I thought of angels choking on their halos

 
Igår var en konstig dag. V fick åka in och avliva min gerbil Stich som vi haft i 3 år. Det visade sig att hans tänder i överkäken på något sätt och det började vi märka när han inte åt eller bet på något. Så vi tog beslutet att vi inte ville att hans skulle behöva svälta ihjäl eller lida, så han fick somna in stillsamt liggandes mot min arm. Lilla hjärtat. Kommer sakna honom och ha knasigheter. ♥
Det som känns 'bra' i det hela är att för en gång skull kunna känna att jag tillslut gjort något bra för honom och besparat honom massa lidande, för det fanns ändå inget vi hade kunnat göra. 
I övrigt så kom Julia hem till mig och sov över och hon hade varit i Paris en vecka nu så det var kul att träffa henne igen och hon fick mig på andra tankar. Vi gick ut mitt i natten (för att Julia tjatade som satan) och fotade i skenet från en gatulampa och resultatet kan ni bevittna här ovanför. 
 
IDAG ÄR DET PÅ TAL OM INGENTING ANNAT INTERNATIONELLA VEGAN DAGEN! Hela november är även 'Vegan Awareness Month'. Och om exakt 20 dagar firar jag ett halvår som vegan.

Fluffy cuties and nice weather

 
 
 
 
 
Lite bilder från de senate två dagarna. Igår var det riktigt fint väder utomhus så jag gick och fotade en sväng. Satt till om med utomhus när jag åt lunch och allt. Såhääääär mysigt. Idag var det ännu mer mysigt för jag och mamma är hund- och katt-vakt över dagen åt Rocky (aka världens finaste, snällaste hund) och sen katterna Lucy och Link, som jag inte träffat innan så det var mysigt. Lucy var lite blygare, men ändå väldigt kelig och sällskaplig, fast inget i jämförelse med Link. Ojojojoj, har aldrig mött en så sällskapssjuk katt. Helt galet. Man fick inte vara ifred en sekund utan att Link hoppade upp eller sprang runt bland benen. Om ni bara visste vad svårt det var för mamma att få första bilden. Kan ju säga att Rocky låg rätt still där i alla fall och ville bara bli kliad som vanligt.Så himla mysigt alltså! Vi ska alldeles strax gå bort till de igen och ta Rocky på en till promenad och sådär. Sen ska vi ut på promenad med Rocky både imorgon och på fredag också. Inget att klaga på direkt. 

All the girls with heads inside a dream

 
Häromdagen satt jag i köket och åt frukost när plötsligt en hjort plötsligt dyker upp på baksidan. Hade kameran nära till hands men enbart 50mm:arn på så det blev ju inte fantastiska bilder eftersom den stod en bit bort. Men jag har ju inte mycket mer nya bilder att bjuda på helt ärligt så man tager vad man haver. 

Idag är en väldigt seg dag. Jag kan utan att överdriva säga att jag i princip bara sovit, ätit eller hängt med och skjutsat Frida till stallet. Kroppen känns tung och jag vill helst fortsätta sova ännu mer. Men får väl försöka sysselsätta mig med något. Förmodligen slutar det bara med att jag hamnar framför datorn eller somnar. Men, men, får väl stå ut med att det är allt för många timmar kvar på denna dag. 

But time is on your side

 
  
Kände att det skulle bli jätte skönt att få sova ut idag, eftersom vi har hemstudiedag men såklart vaknar jag vid sju i alla fall. Jahapp. Thanks a lot, I guess.
I alla fall så har jag ju lite pluggande att göra så det är väl bra att bara få det gjort helt enkelt. Ska sätta mig med det nu.
 
På tal om ingenting annat; Julia kom fram till mig i skolan igår och gav mig ett halsband som hon hade gjort och köpt till mig och som det stod "Assbutt" på. Har ni inte sett Supernatural så kanske ni inte förstår men alltså seriöst vad gullig vän jag har, hahaha. Hon känner mig väl. (här är en bild på halsbandet också)
 
Här är lite musik, because it makes everything better.

After you, hell should be easy

 
 
 
 
 
 
Fantastiskt nog var jag ute på en riktigt, riktigt lång promenad idag. Fotade en del också eftersom det är så fint med alla höstfärger som långsamt börjar komma fram. Vi har sjukt många änder här runt omkring och de är faktiskt väldigt roliga att kolla på. De var lite skeptiska till mig, och det var alltid en av de som simmade lite närmare mig och höll koll på mig. Modigt måste jag säga. Man vet ju aldrig vad en människa kan hitta på.
Det var bara fascinerande att se hur de kommunicerar med varandra om vart jag är någonstans, en vaktade längst fram så de andra kunde lägger huvudet under fjädrarna och sova. I don't know, vissa saker fascinerar mig bara lite väl lätt. Eller det mesta fascinerar mig lite för lätt...

