Min gerbil Cosmos fick ta sitt sista andetag igår efter att ha varit sjukt ett tag. Det visade sig vara en tumör i ögat, och han har mått dåligt från och till och blivit bättre så därför har vi inte avlivat honom innan då han verkar ha varit på bättringsvägen flera gånger. Det som känns skönt är att veta att han inte behöver lida mer och att han är på en bättre plats nu. Åh, lilla killen. ♥ Du är grymt saknad av oss och din bror. Har tyvärr inga bilder på honom på denna dator.

 

Igår var jag även ute hos Julia tillsammans med hennes några år yngre kompis Ebba, så vi var ute och fotade lite så har massa fler bilder att visa. Bilden över är då från igår, kände att det inte passade med någon närbild på dem med tanke på vad inlägget egentligen skulle handla om. 

 

 

 

 

 

Ännu en bild från samma plats som i förra inlägget. Har även med den oredigerade bilder som miniatyr här under bara för att ha lite "före och efter"-redigeringen helt enkelt. Själv är jag rätt nöjd med resultatet ändå.

Hade tänkt åka ut en sväng till Melody senare idag, nu har jag ju inte varit där i helgen på grund av födelsedagsfirande. Men tisdagar brukar vara rätt bra för oftast är ingen annan i stallet så då kan jag slappna av och ta det i den takten det går. Föredrar ju som sagt att vänta tills hon kommer fram och vill umgås med mig.

 

 

Bild på finiskatten för att han är världsbäst. När jag tog bilderna i förra inlägget så var han faktiskt med hela tiden. Hoppade upp i knäet ibland och han ville även att jag skulle följa med ut på en promenad och han gick först, så fort jag inte följde efter började han jama, han sprang och hoppade runt och var allmänt glad. Sen satt han och kollade på när jag tog självporträtt också. Min katt är ju för fin. ♥

 

Vill säga ett jätte stort tack för alla som skrev grattis igår. Det värmer riktigt i hjärtat verkligen och ger en liten boost till självförtroendet tillsist, att känna att det finns folk som faktiskt bryr sig. Kanske inte var den mest händelserika och spännande födelsedagen i mitt liv eller så men jag hade det bra i alla fall. Idag kommer resten av släkten då som sagt så det ska bli mysigt. Har gjort ett litet collage med massa av fina meddelanden jag fick igår. Försökte få med så många som det gick men det är klart att precis allt inte riktigt kom med. 

 

• • • • 

 

 

 

Även fast denna bild är ganska oskarp så gillar jag den väldigt mycket ändå. Det är något speciellt med ljuset just. Bara sjukt synd att den inte kunde varit skarpare.

Om några timmar kommer släkten på mammas sida hit och äter lunch och sen tårta, JAG FYLLER JU NÄMLIGEN ÅR IMORGON! :D Så ska försöka fixa några självporträtt eller något senare att kunna lägga upp imorgon.

 

På tal om ingenting har The Neighbourhood släppt en ny låt för ett tag sen, hörde den först på Tumblr men visste då inte att det var en ny låt dem precis släppt. Lägger in den här under både på grund av rubriken till detta inlägg men även för att jag kände att inlägget blev lite tråkigt annars. Haha.

 

Just nu är jag bara så sjukt upprörd, arg och nästintill ledsen över hur sjukt trångsynta alla hästmänniskor idag tycks vara. Och jag kan säkert ses som trångsynt ur många andra synvinkel men det får de gärna tycka i så fall. Anledningen till att jag tar upp det här just nu är för att jag snubblade förbi ett inlägg på en hästblogg häromdagen. Detta inlägget är skrivet för ett par månader sedan och är inte nytt eller så. Många fattar säkert vilken blogg och vilket inlägg jag pratar om men jag tänker inte skriva ut någon länk. Min mening är inte att klanka ner på någon, detta handlar egentligen inte något om inlägget eller så. Men jag kan väl föreställa mig att jag kan få mycket hat för detta inlägg men helt ärligt orkar jag inte bry mig särskilt mycket. 

I det här inlägget klankade man i alla fall väldigt mycket ner på såkallade "NH-människor" för att de tydligen klagar på allt och att det inte går att ha sin häst på det "naturliga sättet" om man ska tävla. Kommentarerna var jätte positiva och majoriten höll med om att det var NH-människorna som gör fel när de klagar på att folk använder bett, skor, täcke o.s.v.

 

• • •

 

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Vill förtydliga lite kort att jag är vegetarian och det har ändå ganska stort inflytande på mitt hästtänk, så ni förstår kanske då att jag har ett lite annorlunda sätt att se på dagens djurhållning bara allmänt.

Vad ska jag ens ta upp först? Vi kanske kan börja med bara dagens moderna sätt att se på hästar.

Hästen är till för att vi ska rida på den och det måste den acceptera. Väljer hästen att göra något annat än det du beordrar så är det olater och det ska du rätta till, det är du som bestämmer och inte hästen. Går hästen inte framåt så skänklar du, alternativt slår du till den med spöt, tills den gör det. Hoppar inte hästen så slår du även där med spöt tills den tillslut hoppar. 

