist på sömn - och känslosam, hahaha. Godnatt på er! Ska nog se till att ta igen lite sömn hade jag tänkt.

Hästens form #1

Nu tänkte jag äntligen ta och skriva lite om de här med hästens form, något jag velat göra hur länge som helst och har jobbat med detta inlägg ett tag nu. För detta är något jag själv tycker har gått riktigt snett någonstans på vägen precis som med mycket annat i hästvärlden idag. Det är ännu ett tydligt exempel på det här med att man går efter traditioner och helt enkelt "gör som man alltid gjort". Därför blir det lätt att man inte lägger några djupare tankar kring det. Precis som mycket annat så menar folk oftast väl men har helt enkelt inte kunskapen till att veta om vad som är rätt och fel.
Jag är ingen expert kring ämnet och rent praktiskt är jag urusel helt ärligt. Skulle inte kunna påstå något annat. Jag har trott vid flera tillfällen att jag fått en häst att gå korrekt men ju mer jag lärt mig desto mer inser hur långt därifrån jag har varit. Så visst, praktiskt är jag inte någon expert på långa vägar. Jag vet inte varenda liten detalj så ni får helt enkelt inte ta allt för allvarligt bara. Jag skriver ur min synvinkel och utifrån det jag vet, men jag säger inte att jag vet allt som är rätt. Och jag kan långt ifrån allt trots att jag strävar efter att lära mig så mycket jag kan.
Eftersom det finns så mycket att skriva om detta så har jag valt att göra det lite mer till en serie inlägg helt enkelt. Det här första inlägget kommer bli lite mer grundläggande fakta men såklart blir det lite av mina egna åsikter som vanligt. Okej, men då kör vi då!
 
 
Det här med hästens form är nog ett begrepp som lätt rör till det i huvudet på en. Jag menar så många begrepp som det finns att hålla reda på - i form, på tygeln, samling, vinklat bäcken, bakom lod, på lodplan, bakom hand, höjer ryggen, trampa in bakbenen, skjutkraft, bärkraft, framtung, förböjd, ja listan på begrepp går att göras lång. Det blir mycket dubbelmoral i det hela när man får höra en sak teoretiskt men det visuella man ser är oftast totala motsatsen. Inte konstigt att folk blir förvirrade och att det så lätt blir fel.
 
Det första man kan försöka reda ut är ju just varför vi strävar efter att hästen ska arbeta korrekt eller i form, på tygeln eller vad man nu väljer att kalla det. Personligen gillar jag verkligen inte begreppet "på tygeln", men mer om det senare. Innan man börjar med NÅGOT annat ska man fundera över varför man egentligen vill få hästen i form. De två anledningarna som oftast nämns är: att hästen ska höja ryggen & att den ska förflytta sin vikt bakåt.
Varför vill man då dessa två saker? Jo, för att hästen är ju faktiskt inte gjord för att ha en ryttare på ryggen. Hur lätt det en är att tro det med tanke på hur hästvärlden ser ut idag så är de inte födda med ryttare på ryggen. De är inte byggda för att bära något mer än sin egen vikt så när vi hoppar upp på ryggen stör vi ju den naturliga balansen. Hos en omusklad häst så sätter vi ju oss i princip rakt på ryggraden och därför brukar man då säga att man ska bygga upp muskler på hästen genom att den ska höja och börja arbeta med ryggen. Anledningen till att man vill att hästen ska förflytta sin vikt bakåt är även där på grund av att vi rubbar den naturliga balansen. En häst utan ryttare lägger ungefär 60% av sin vikt på framdelen. När vi ryttare hoppar upp blir det ofta betydligt mer procent som hamnar på framkärran och då på bogen. 
Bakbenen som då är mycket bättre stötdämpare och bättre anpassade för att bära vikt får i detta fallet knappt bära någon vikt alls, medan frambenen som inte alls är lika bra byggda för att bära så mycket vikt, tar istället då skada av detta. Men vi har väldigt tur, för dessa två saker går hand i hand rätt bra. Toppen eller hur? 
 