Another foggy morning

 
 
 
 
 
Dagsfärska bilder varenda en faktiskt. Lyxigare än så kan det väl inte bli? Haha. Nejmen det känns skönt att ha fotat en del de senaste dagarna. Åkte nämligen hem till Julia igår och blev även så att jag sov över där till idag. Älskar att vara hemma hos henne verkligen. Vi var ute och fotade lite igår och sen tog jag en del bilder lite spontant då jag ändå hade kameran på mig. Ljuset var helt magiskt och det var väldigt dimmigt. Fast det var väldigt svårt att fånga på bild, tyvärr. Lite surt när man blir serverad så fint ljus och inte kan fånga det ordentligt.

Foggy mornings and spiderwebs

 
 
 
 
Idag har faktiskt varit en ovanligt bra dag. Nu tänker jag vara rätt öppen om min psykiska hälsa, eller ohälsa i mitt fall då, men det är bra för mig egentligen. Det är bra för mig som annars bara känner att jag tynger ner alla att få bort lite vikt från axlarna ibland, faktiskt ha mod att tänka på mig själv en liten stund och även att bara skriva ut lite av det som pågår i min hjärna kan hjälpa ibland.
 
Senaste tiden nu har jag varit väldigt nere, orkeslös och känslan av att allt är meningslöst har börjat smyga sig tillbaka oftare och oftare igen. Visst har det värsta hållt sig borta, den allra värsta ångesten och de djupaste tankarna har inte lurats sig fram i hålet medicinerna kastat ner dem. Självklart har ju medicinerna effekt och håller som sagt de allra värsta tankarna och känslorna borta, men de dämpar ju helt enkelt bara men det tar ju inte bort några tankar. Så på senaste tiden har nedstämdheten och vissa av tankarna börjat komma upp till ytan igen och det tror jag de flesta kan förstå hur det känts - skit. Jag har haft svårt att göra saker, haft svårt att prata med folk, varit extremt lättirriterad, inte känt glädje på väldigt länge och allt möjligt annat. 
Men idag har det faktiskt känts bättre än på väldigt länge. Känns som jag varit ovanligt pigg för att vara jag, inte känt mig lika nere och lättirriterad och faktiskt känt för att göra saker. Imorse tog jag mig faktiskt ut och fotade i dimman och fasinerades över hur mycket spindernät det fanns överallt. De blir ju synliga i dimman så plötsligt är de ju överallt. Det är ett stort steg för mig bara att ta mig ut och fota, hur patetiskt det än kan låta. 
 
Har varit lite ovant att känna lust att göra något. Brukar ju annars inte ha lust med något annat än att bädda ner mig i min säng och stirra upp i taket eller bara sova resten av livet helt enkelt. Var till och med den som föreslog att jag och mamma skulle på en promenad så det ska vi göra efter middagen. Har även känt lust till att skriva, fota och blogga. Alla fina kommentarer ni skrev på mitt vegan-inlägg gav mig faktiskt lite lust att skriva något mer om det, eftersom många ändå frågade en hel del saker. Funderar nästan lite på att möjligtvis göra en video där jag pratar om mina egna upplevelser, just eftersom många undrade hur jag fick ihop det med min familj, om jag hade tips och så vidare. Verkligen sjukt roligt att folk är intresserade! Det värmer verkligen. Mer än ni anar. 

Like the moon we borrow our light


Vill innan något annat bara säga ett STOOOORT TACK till den fina responsen jag fått på mitt inlägg om veganism. Har verkligen fått ett leende på läpparna över att alla varit så positiva och att folk inte reagerat negativt. Jätte roligt att folk verkar vara intresserade och många ställde följfrågor eller pratade om sina egna erfarenheter. Sånt är så roligt verkligen. Ska försöka svara ordentligt på kommentarerna bara. Alltså TACK TACK TACK verkligen. Blir så himla glad av att folk reagerar och håller så fin ton i kommentarsfältet. Tack så grymt mycket! ♥
 

The forest at it's finest

 
 
 
 