Såhär är väldigt många människor helt insnöade på att det ska gå till. Ur min synvinkel är detta ett ganska barbariskt sätt att se på våra vänner. För det är väl det vi kallar dem, eller hur? 

Och nu vill jag bara förtydliga en liten sak. Min mening är inte att klanka ner på någons ridsportsgren eller deras utrustning, det jag sätter mig emot är hur man gör det. Det går mycket väl att rida på bett och trots det behandla sin häst bra. Jag säger inte att alla behandlar sina hästar fel, men många gör det - medvetet eller omedvetet. Men sen när vart gapande munnar, skräckslagna blickar, synliga ögonvitor, spända käkar och spända rörelser inte längre något som visar smärta eller obehag utan det blev bara helt neutraliserat? Och sen när började man rent av försvara det och säga att det inte alls är något dåligt. För i dessa fall handlar det inte om det typiska med att vissa hästmänniskor inte accepterar att alla rider och tar hand om sina hästar olika, utan här handlar det i många fall om rent djurplågeri. Djurplågeri som på något konstigt sätt är accepterat idag.

Men det jag minst förstår logiken i är det här med att vi måste bestämma över hästen. Vart kommer det ifrån? Vad ger oss rätt att ha makten över dessa stora djur helt plötsligt? Och varför kallar vi de våra vänner när vi behandlar dem som slavar? Och varför måste vi "vinna" över hästen? Varför utgår vi ifrån att hästen skulle vilja ta över och att det finns något att vinna över? Vart är samspelet och harmonin i det här?

 

 

Och precis som vissa människor är insnöade på sitt är jag själv rätt insnöad på det jag tycker, såklart. Jag har många saker jag är strikt emot och verkligen inte tycker om men jag försöker ändå vara så öppensinnad jag kan. Jag tror att man kan lära sig något från dem flesta ändå. Och jag tror det skulle vara bra om mer folk kunde försöka se sig in i andra personers perspektiv och tänka efter lite mer. Varför rider vissa människor på pessoabett, varför hatar andra det så mycket? Varför är vissa människor så emot att sko hästar, varför skor så många människor sina hästar? Varför är vissa människor emot täcken, varför går vissa hästar med täcken året om iprincip? Varför väljer vissa människor att inte rida sina hästar särskilt ofta, varför rider vissa människor sina hästar varje dag? Man får försöka se det ur bådas perspektiv. 

Om vi nu ska ta det här med pessoabett då. Där handlar det enligt mig om ren okunskap. En människa som vill sina hästar väl och faktiskt vet hur ett pessoabett fungerar skulle ur min synvinkel aldrig stoppa in det i en hästmun. Och jag orkar inte ta hela pessoa-debatten här utan det får ni leta någon annanstans efter. Men jag tror extremt mycket av detta handlar om ren okunskap egentligen. Jag är glad att otroligt få ändå VILL sina hästar illa och är ute efter att skada sina hästar, men tyvärr gör ju inte det att alla hästar har det bra. Det är helt enkelt så att man inte har kunskap eller tänker på konsekvenserna av vissa saker. Man reflekterar inte riktigt över det bara och väldigt sällan ser man sig in i hästens situation. Människor är väldigt egoistiska av sig och när det handlar om vad som är för ryttarens bästa och gör att det går ut negativt på hästen tycker jag verkligen man hamnar snett. Och det är där jag inte är ett stort fan av tävlingar. Och nej, jag hatar inte alla som tävlar, jag har ju tävlat ett par gånger själv men slutat, men det är ofta jag tycker att det går lite för långt just när man är så himla fokuserad på att vinna och slutar tänka på vad hästen vill. Det är sällan jag ser folk som tävlar för att hästen vill det. Jag menar inte att det inte finns hästar som inte gillar att tävla men jag tror inte att alla hästar älskar det. Även här är det ju egentligen inte själva tävlingarna jag inte gillar, det är hur det utförs.

 

Ska vi ta lite mer om utrustningsfrågan då? Där tycker jag folk är som mest korkade när dem hela tiden ska försvara sig till allt. Vi kan väl ta lite det här med bett. Först och främst vill jag att man ska komma ihåg en sak; bett skapades för att orsaka smärta, inte för att det var det snällaste man kunde göra mot en häst. Trots det har det nu, när vi vet att hästar faktiskt kan känna smärta, blivit en del av vardagen. Jag tycker inte särskilt mycket om bett, det är min personliga åsikt, men jag hatar inte alla som använder bett. Jag menar jag rider ju på bett ibland också även fast jag föredrar att rida utan. Jag är emot det just för att jag själv inte hade velat att någon stoppade upp ett styckte metall i min mun om jag hade fått välja. Ännu mindre hade jag velat ha någon som satt och drog i det och dessutom snörpte igen min mun med läderremmar. Fast alla är ju olika.