Så det man då vill är att hästen ska lägga sin vikt bakåt istället för framåt, alltså genom att vinkla bäckenet, "sätta sig på bakbenen" eller trampa in dem eller vad man nu väljer att säga och genom det då höja ryggen med hjälp av magmusklerna. Detta är då inget man kan uppnå bara över en dag eller så utan hästen måste, precis som om vi ska bygga upp muskler för något, tränas upp stegvis för att ha ork och muskler att orka bära sig själv korrekt. För det krävs otroligt mycket mer ansträngning för en häst att bära sig korrekt än att krypa bakom lod och lägga all vikt på bogen. Och en häst som inte haft tid att bli korrekt musklad kommer ju inte klara av att bära sig korrekt.
För många känns det säkert som jag har lämnat en viktig detalj ute nu. MEN HALLÅ, HUVUDET DÅ? Det har du väl glömt? Det är en rätt vanlig uppfattning att formen har någonting med huvudet på hästen att göra och att det är en viss position och välvning av halsen som visar att hästen går korrekt. Och folk verkar gilla att bara fokusera på vart huvudet är någonstans vilket blir väldigt inkorrekt på många sätt. Just för att man börjar i fel ände av hästen om man börjar med att fokusera på huvudet och att försöka med att få ner huvudet med hjälp av tygeln. Jag har nu valt att helt ta bort faktumet vart huvudet ska vara någonstans då jag tycker det är väldigt orelevant i sammanhanget egentligen och jag tror även personligen att hästen mår bättre om den har friheten att själv välja vart den är mest bekväm med att placera huvudet. Tänker man bara på att huvudet ska placerar på en viss plats i slutändan blir det lätt att bara tänka på det och tillslut blir det lätt att man blir frustrerad när hästen aldrig kröker på nacken och tänker att man ska hjälpa den lite på traven, men det är där det blir så fel.
Det finns såklart många som strävar efter att huvudet ska vara i rätt position och man pratar till exempel om det här med "på lodplanet", vilket jag skrev ett grymt felaktigt inlägg om för något år sen som nu då är raderat, men grejen är att om bakbenen och ryggen ändå inte arbetar så spelar det ju inte den minsta roll om hästen har huvudet placerat "på lodplan" eller inte. Förstår ni hur jag menar med det?
Det är väl lite på grund av detta jag tycker att begreppet "på tygeln" blir väldigt missvisande, för redan i namnet känns det som att man utgår ifrån att det är tygeln som gör att hästen arbetar korrekt.
 
 
 
 
Om vi tittar på denna bild av ett hästskelett tycker jag själv det blir mycket lättare att se just varför man inte kan börja i fel ände. Om vi först tar en titt på bäckenet så tycker jag man ser väldigt tydligt hur det hänger ihop med ryggen. Om vi tänker att vi vinklar bäckenet så ser man ganska tydligt vad det ger för effekt på ryggen. Samtidigt går det ganska snabbt att se varför man inte kan börja framifrån, för jag ser här inget sätt som att få ner huvudet skulle ge någon effekt på bakbenen. Jag ser dock att det är rätt logiskt att om man skulle pressa ner huvudet på hästen skulle vikten hamna på bogen. 
 
Det blir så himla förvirrande på många sätt då man får höra hur formen börjar bakifrån men samtidigt för man höra hur man ska hålla mer kontakt i tygeln eller får höra något annat sätt att placera huvudet för att hästen ska gå i form. Är hästen svår att placera huvudet på sätter man istälet dit en hjälptygel i hopp om att det ska hjälpa hästen. Men även där glömmer vi att vi börjar i fel ände.
Ett uttryck jag ofta fått höra är just det här med att "om formen är äkta ska man lika gärna ska kunna släppa allt stöd i hästens mun och då ska hästen gå kvar precis likadant", vilket är väldigt sant och klokt just för att det förklarar att tygeln inte har med hästens form att göra. Och samtidigt har jag blivit tillsagd att inte släppa stödet i tygeln för att hästen då skulle tappa formen. Men var i det nyss ett tydligt tecken på att formen var äkta om man kan släppa stödet på tygeln? Detta är ju inget annat än förvirrande från alla håll och kanter.
 