 
2014/08/20 - Canon EOS 60D - 50mm f/1,4 - Photoshop CS5

Bridge

 
Ibland kan staden jag bor i vara lite fin. Inte ofta, men ibland. 
Hade en så himla skön pratstund med min mamma igårkväll. Fick lätta på lite saker jag gått och tänkt på, oroat mig för och sådär. Är lyckligt lottad som har så förstående och hjälpande föräldrar, det är inget alla kan ta för givet tyvärr. Gårdagens samtal gjorde mig även bättre till mods när mamma påminde mig om hur långt jag ändå har kommit. Försöker jag minnas denna vintern är allt bara mörkt och tungt. Jag kunde inte se något ljus i slutet av tunneln, mina föräldrar har beskrivit det som att jag var som en ballong som all luft gått ur eller en disktrasa som man vridit ur allt vatten ur och jag var nästan inte kontaktbar. Jag var liksom inte mig själv alls. Och det har jag ju faktiskt kommit ur nu. Hon fick mig att inse hur mycket saker jag faktiskt har gjort ändå. Jag fastnar ju allt för lätt i det jag inte gör, allt jag skulle kunna göra bättre och allt jag gör fel. Därför var det väldigt uppiggande för mig att få höra de saker som jag faktiskt har åstakommit för att må bättre. Även fast det fortfarande är tufft kan jag nu ändå se hur mycket bättre det har blivit i jämförelse med för några månader sen. Jag har kommit en bra bit på vägen och det ska jag försöka vara mer nöjd över. Jag har dock en lång väg kvar...

I'm just filling time

 
 
HERREGUD VAD VARMT DET HAR HÄR VARIT IDAG! Har nästan trott att jag ska dö av värmeslag hela dagen. Min kropp är inte alls bra på att hantera värme. Gjorde ett försök till att ta mig ut för att plocka hallon men efter att nästintill ha dött på kuppen (nästan i alla fall, höll på att svimma) så blev det att spendera majoriteten av dagen inomhus. Inte mig emot när jag hade en säsong 4 av Supernatural att se klart på vilket jag då har gjort. You could say I'm addicted, yes...
Aja. Nu babblar jag bara på för att jag egentligen inte har något att skriva. Ska försöka tänka ut något mer att skriva om som jag kan publicera här sen så vi slipper mina spontana och meningslösa inlägg.

Lättar lite på trycket

 
Jag har ofta nydligen valt att hålla mitt mående lite utanför bloggen, men nu kände jag att det känns som att det är dags att lätta lite lätt på trycket i alla fall. Jag har fortfarande inte modet att berätta allt och med tanke på att många av mina vänner och andra nära knappt vet om mitt mående känns det inte som att jag ska skriva ut allt här för folk jag i vissa fall inte känner alls. Anledningen till att många inte vet särskilt mycket om detta är inte att jag inte litar på de tillräckligt eller så utan jag har det lite som problem helt enkelt då jag gärna håller saker för mig själv. Jag gillar inte att störa andra med mina problem och gillar inte tanken att folk oroar sig för mig. Därav har jag hållt tyst om sånt jag sett som onödigt och så länge folk inte har bett om att få veta har jag helt enkelt varit tyst för det mesta. Men nu vill jag lätta lite på trycket som sagt och känner ni att ni hellre vill läsa något glatt inlägg som inte är så djupt och personligt så får ni mer än gärna friheten att sluta läsa.
 
Jag känner helt enkelt att jag bara måste få ut lite av sakerna som pågår i min hjärna i text för att själva kunna förstå dem. Sen kan det vara bra om ni bara får en lätt inblick i lite av det trots att jag såklart kommer försöka hålla det mesta för mig själv.
Just nu vet jag inte riktigt hur man ska beskriva mitt mående och det har varit svårt att kunna ge ett rakt svar om någon frågar hur jag mår, så det lättaste har ju varit att bara säga "bra". Det kommer automatiskt liksom. Det hade varit så mycket enklare att helt ärligt kunna säga något så kort och rakt som "bra" eller "dåligt" men det har inte riktigt gått att kortfatta det så.
Jag är just nu istället i något mellanläge där jag inte riktigt förstår hur jag mår. Visst att jag tar mig igenom dagarna men det känns inte riktigt som jag kommer någonvart. Samtidigt som jag inte riktigt får något gjort om dagarna finner jag mig själv utan tid över för något annat. Det låter helt galet egentligen men så känns det just nu. Hade jag sluppit att dagligen kämpa mot 3 psykiska sjukdomar hade det säkert varit bättre. Varför kan inte psykiska sjukdomar också ta sommarlov? 
Jag har haft jobbigare perioder med alla tre sjukdomar så visst kanske jag inte borde klaga. Jag har ju klarat mig förbi min värsta period med två av de i vintras och precis börjat bli bättre efter att den tredje (nykomlingen i sjukdomsskaran) haft sin hittils värsta period rätt nydligen. Men nu är jag istället i något mellanläge där ingen av de är riktigt jobbiga utan bara sitter där och knager relativt konstant. Och när de är tre olika saker som konstant knager blir det ju trots allt rätt jobbigt trots att alla kunde varit mycket värre.
Visst, jag har kommit en bit på vägen och har gjort många framsteg som jag fått mycket positivt ifrån. Mycket som tyngde ner mig förut känns mycket lättare nu. När jag då upptäcker att jag trots det inte är nöjd blir det såklart förvirrande. Jag borde ju vara nöjd eller..? Jag borde ju vara glad?
Och ja, jag är betydligt muntrare än vad jag var i vintras är väl lätt att säga. Men intresset för att göra många saker jag tidigare tyckte om har liksom runnit bort på något sätt. 
 
