2 år

 

 

 

Wow. Var ska jag börja ens...

2 år. 2 långa år har jag nu orkat med att existera utan dig. Världens finaste Bacardi.

Jag minns den där dagen för exakt två år sen så väl. Jag var verkligen sådär överdrivet lycklig. För lycklig. 

Min dag hade varit helt grym och jag hade precis börjat på en ny skola bara någon månad innan och allt kändes verkligen super bra. Jag satt i bilen taggad inför att få komma till stallet och få ha en hopplektion. 

Jag hann knappt ens kliva ur bilen innan jag fick det slängt i ansiktet. 

"Bacardi är borta, Sofia. Han blev avlivad idag."

 

Det första månanderna visste jag helt ärligt inte om jag skulle klara det. Det tog några månader innan jag klarade av att inte gråta varje dag. Men på något sätt står jag här, två år senare. Och har på något sätt lyckats komma på ett sätt att inte tänka på det lika ofta.

Men det svider rejält djupt där inne. Att inse att han faktiskt inte finns mer. Det är fortfarande konstigt för mig. Men nu har det också gått så långt att det är svårt att föreställa sig livet om han inte var borta.

Att se på dessa bilder gör mig både glad och ledsen. Glad för att jag inser hur lycklig jag var men det gör sjukt ont att inse att han inte finns mer.

Vart hade jag varit i livet nu om han fortfarande fanns? Hade jag börjat gilla Fille? Hade jag varit där jag är i ridningen idag? Det är sånt man undrar. Men sen är det klart, vid det laget var jag inte duktig alls som ryttare. Jag hade bara ridit något år ungefär så det är klart att det inte går att jämföra med nu.

Jag är en helt annan person nu, både som person allmänt och som ryttare. 

 

Men jäklar vad speciell den hästen var alltså. Charmig som få och bara som en stor nallebjörn. Och det är något speciellt med just den här första favoriten. Han var liksom den andra hästen jag red och redan då var jag helt fast. Kunde bara stå flera timmar i hans box och bara krama om hans hals. 

Världens finaste gentleman. Livet är inte alltid rättvist. ♥ Men nu vet jag i alla fall att du inte lider mer. 

Strykekramar till dig! <3

Förmodligen blev det rätt Sofia, inbland är nog saker menade, att det ska hända för att det ska bli bättre!!
Eller bättre & bättre, tro mig, samma tanker går inom mig, vad hade jag varit idag om Boyen hade funnits?
Hade jag varit där jag är idag, men ändå är jag ganska glad över att det blev som det blev.
Hade inte Boyen åkt, hade jag nog inte varit där jag är idag!!

Styrke kramar från mig, han har det bra uppe i häst himlen, och han tänker nog på dig lika ofta som du på honom! <333333

Kram! <33333

Han har det bra nu <3

bloglovin byte?:) kommentera om du lägger till mig så lägger jag till dig med!