Jag är personligen inte särskilt mycket för ridning med konstant stöd i tyglarna (stöd och kontakt är två olika saker) av flera anledningar. Både på grund av att det oftast används för att "ha kontroll" och kontroll är något jag inte gillar när det kommer till hantering av djur, men även på grund av att det är så lätt att hästen tar skada på olika sätt. Det blir så himla lätt att göra fel helt enkelt. Det här är min personliga åsikt och jag menar inte att alla måste tycka likadant, verkligen inte. Men även här tycker jag att det ger ännu en anledning för: om att hästen går i en korrekt form ändå inte har något att göra med stödet på tygeln så ser jag då själv ingen anledning till att behöva rida med konstant stöd för den anledningen. Visst är det väl inte enda anledningen till att man rider på detta sätt men ursäkten att det är för att hästen ska gå i form funkar inte riktigt längre här i alla fall. För faktum är att det väldigt ofta blir tvärt om, rider man med massa stöd i tygeln blir det tyvärr väldigt lätt fel och det är väldigt lätt få fram en forcerad "form" där man genom välvningen på hästens hals lätt luras med att man är i sista stadiet i hästens formgivning. 
Börjar du med att få ner huvudet på hästen kommer du inte få en häst som bär sig själv korrekt utan det kommer med största sannolikhet sluta med att hästen lägger sig i handen och då lägger sig på bogen. Vi blir alltså helt utan några aktiverade bakben eller någon arbetande rygg vilket är det vi egentligen strävar efter. Vi tror att vi hjälper hästen i detta fall men faktum är att vi bara göra det enklare oss att göra fel.
 
 
 
Här är två bilder jag hittade på just det jag skrivit om innan, här har man fokuserat på att få ner huvudet på hästen för mycket vilket resulterat i hästar som på grund av smärtan i munnen kröker på nacken och då lägger sig på bogen. Och det är ju lätt att stirra sig blind på huvudet och tro att bara för att de kröker på nacken går de rätt. Detta är en rätt vanlig syn så det var inte svårt att hitta dessa bilder. Ett annat exempel på detta är dessa bilder på mig och Fille.
Och det blir just när alla fokuserar så mycket på huvudet är det klart att folk som är nya i hästvärlden då antar att det är vart huvudet placeras som spelar roll och att ju mer hästen kröker på nacke desto bättre är det. Jag kan säga att jag själv har varit i den situationen, jag har också trott att det som spelade roll var att hästen krökte på nacken och har själv suttit där och hållt så mycket i hästarnas munnar att de tillslut gett upp och gett efter för trycket. Visst var jag jätte stolt över det då men idag vill jag mest spy av att tänka på det. Men när man tänker efter på det är det inte så konstigt att jag trodde detta när allt jag sett att man fokuserade på var att få ner huvudet på hästen.
 
Det verkar ha blivit något konstigt missförstånd att det är genom fysisk styrka vi ska få fram en korrekt form hos hästen men jag har själv upplevt det som så att hästarna går bättre när man ger de mer frihet att röra sig naturligt och man faktiskt gör sig förstådd för hästen om det man vill. Det är rätt typiskt idag att man hellre väljer att ta genvägen för att lura ögat att det ser bra ut istället för att lägga ner det där lilla extra arbetet och faktiskt kunna kommunicera med hästen. Varför föredrar vi att bara dra och slita fram det resultat vi vill ha istället för att göra oss förstådda? Det är väl ändå hästen som ska kunna bära sig själv, inte du som ska bära hästen med dina händer?
 
 
 
 
Det finns så otroligt mycket mer att skriva kring allt detta men jag får vänta till nästa inlägg. Tack till er som orkat läsa om ni ens är några. Vill även tillägga att jag inte äger några av bilderna i detta inlägg.

Det har gått framåt i alla fall

Jag satte mig ner och organiserade om lite i kategorierna och vart rätt sorgsen över att hitta gamla hästinlägg jag själv skrivit. Jag vart väldigt ledsen över hur jag brukade resonera kring ridning och hästar i allmänhet. Men när jag tänkte på det var det sättet jag såg på hästar då tyvärr ett sätt som är ganska vanligt idag. Och problemet i det hela är väldigt sällan att folk vill göra hästarna illa, problemet ligger oftast i okunskap och att mycket görs bara av tradition. Det var i alla fall några av mina tidigare ståndpunkter, som jag inte håller med om, som jag tänkte skriva om i det här inlägget. Många saker jag idag ser som självklarheter hade jag inte ens aning om på den tiden och det tar mycket mod att lägga ut allt detta. Men jag tänkte att det var dags att vara kritisk åt mig själv.
 