Jag spenderar just nu knappt någon tid i stallet. Och med knappt menar jag väl ungefär ingen tid alls. Händer att jag åker till Major då och då. Jag känner inget drag till stallet alls och det gör mig frustrerad. JAG VILL JU. JAG VILL JU SÅ GÄRNA. Jag vill ju så gärna kämpa för att göra det bättre för hästarna. Men problemet blir att när jag väl är i stallet känner jag att jag aldrig får ut något av det. Och då menar jag inte ur prestationssynpunkt trots att jag har problem med prestationsångest kring det mesta också men jag har inte känt någon glädje från stallet på senaste tiden. Det skrämmer mig lite. Eller ganska mycket mer än lite. Jag vill inte förlora intresset för hästarna men jag tror helt enkelt att det kommer bli bättre när jag faktiskt mår riktigt bra igen. Sålänge får jag kämpa på med det teoretiska helt enkelt.
Jag gör egentligen inget under dagarna just nu egentligen och det känns oftast rätt jobbigt att jag mest bara sitter och inte får något ordentligt gjort. Idag var jag ute på en riktigt promenad för första gången på väldigt länge och gud vad skönt det kändes. 
Har trots allt detta fortfarande någon kämparglöd kvar i kroppen, men som bara blir till ångest när den inte får göra någon nytta och inte får mig att åstakomma något egentligen. Så jag ska försöka bli bättre på att göra fler saker och inte isolera mig lika mycket som jag långsamt har börjat göra nu. Jag vill bli frisk. Jag kan bli frisk. Jag är lycklig som både får hjälp och även har så fina människor runt omkring mig som hjälper mig igenom detta och får mig att inse hur långt jag faktiskt redan kommit. 
 
Foton av: mig - 21-07-14 - Canon EOS 60D + Canon EF 50mm f/1,4

Everytime I close my eyes it's like a dark paradise

 
 
 Bilden på mig fotad av Julia och den undre bilden är fotad av mig. Åh, denna kvällen var underbart fin. 

Sjukt bra helg med Bella

 
 
 
 
 
Har sovit över hos Bella i helgen vilket var så himla mysigt och trevligt. Igår gjorde vi inte riktigt något särskilt utan tog det mest lite lugnt men idag tog vi en långpromenad i runt 2 timmar. Vi hade med oss filt och matsäck så vi stannade och åt i skogen också. Efter det kollade vi på lite American Horror Story då Bella inte har sett det innan så var tvungen... Riktigt mysigt sätt att spendera helgen var det. Bella är en sån toppenbra vän verkligen.
Har förövrigt känt att jag fått en del saker gjort idag ändå, vilket känns väldigt skönt. Imorgon blir det upp tidigt för att sommarjobba på min pappas jobb. Så ingen sommarlovs-vila för mig inte. 

Begs me to ask her what I already know

 
 
Två bilder som låg och skräpade i arkivet. Bilden på solnedgången är rätt gammal men den övre är lite nyare. Vi kan väl alla enas nu om att solnedgångar är något av det finaste som finns.
Hoppas ni alla har haft en bra dag! Min dag har mest varit jobbig och seg. Gick hem och försökte läsa lite hästböcker men lyckades somna i några timmar istället. Har försökt skriva några inlägg att lägga upp här men det blir inte särskilt bra för jag har så svårt att formulera mig just nu. Allt är solklart i huvudet men när det kommer ut i text blir det mesta bara oförståeligt och osammanhängande. Så har inte riktigt åstakommit något idag, förutom att vara inne väldigt mycket på Tumblr och lyssna på Artic Monkeys och The 1975. Men det funkar ju ändå.
Tidigare inlägg Nyare inlägg