Fille är en tinkerponny på 148cm, född 2002 som ligger mig riktigt varmt om hjärtat. Han står på ridskolan jag förut red på och ända anledningarna till att jag åker ut dit nu är för att träffa denna ponny. Jag red Fille för första gången den 25:e Maj 2011. Det var allt annat än kärlek vid första ögonkastet. Avskydde honom på alla sätt. Han var stark och jobbig att rida och hotade (han gjorde alltså egentligen aldrig något) med bett och sparkar i boxen. Nej, det var ingen ponny för mig det här tänkte jag. På sommarridlägret 2012 blev jag då tilldelad honom och efter den veckan var jag fast vid ponnyn. Jag började rida honom mer och mer, blev i oktober sen skötare på honom ett par dagar i veckan och så har allt fortsatt. Idag är jag ute och hälsar på honom ibland och är fortfarande egentligen skötare på honom men det blir inte så jätte ofta.

Fille är en häst som har väldigt lätt att stressa upp sig när han inte kan göra sig förstådd och kan i allmänhet vara ganska svår att nå fram till. Därför har jag fokuserat mycket på att låta min avslappning smitta av sig på honom. När man kan kommunicera med honom blir en väldigt kärvänlig häst som alltid har den där speciella glimten i ögat och alltid hittar på något knasigt. Han har en charm som jag inte sett hos många andra hästar verkligen. Han är väldigt energisk av sig vilket lätt blir tills hans nackdel i ridningen då han gärna föreslår lite snabbare tempo och det är väldigt ofta folk sitter och håller i hans mun alldeles för mycket. Han är väldigt duktig på att hoppa och brukar för det mesta tycka om det, men han kan vara väldigt olik en dag från en annan.

 

Det här är en av de ärligaste hästar jag någonsin träffat. Han har inte varit den lättaste nöten och knäcka. Han behandlar verkligen folk runt omkring sig PRECIS som de behandlar honom. Visar du honom ingen respekt så visar han ingen respekt alls till dig och springer direkt över dig. Gör då något han inte tycker om så säger han till direkt. Till en början var jag väldigt hård mot honom för att jag trodde att det var sättet att lösa det hela. Jag var inte alls lika insatt i hur hästar fungerar då och gjorde ju en hel del saker jag ångrar.

Idag är jag mycket lugnare kring honom och strävar efter att behandla honom med den respekt han faktiskt förtjänar och får ett ärligt bemötande tillbaka. Han har lärt mig så mycket och mest av allt vad respekt faktiskt innebär. Att respekt inte betyder att den ena underkastar sig den andra utan att man ger lika mycket respekt till varandra.