Mycket av det jag skrivit i gamla inlägg känns helt ärligt rätt sjukt att tänka att det är jag som har skrivit, att jag liksom inte visste bättre och tänkte längre. Det jag mest reagerade på var det här med hur jag reflekterade över hästens form. Läste många inlägg om att hästen jag red tydligen gick i form och allt möjligt. Jag började skriva det i inläggen precis efter att jag fått börja rida Fille med snodd, eller halsförlängare eller vad man nu vill kalla det, vilket i alla fall är en hjälptygel. Jag visste ju inte hur den fungerade men de satte på den på Fille för att han skulle kunna "gå i form". Och visst krökte han fint på nacken så jag var så stolt över mig själv och var helt hundra på att han gick i form och skröt om det lite här och var.
Detta fick mig nu att börja tänka på det här med dubbla budskap som dagens traditionella ridning gärna lär ut. Det kan vara rätt förvirrande måste jag säga! Man får först höra av alla om hur formen börjar bakifrån och det viktigaste är att hästen trampar in bakbenen och börjar arbeta med ryggen, först då får man en krökt nacke o.s.v. MEN; sen när man sitter där på hästen får man höra att man ska hålla mer i hästens mun och konstant hålla om med skänklarna för att denna ska gå i form eller så sätter man på en hjälptygel av något slag.
 
Jag inser nu att Fille inte alls arbetade rätt, inte på något sätt. Det han gjorde var att ge efter på allt trycket han hade i munnen genom att placera huvudet på det enda stället han kunde för att undvika smärtan - närmare bringan. Hade jag snodden på gav ju den eftergift när han gjorde det så det var klart att han behöll sitt huvud där för att unvika smärtan. Och visst ger detta en känslan att man då redan är på sista steget i att få hästen att gå i form och det blir lätt att tro att man har nått en korrekt form, men faktum är att jag inte ens var på första steget. Varför? Jo, för att jag börjat i HELT fel ände.
Allt detta blir mer och mer ett mysterium för mig. Hur kan man lära ut en sak men visa upp en helt annan? Jag blir så förbryllad verkligen. Jag hör även ofta folk som säger att man ska kunna släppa allt stöd på tygeln och om hästen går likadant är formen äkta, men samtidigt så hör man att man inte ska släppa stödet i hästens mun. Man blir visad hur man ska placera huvudet men i det teoretiska pratar man ändå hela tiden om hur formen börjar bakifrån. Det här går inte ihop för mig längre! Förstår verkligen inte...
 
 
Här har vi två gamla skärmdumpar som jag minns att jag var så stolt över. Jag tänkte att wow, här går han verkligen helt perfekt! Vad ser jag då idag? Jag ser en ryttare som håller alldeles för mycket i tygeln och en häst som tillslut ger efter mot det enorma trycket i munnen och kröker ihop nacken. Vinkeln på dessa är ju rätt dåligt men man ser ändå SJUKT tydligt hur han inte lägger vikten rätt. Problemet när man håller konstant kontakt i hästens mun är ju att det är så himla lätt att hästen lägger sig på bogen, då det är det som blir lättast för den att göra, vilket är totala motsatsen till det man strävar efter. Jag tycker att det går hur lätt som helst att se på denna bild att Fille lägger nästan all sin vikt på bogen. Han har inte förflyttat någon vikt bakåt alls och jag ser ingen arbetande överlinje. Jag kommer ju förmodligen skriva något lite längre om just det här med hästens form någon annan gång men jag tänkte lägga in två bilder jag snott av Alex (från detta fantastiska inlägget) som rätt bra förklarar med en "gungbräda" det här med vart hästen lägger vikten. Visst att vinklen på bilderna på Fille är rätt dåliga men det går rätt snabbt att se att gångbrädan hade pekat neråt mot bogen.
 
Till vänster har vi Zito som lägger sin vikt på bogen & till höger har vi Noemi som lägger mer av sin vikt bak.
 
Ser ni då skillnaden? ↑ Jag tycker i alla fall det blir mycket tydligare när man ser det som en gungbräda. Nej, jag blir lite skamsen över att tänka på att det var en framåttippande gungbräda jag omedvetet strävade efter förut.
Förlåt mig, älskade Fille. Förlåt för att jag orsakade dig den smärtan. Och förlåt för att jag inte visste bättre då och inte lyssnade på dig.
 
