Har varit hos Julia de senaste dagarna. Fiskat kräftor och gråtit över fisken som var tvungen att dö bara för att vara bete, haft tvål krig, gjort dåliga kattleksaker till kattungar och tittat på filmen Sharkwater.

Ni måste se den filmen: in för något tramsigt som "åh gud, den är liksom bara sååååå bra". Utan den har till skillnad från massa andra filmer förmedlar den något.

 

Under loppet du har läst detta (om det inte bara är så att du hoppat ner hit) har en massa hajar dött. Inte bara av naturliga skäl, utan för att ett par människor har fiskat upp dem, skärt av fenorna och sedan slängt tillbaka de i vattnet levande och låtit de sjunka till botten och dö där. Flera hundra miljoner hajar dör på det här sättet varje år, och i vissa länder är hajfiske inte ens förbjudet. Allt detta för att tillaga hajfensoppa, vilket som om man inte har buljong i inte smakar något alls. Medan folk har hundra sjugiofem miljarder organisationer för att rädda t.ex. pandor, som i gemföreslese med hajar knappt är utrotningshotade, finns det knappt några alls för hajar. Får bara lust att gråta över hur hemskt mänskligheten är. Jag skäms över att vara människa. Skäms riktigt djupt!

I alla fall: gå och sen den filmen på ett eller annat sätt. Och glöm inte att förmedla det här vidare, för det är bara vi människor som kan förhindra att dessa otroliga djur lever kvar ibland oss. Lägg ut detta på din egen blogg eller länka till detta inlägg eller vad ni nu vill göra. Men kopierar du texten måste du bara ange källan, så skulle jag bli glad. :)

För utan hajar i vattnet skulle snart nästan allt levande där dö ut. Vi gräver egentligen bara vår egen grav...