Det hela började med att mamma var jobbarkompis med Majors ägare och det vart tillslut bestämt att vi skulle ut och rida honom. Så den 11:e juni 2011 träffade jag denna häst för första gången. Vi trodde det skulle bli en engångsgrej men vi fick åka ut fler gånger. Jag vart fortfarande aldrig super fäst vid honom, klart att jag åkte ut och red och så vidare. Men till en början gick det inte särskilt bra direkt. Han kunde vara svår för mig som inte hade ridit så länge och vi klickade inte alltid och hade en del svackor

Det som förändrade det hela var när jag började intressera mig för mer naturlik hästhållning. Jag började mer och mer inse att han inte trivdes att bli riden på bett och det var där bristerna i vår kommunikation låg. I augusti 2013 skrotade jag tränset och bettet och har inte ridit honom på bett sen dess. Istället började jag rida i repgrimma, halsring eller utan något huvudlag alls och det gick bättre och bättre. Ändrade långsamt mitt sätt att hantera honom i allmänhet också och slutade se ridning som det enda sättet att motionera en häst. Vår relation började bli mycket bättre och han började komma och möta mig i hagen varje gång jag kom ut. Något han knappt gjort mot sin ägare tidigare. Trots att jag inte alltid gjorde honom rättvisa eftersom jag fortfarande var ny i det här sättet att behandla en häst så har han varit mer förlåtande än vad jag egentligen förtjänade de flesta gånger. Allt kändes toppen och kärleken för denna häst växte och växte...

I januari 2014 vart det bestämt att han skulle pensioneras och därav behövde de inte längre någon som hjälpte till regelbundet med honom. Det var något jag tog ganska hårt. Men idag åker jag ut till honom då och då mest för att få se honom och umgås med honom. Bara att vara med honom förgyller mina dagar.

 

Denna häst är verkligen en på miljonen kan jag säga. Han är så otroligt vänlig och bryr sig verkligen om en när man väl lär känna honom. Han gör sitt allra bästa för att man inte ska fara illa och är väldigt artig om man kan säga så om en häst. Han kan ena sekunden verkligen vara den mest typiska gamla gubben man kan tänka sig och nästa sekund återuppleva livet som unghäst och bara fara runt av glädje. Han är en sån häst som är väldigt svår att beskriva med ord för någon som inte har träffat honom men han är verkligen underbar på alla sätt. Går inte att tycka illa om den hästen. Han gör mig alltid så fruktansvärt glad och att veta att han kanske inte lever så länge till får mig att gå sönder. Trots det är han rätt pigg för att vara 24 år så förhoppningvis klarar hans sig lite till.

 

 

 

Melodys och min väg korsades för första gången den andra februari 2014. Det var precis efter att Major blev pensionerad och jag var egentligen inte ute efter någon annan häst att sköta om. Men jag blev tipsad till Lena som då har hand om Melody och var då så otroligt smickrad av att någon tipsat om mig så jag åkte ut och hälsade på henne. 

Melody är förövrigt ett engelskt fullblod född 1991 efter Steve's Friend xx och Mixed Melody xx. Hon har tidigare varit avelssto men fick bara tre föl då hon hade väldigt besvärliga fölningar alla gånger. Hennes riktiga ägare bor egentligen i Afrika och därav har hon ju inte blivit så mycket omhändertagen hela tiden.

Vi har inte hunnit blivit särskilt tighta eller så, vi klickar egentligen inte super bra men vi står ut med varandra. Hon har varit en rätt svår häst då hon tidigare har varit väldigt energisk och haft hög stressnivå och dessutom varit väldigt introvert och svår att nå fram till. Till en början red jag henne en del men nu händer det iprincip aldrig och för tillfället har vi en rätt jobbig svacka i vår relation då vi nästan aldrig lyckas komma ut och göra något då bådas motivation ligger i botten just nu. 

Melody är dock när man lär känna henne en väldigt vänlig och fin häst som älskar att bli kliad massor. Hon är vanligtvis en energisk häst även fast det nu är totala motsatsen. 

Jag vet inte hur länge jag kommer hjälpa till med Melody men jag hade hoppats på att det blir ett tag till. Har förändrat mitt sätt att hantera hästar en hel del sen jag träffade henne. 

 

 

Mitt namn är då Sofia Krantz, mitt pronomen är hon, och jag är i skrivande stund 17 år gammal och bosatt i en liten stad i Sverige. Jag går första året på gymnasiet och går samhällslinjen med inriktning media. Jag fotar på hobbynivå (plus ett par fotojobb då och då) och är även aktivist.

 

Är sedan maj 2014 vegan och hela händelsen har förändrat mitt sätt att se på väldigt mycket och jag har tillslut blivit en person med väldigt starka åsikter kring samhället och hur vi behandlar djur. Jag är en person med starka (och från många andras synvinkel, konstiga, och bisarra) åsikter kring det mesta. Jag är feminist, anti-rasist, anti-HBTQ+ hat och anti all annan form av förtryck mot både människor och djur. Jag tror på allas lika rättigheter och att alla ska vara inkluderade och kämpar för att bryta samhällets sjuka normer. För det är normerna som leder till i princip allt förtryck, kränkningar och hat. Utan alla normer som förklarar hur vi ska och borde vara skulle de avvikande från normerna inte bli utsatta för så mycket förtryck.

 

Jag har tidigare varit hästintresserad och red ett par år, men allt eftersom jag insåg det moralisk felaktiga i det så tog jag till en början avstånd från det traditionella förhållningssätten till att senare sluta med hästar helt och hållet. Här är ett inlägg om just det om ni vill läsa lite mer!

 

En stor del av mig och det jag gör/skriver är att jag lider av ett par psykiska sjukdomar och det är väldigt centralt i mitt liv och har varit de senaste 3 åren ungefär. Jag får dock hjälp och har stöd från folk runt omkring mig, vilket jag är väldigt tacksam och lyckligt lottad för. Min psykiska ohälsa kan ofta speglas i min blogg och dessutom vill jag gärna uppmärksamma psykiska ohälsa och få bort tabu-stämpeln kring det hela.

 

Till lite positivare saker kan jag helt enkelt prata om några saker jag tycker om. Jag älskar Harry Potter och har läst alla böcker/sett alla filmer. Verkligen ÄLSKAR Harry Potter, ååååh. Bästa som finns. Sen älskar jag katter extremt mycket också. Jag älskar även flera andra böcker och bok-serier, som Syskonen Baudelaires olycksaliga liv och Hungergames. Förutom det gillar jag en del Tv-serier såsom Orphan Black, Breaking Bad, Sherlock, Supernatural & American Horror Story. Sen älskar jag företaget Lush, mest för att de både inte testar sina produkter på djur och sen dessutom har till största del veganska produkter. Förutom det ligger musik mig varmt om hjärtat och jag lyssnar för det mesta på musik och gillar både att sjunga och kan spela piano dessutom. Fotografering har också länge varit ett stort intresse för mig och även om jag inte fotar lika mycket som jag brukade så är det fortfarande något som ger mig mycket glädje.