Det som är viktigt att komma ihåg är att det finns INGA tygeltag som gör att hästen går i form. Och en korrekt form är inget man uppnår över en dag, det finns inga hjälpmedel eller genvägar. Hästen måste få tid att kunna musklas rätt för att orka bära sig korrekt. För precis som vi kanske inte orkar göra särskilt många armhävningar om vi inte har tränat på det mycket innan och inte har musklerna för det så måste hästen ha tid att muskla upp sig rätt innan den kan bära sig själv rätt en längre stund.
Därför känns det rätt meningslöst att slänga på massa extra utrustning när hästen egentligen inte har musklerna för att orka bära sig i en korrekt form någon längre stund. Det var helt enklet grejen med Fille, han var inte musklad för att bära sig korrekt så istället gjorde han det som var lättast och kröp bakom lod för att undvika smärtan och la sig på bogen då det kräver mindre ansträngning. 
Och det är ju faktiskt HÄSTEN som ska kunna bära sig själv och därför ser jag inte mycket logiskt i traditionen om "ridning mellan hand och skänkel" och att man har massa hjälpmedel och inspänningar för att få en "bättre form". Alla sätt att begränsa hästen upplever jag idag ofta som negativa, tyvärr.
 
 
Förut verkade jag även leva med den vanliga uppfattningen att hästar gjorde saker för att vara elaka mot oss och att vi var tvungna att tillrättavisa dem. Det fick de väl helt enkelt finna sig i eftersom det var vi som bestämde över dem, eller hur? Det gjorde mig väldigt ledsen att läsa om hur någon häst att bockat eller gjort något annat mot mig och jag helt enkelt bara skrev att jag fick säga ifrån så fixade sig allt tydligen. Idag vet jag ju att hästen bara försökte förklara för mig att något var fel, men det var ju jag för blind för att se. Det är väldigt jobbigt för mig att tänka att jag brukade se på hästar på det här sättet. Det gör ont i min själ verkligen. Men jag är glad att jag har lärt mig mer och idag tänker på ett helt annat sätt på många vis. Jag är fortfarande långt ifrån nöjd med min hästhantering men jag har kommit en bit på vägen i alla fall.
 
I slutändan hamnade tjejen som inte trodde att hästar fanns till för annat än att vi skulle rida dem och bruka dem på våra vilkor, brevid de på marken utan några krav och intresserade sig istället för det teoretiska och hästarnas fysiska och psykiska välmående. Enligt mig har det gått framåt i alla fall, sakta men säkert...

Det med nosgrimmor

Ett ämne jag velat skriva om hur länge som helst verkligen är just nosgrimmor. Jag ska vara riktigt uppriktig nu och säga att jag tycker verkligen inte om nosgrimmor. Jag tycker verkligen, verkligen, verkligen inte om dem och ser ingen ursäkt till att använda dem själv. För många kan det säkert vara förvirrande för en del. Vadå? En nosgrimma skadar väl inte? Nej. Egentligen inte rent fysiskt om den spänns rätt och sitter bra och så vidare kan man väl tänka sig egentligen. Så vad är det då som gör att jag har så mycket emot denna sammansättning av läderremmar?
 
Jag vet inte vart jag ska börja riktigt. Jag kan väl säga att jag under en rätt lång tid inte kan minnas att jag inte någon gång vid ett enda tillfälle reflekterade över nosgrimmor annat än att de var "en del av tränset". Från att jag började med ridning och sen i säkert två eller nästan tre år tror jag inte jag tänkte så mycket djupare på det. Jag fick bara lära mig namnet på alla olika sorters nosgrimmor och att man inte skulle spänna de för hårt. Sen hände det även att jag red hästar utan nosgrimma men det var inget jag reflekterade över heller. Så jag tyckte samtidigt inte det var ett måste som man inte klarade sig utan. 
Jag är inte helt säker när jag faktiskt började tänka efter just kring ämnet nosgrimmor. Minns i alla fall att DENNA video var en tankeställare för mig och att den påverkade mig rätt mycket. För alla er som inte sett den rekommenderar jag den verkligen! Den är verkligen såååå himla bra. Så se den om ni inte redan gjort det!
 