Och som sagt, för mig får alla rida i vilken utrustning de vill. Det är klart att vissa hästar trivs bättre på bett än andra och att det går att rida bra på bett. Men jag tycker man ska tänka lite djupare på saken istället för att bara sätta på massa extra remmar och metall där det finns plats. Man borde fråga sig varför problemet har uppstått först? Innan man sätter på en nosgrimma för att hästen lägger tungan över bettet kanske man ska fråga sig varför hästen gör så? Den gör i alla fall inte så "bara för att" eller för att den trivs med bettet. Dessutom kan ingen utrustning kompensera för dålig ridning. Det går både att svänga, stanna och få en häst att samla sig i en korrekt form utan någon utrustning alls. Därför tycker jag att mycket av alla den här utrustningen är rätt onödig och mest försämrar kommunikationen. Och som jag redan sagt tidigare i ett inlägg: ingen häst behöver bett, träns, sadel, grimma, martingal eller något annat sånt, det är vi människor som behöver.

 

Folk måste våga lyssna på sin hästar lite mer, lära sig hur dem faktiskt fungerar och vad som är bäst för dem. Och man vinner väldigt mycket på att visa hästen att man förstår dem och har respekt för deras åsikt. Jag tror att det är nyttigt att försöka se saker ur hästens synvinkel för en gång skull istället för att bara bry sig om vad man själv vill. Behandla din häst som du själv skulle vilja bli behandlad. Det är livs levande djur du handskas med, av kött och blod precis som vi, men känslor och åsikter precis som vi. Inte någon sorts maskin som måste lyda din minska vink.

 

KOM IHÅG ATT SE VIDEON I HD! Här är videon från när vi hade hand om Major i fyra dagar. Det är Frida som rider i dem första klippen. Blev i alla fall ganska nöjd med videon. Jag är inte jätte duktg på att redigera videos just och nu har jag inte använt iMovie på ett tag och det tog även ett tag när de hade uppdaterat programmet ganska mycket. Men vissa av klipp tycker jag riktigt mycket om. Stort tack till Matilda som filmade en av dagarna, det är klippen där jag har röda ridbyxor. Men den här videon gör mig verkligen varm inombords. Världens bästa häst.

 

 

 

Tycker väldigt mycket om denna bild. När jag fotade Bella och Dilba var vi ute i en tom jätte stor hage där hon red runt, ljuset var dock väldigt jobbigt att få till och vi var inte därute jätte länge just därför. 

 

Idag har jag varit på något jätte konstigt humör där jag är jätte fylld av inspiration till massa saker. En sån där känsla som känns i hela kroppen men inte riktigt går att förklara verbalt. Jag har kollat runt mycket bloggar som inspirerar mig de senaste dagarna och blir alltid så peppad till allt med bloggande, skrivandet och fotandet och även så blir jag otroligt peppad till hästar. Men det går inte riktigt hand i hand med hur mina prestationer är för tillfället. Det hela är väldigt förvirrande och framförallt frustrerande, men det har väl lite med den satans sjukdomen att göra. Jag vill så mycket men kan så lite och är heller aldrig nöjd. Ska nog skriva ett lite längre och mindre förvirrande inlägg om detta har jag tänkt. Har även massa andra inlägg som jag har planerat lite, dock blir ju förmodligen 80% av dem aldrig av som vanligt. Haha. Har även en ny header på gång som jag ska fixa när jag ska till pappa och har Photoshop.

 

Tycker sjukt mycket om den här bilden verkligen. Tycker den utstrålar något form av lugn och samtidigt ser både Dilba och Bella helt fantastiska ut som vanligt. Ni som följer mig på instagram (@horocruxes) har förmodligen redan sett den men vill ju såklart lägga ut den här också. Dock var denna ett helvete att redigera och trots det är jag fortfarande rätt missnöjd med redigeringen.

 

Idag var det hoppträning med Fille som stod på schemat. Har inte hoppat på ett tag och var faktiskt nervös innan, så fokuserade väldigt mycket på att slappna av själv. Fille skötte sig super bra, var fin och känslig på hjälperna för att vara han och även hoppningen gick bra. När han väl vaknade till fick han ett fint sug mot hindrerna och det hela kändes väldigt lugnt och han tog mjuka språng. Dock var min hoppsits nog en annan historia, haha. Eller så illa var det nog inte. Men min sits är ju inte på topp överhuvudtaget och inte heller när jag knappt rider längre. 

 

 

Denna grymt fina intarsia är gjord av min fina vän Clara. Erkänt att den är GRYYYMT fin?! Helt sjukt tycker jag. Har ju som sagt varit i Gamleby med skolan och haft det jätte roligt. Vi har mest haft slöjd, och även lite so, idrott & hemkunskap, och då gjorde vi just intarsia då. Har i alla fall haft det toppenbra verkligen och är överglad att jag har så otroligt fina, underbara och härliga personer att få kalla mina vänner. De är så jäkla bra alltså. Imorgon bär det ut till Major, Frida ska rida men jag får ju se honom i alla fall. Ska bli så otroligt roligt att få spendera massa timmar med honom nu i fyra dagar. Åhhhh. Ska ta vara på det så gott jag kan.