 
För att förstå lite mer vad jag har emot nosgrimmor är det väl rätt bra att bara ta upp vad en nosgrimma används till. En nosgrimma används för att förhindra att hästen öppnar munnen eller lägger tungan över bettet och kan även vad jag har hört ändra lite av effekten på bettet. För mig gör bara den meningen hela grejen med varför jag inte gillar nosgrimmor ganska uppenbart men jag ska förklara mig lite mer.
Det hela tycker jag mest är ganska sorgligt egentligen. Bilden över visar även det hela rätt tydligt. Det är så vanligt att man hör om folk som klagar över att hästen gapar eller lägger tungan över bettet, jag vet inte hur många gånger jag har hört det med tungan över bettet talas om som om det vore något som hästen gjorde för att vara elak, men det många glömmer är att fundera över är det lilla ordet: varför? Varför gör hästen såhär och vad försöker den berätta för mig? En häst ljuger aldrig och gör inget för att vara elak mot dig helt utan anledning. Anledningen till att hästen gapar eller lägger tungan över bettet är för att den försöker att lindra smärtan den får av bettet. Det hästen vill säga är helt enkelt att den känner smärta. Det är då oerhört sorgligt att så många av oss vägrar att lyssna och istället bara tystar ner dem med nosgrimmor istället och verkar tro att allt är löst. Det är så typiskt oss människor alltså. Vi använder något som tar bort symtomen och tror att allt plötsligt är löst. Det är väldigt vanligt i hästvärlden att man tar fram något hjälpmedel för att få bort symtomen istället för att faktiskt ta tag i orsaken till problemet. Jag menar ska det vara så himla svårt?
Det är så sjukt trist att folk vill kunna kommunicera med hästar men när de försöker förklara vad som är fel klarar vi inte av den ärligheten och tystar ner dem med olika hjälpmedel och tror att allt är bra igen. Blir verkligen så ledsen av det här. Är det så man behandlar sin vän? Är det verkligen det? Vilket gäng med maktgalna primater vi är alltså...
 
Sen är det klart att jag tycker att en nosgrimma är illa nog, men det finns såklart människor till allt som ska ta allt ett steg längre. Det är precis det här jag pratar om när jag säger att det börjar likna en tävling om vem som kan få plats med flest läderremmar på sin häst. Vart är världen påväg?:
 
 
 
LITEN UPDATE: Fick en kommentar om det här att nosgrimmor också kan användas i syftet att hålla bettet stilla i hästens mun. Och det är inget jag tycker är direkt fel på det sättet. Vill även förtydliga att jag inte avskyr alla för att de använder nosgrimmor precis som med bett. Jag ser dock det mest som ett hjälpmedel som begränser hästen mer än nödvändigt, i detta fall genom att hindra den från att kunna öppna munnen helt, vilket jag inte tycker ska vara nödvändigt. Men som sagt, alla hjälpmedel går att användas i bra syfte men jag ser oftast att nosgrimmor används i ett felaktig syfte. Men det finns alltid undantag. :)

Skulle uppskatta...

 
 
En till sån där bild som jag får beslutsångest över om den passar bäst i svartvitt eller färg. Då blir det helt enkelt bara så enkelt att man lägger ut båda så är problemet löst.
 
I alla fall, nu är det så här att som jag har nämnt innan att jag har väldig lust att skriva massa långa inlägg just nu. Vill verkligen skriva just nu bara. Har en hel del idéer till inlägg men har svårt att veta vart jag ska börja bara. Så jag tänkte rabbla lite av mina idéer till inlägg här så skulle jag verkligen uppskatta såhäääär mycket om någon bara kunde skriva lite kort om ni tycker att någon av dem verkar som bra idéer. Just nu är det väl lite tomt med kommentarer egentligen så förväntar mig inte att någon skriver något men det skulle vara kul i alla fall. 
Lite ämnen jag vill skriva om är t.ex: "nosgrimmor", "kontroll", "lite allmänt samt vanliga missuppfattningar kring hästens form", "att våga lyssna på hästen", "varför tar vi hieraki i hästflockar för givet?", "individuell anpassning", "lite kring att min inspiration till allt praktiskt med hästar är rätt dålig just nu" och annars har jag mest lust lite allmänt att skriva om vad jag tycker rent allmänt kring hästar just.
Så ni får verkligen jätte gärna skriva om ni känner att något ämne skulle vara extra intressant att läsa om eller om ni har några egna idéer om vad ni skulle vilja att jag skrev om o.s.v. eller helt enkelt bara om ni inte alls gillar att jag skriver åsikts/fakta-inlägg. 

När någon sätter ord på ens tankar

Ibland när man inte kan hålla koll på vad man själv tycker riktigt är det väldigt skönt när någon annan beskriver det åt en. Häromdagen skrev nämligen Elvira ett sånt inlägg som jag kände igen mig själv så mycket i. Hela inlägget handlade lite kort om bett helt enkelt och mer hur hon ser på det hela.
Bett är ett ämne jag har varit så vilsen kring på senaste tiden. Det har varit svårt att beskriva hur jag känner till det då man konstant hör så olika åsikter om just detta ämnet. Jag har dämpat ner mina åsikter också då jag vet att om jag hade varit 100 % ärlig hade majoriteten av de som läste tagit rätt illa upp. Det är ändå ett känsligt ämne. Men jag tar ett utdrag från Elviras text, som jag verkligen rekommenderar att ni läser.
 
"Om jag någon gång ifrågasätter användandet av bettet är det inte helt ovanligt att somliga läsare blir oerhört provocerade. Jag får ofta höra att bett inte skadar hästen, åtminstone inte om man rider med mjuk hand. Jag väger fram och tillbaka i hur jag ställer mig till det. Ta nu inte detta som att jag kritiserar varenda människa som använder bett på sin häst, detta är endast hur jag själv resonerar. Mina tankar. Ju mer jag tänker på det, desto mer känns det som att jag ibland (kanske snarare förr än nu, dock) antar att betten inte skadar för att "de alltid har varit där". Det blir som en detalj som "ska sitta i hästens mun". Slentriantänkande på högsta nivå. För när jag tänker efter så har jag aldrig, alltså aldrig, läst en vetenskapsbaserad artikel som klart och tydligt säger att bettet garanterat inte skadar hästen. Jag har däremot stött på mycket fakta som hävdar motsatsen; att bettet inte gynnar hästens kroppsliga status."
 
Detta är väldigt likt hur jag själv resonerar kring det hela. Jag har sett massvis med fakta som visar negativa effekter av bett men ingen vetenskaplig fakta som visar något positivt av det. Det är väl helt enkelt därför jag inte är särskilt förtjust i att använda bett själv. Och med det menar jag, precis som Elvira skriver, inte att kritisera alla som gör det. Det jag dock inte är särskilt förtjust i är när bett blir då en del som ska sitta i hästen mun som sagt. Det blir ju egentligen mest en trend och det finns ju massa annat liknande i hästvärlden.Saker blir lätt trender helt enkelt och där glöms enkelt hästen välmående bort. Sen säger jag inte att allt som räknas som trend är direkt skadligt mot hästen men mycket av det kan bli det om det används fel och utan tanke bakom det.
En sak som är väldigt viktig att komma ihåg när man använder bett är just det att det inte är någon ny uppfinning. Metallbett började användas ungefär 1200-1300 år före kristus. Innan dess hade man gjort de av trä och horn bland annat. Under medeltiden användes bett och träns som tortyrredskap på både hästar och även på människor ibland. De som man inte ansåg kunde säga något och känna något.
Utseendet på betten har faktiskt inte ändrats överdrivet mycket heller under dessa år. Är inte det rätt konstigt att vi på så många år inte lyckats få fram något bett som faktsikt är helt och hållet anpassat efter hästens mun? Bett skapades för att orsaka smärta hos hästarna, men idag när vi vet att hästar är levande djur med känslor precis som vi känns det rätt konstigt att vi inte förändrat så mycket i designen på betten.
Jag menar såklart inte att detta är något bevis för att alla som rider på bett gör sina hästar illa eller att bett av alla slag och i alla användningsområden är direkt skadande oavsett hur du gör. Visst finns det stunder då hästar inte tar direkt skada av bettet även om jag tror att de förr eller senare känner obehag vid något tillfället.
 
Här är även ett utdrag från en text om bettets historia:
"Träns och bett har som syfte att kontrollera hästen. Poängen är ju egentligen att om vi drar i en tygel så gör det ont på hästen om den inte följer med med huvudet. Annars vore tränset och bettet poänglöst. Trycket genom ett enkelt bett sker i nacken, på sidorna och i munnen. Om vi har en kedja på så sker trycket även under hakan när vi tar i tygeln. Vissa andra moderna bett trycker lite här och var, oavsett om vi tar i tygeln eller inte. Skarpa bett har varit en genväg till kontroll alltsedan urminnes tider."
 
Visst kan jag inte ansvara för alla andras användande av detta redskap men jag kan säga såhär:
Bett kanske inte är skadliga i sig (jag menar ett metallbett som ligger och skräpar på en hylla gör ju ingen något ont) men jag tror att i den utbredningen bett används i nuläget så tar betydligt fler hästar skada av det än nytta av det, tyvärr. Med det menar jag mest att när man satsar på kvantitet före kvalitet i hästvärlden och sätter upp folk som inte vet om hur dessa metallstycken fungerar går det rätt ofta illa. Och jag tror även att när majoriteten av oss rider hästarna 6 dagar i veckan med bett så misstänker jag att hästen förr eller senare känner något obehag av det, i alla fall minst en gång. Det är vad jag tror. Jag säger inte vad som är rätt eller fel utan det är var och ens egen sak att tycka. Och jag vet att folk gärna då tar upp det hela med "ögonblicksbilder" och liknande i denna situation men som jag alltid kommer säga kring detta så oavsett om det är ett ögonblick eller mer så har hästen fortfarande känt den smärtan. Sen om du rider hästen på bett bara någon enstaka gång kan den säkerligen gå därifrån skadefri.
Problemet med bett är egentligen när de användas i ett felaktigt syfte, alltså inte för att förfina kommunikationen mellan dig och din häst utan istället för att tillfredsställa människans eget maktbehov och som ett redskap för att ha "kontroll". Är det i det syftet man använder ett bett tycker jag man nog ska tänka lite längre...
Bett är otroligt lätta att missbruka. Därför väljer jag, precis som Elvira väldigt klokt skriver i en annan del av inlägget, att oftast undvika att själv använda detta redskap. Det är så otroligt lätt att hamna i obalans en sekund och lyckas ta lite i tyglarna och oavsett om det är ett "misstag" eller ej så har fortfarande hästen känt den smärtan. Om det var medvetet eller omedvetet vet ju inte hästen om, eller hur? Det är så jag resonerar kring detta.
 
Sen som sagt, detta är mina åsikter och tankar och varför JAG väljer att helst inte använda bett i min hästhantering. Även om vissa delar säkert kan kännas rätt påhoppande för vissa som läser så menar jag verkligen inget illa mot någon bara för att dem väljer att använda bett såvida de inte har syftet att skada hästen. Jag sätter mig bara emot att man gör hästen illa oavsett om det är med ens händer bara eller bett eller spö. Sen hur folk väljer att själv tänka detta kan jag ju inte direkt ändra. Alla har rätt att tycka. Jag utgår som sagt bara från mig själv och personligen hade jag nog tackat nej till att få ett metallbett upptryckt i munnen och därför undviker jag det helst.
 
Ni får mer än gärna skriva era egna åsikter kring just ämnet bett. Som sagt så har ju alla rätt att tycka och det är alltid intressant att höra andra människors åsikter. :)
 

En gnutta hopp

 
Efter att ha varit rätt negativ och tappat det mesta hoppet om både hästmänniskor och männskligheten i allmänhet var att denna video kom upp i mitt youtube-flöde inget mer än passande. Startbilden ger en liten felaktig inblick på videon så låt er inte luras. Denna tjej är en stor inspiration för mig och denna videon får min själ att le. Hon tvingar inte fram något hos hästen, oftast knappt ber hon om något egentligen utan hästen väljer frivilligt att göra något tillsammans med henne. Alla, verkligen ALLA, borde se denna video (åtminstone en liten del av den för den är ju rätt lång) för det är så fruktansvärt fint och hjärtvärmande att se hur man kan ha ett sånt fantastiskt fint band med en häst. Ingen utrustning som försämrar kommunikationen, inget tvång, inget våld, bara ren och skär kärlek.
 
Vill tacka för all respons på mina senaste inlägg. Det är så otroligt roligt att folk faktsikt reagerar. Speciellt tack till Ebba, Molly och Elin för deras långa och kloka kommentarer. Det chockade mig att jag inte fått negativ respons på inlägget, för jag vet ju att få delar mina åsikter. Men det är fantastiskt att folk öppnar ögonen och vågar sätta ner foten. Har jag fått EN person att tänka efter så är jag mer än nöjd. Visst kan jag inte ta ansvar för allas ridning och hästhantering och alla får ju göra precis det dem vill egentligen. Jag kan inte ändra på någon utan jag gör bara mitt bästa för att hoppas att jag skriver något som intresserar någon. Sen önskar jag ju att våldet i hästvärlden kunde försvinna helt, lika mycket som jag önskar att annat våld mot djur kunde upphöra, lika mycket som jag önskar att världen kunde vara fri från hemskheter överhuvudtaget. Att sen läsa detta inlägg av Ebba gör mig också väldigt glad. Att veta att jag har inspirera någon till att tänka på ett annorlunda sätt är sjukt roligt för mig verkligen och det gör mig så otroligt glad att jag har ändrat på något. Sen så kan jag ju som sagt inte ändra på hela världen just nu men jag är mer än nöjd med att jag fått några få personer att tänka till i alla fall. Ni är verkligen bäst! ♥
Tidigare inlägg