Hästpsykologi & inlärd hjälplöshet

Ett ämne som allt för sällan tas upp är hästpsykologi. Folks kunskapssförråd tar ofta slut vid det fysiska välmåendet och därav blir det ofta svårt att tilfredställa hästen behov för psykiskt välmående. 
Visst att fysiskt välmående är ytterst viktigt också, men det behöver ju vara en balans mellan dem båda. Psykisk hälsa är minst lika viktig som fysisk. Och de påverkar ju också varandra, precis som hos oss människor. Vi människor är rätt ytliga av oss. Letar lätt bara efter skönhetsfel eller något annat ytligt på våra hästar. Det är så fort hästen börjar halta eller visa symtom på någon sjukdom vi vet om som vi reagerar. Och visst är det superbra att folk bryr sig om sina hästars fysiska välmående också och att de flesta vill sina hästar väl. Men det verkar vara lättare att lämna vissa delar i välmåendet utanför och skjutsa dem åt sidan. Leder det till en riktigt välmående häst då eller behövs kanske alla delar?
 
Vårat kunskapssförråd är ofta väldigt begränsat. Man kanske vet att om hästen uppvisar följande symptom har den t.ex. kolik, fång eller liknande. Vi vet att det är inte är bra om man ser revbenen på en häst och om hästen har sår har den ju självklart ont. Kanske vet vi lite kort om vad som bör göras om hästen uppvisar några tecken på sjukdom men sen tar det ofta slut på kunskap hos en del. Någon mycket viktig vi lämnar åt sidan ligger långt innan tillfället då en sjukdom börjar synas, nämligen hur vi ska förbygga den!
Många förstår inte innebörden och konsekvensen av sina handlingar. Det är så mycket som spelar roll i hästens välmående. Fodret, motion, miljö, underlag, hovvård. Hur förebygger man alla dessa mystiska hältor som hästar konstant blir avlivade för? Vet vi egentligen hur den tradtionella hovvården påverkar hästens välmående till exempel? Eller hur den sortens ridning vi håller på med idag påverkar hästen? Gynnar det hästens välmående?
 
 
Nog med den fysiska delen nu. Rubriken på inlägget lyder ju något helt annat. Hästpsykologi är ett ämne jag är oerhört intresserad av. Det är väldigt intressant faktiskt och hästvärlden skulle behöva få mer kunskap om det. 
Men vad är egentligen psykiskt välmående och hur tillfredställer man hästens psykiska behov?
Jag kan väl egentligen inte ge något svar på den frågan man jag vill i alla fall skriva lite om det här. 
Vi människor har väldigt lätt att förväxla vad vi själva söker efter och vill ha med vad hästen söker efter. Vi tänker gärna på vad vi skulle vilja ha om vi var en häst, istället för att faktiskt tänka på vad vår häst söker efter. Vi tar helt enkelt det vi skulle uppskatta, ger det till hästen och tar för givet att de ska uppskatta det lika mycket. Men det blir ju tyvärr inte alltid så. 
Om man tänker efter vad en människa skulle vilja ha skulle det ju till exempel vara; mat, vatten, tak över huvudet, varma kläder till när det är kallt, att vara rena, kunna få lite ensamtid då och då och någon som bryr sig om en. Detta för man lätt över till hästen och tror att de uppskattar samma sak. Visst uppskattar de flesta hästar säkerligen mat och vatten, annars står nog något inte helt rätt till men här finns det många delar som glöms bort.
Vi antar att eftersom vi vill ha ett hus med tak över huvudet att vara i över natten så ska hästen tycka om det, eftersom vi fryser utan extra kläder på vintern borde hästen också göra det och eftersom vi gillar kramar borde hästen också tycka om att man går fram och kramar när som helst.
 
Jag tycker inte man ska försöka humanisera hästar. Man ska inte göra de till något de inte är. Hästar är fantastiska djur och ska därför inte heller göras till något som räknas som mindre värt än oss. Alla djur är lika mycket värda och vi har alla olika behov. 
En häst har inte samma behov som oss, varken psykiskt eller fysiskt, och därför verkar vi har lite svårt att tillfredställa deras behov. Vi tillfredställer ofta bara våra egna behov för vårt eget välmåendes skull. 
 
 
Hästar är stäpplevande djur som vistas i flock. I det vilda vandrar de upp till flera mil per dag. I det vilda spenderar de all sin tid med sin flock, har flera mil att röra sig på och ändå förväntar vi oss att våra hästar ska vara nöjda att stå inne i en box på 3x4m helt själv största delen av dygnet och annars får de vistas ute i en helt platt, lerig hage där de ändå inte har något annat val än att bara stå still.
Hästar är flyktdjur och söker först och främst efter säkerthet, de flyr hellre än slåss och flyr då till säkerheten. En häst som inte känner sig säker kommer ju inte må psykiskt bra. 
Djuret som är skapt för att spendera två tredjedelar av sin tid med att beta, spenderar nu den tiden med stå helt still på grund av oss. Vi är så rädda för att våra hästar ska skada sig om de vistas med andra hästar så vi håller de i sin box istället. Det är ju onaturligt mot hästen som det kan bli, så det är väl inte konstigt att hästarna lider psykiskt av detta. Det är av denna anledingen så kallade "stallovanor" eller "beteendestörningar" utvecklas. För att hästen ska klara av det psykiska eländet som det innebär att stå instängd flera timmar i sträck så börjar vissa med t.ex. krubbitning och vävning för att de utsöndrar kemiska ämnen i hjärnan som är lugnande. Detta gör de bara för att kunna stå ut. 
 
Vi inser verkligen inte hur vi psykiskt påverkar våra hästar, utan vi antar bara att om det syns ytligt på hästen som den mår dåligt. Men en häst som står instängd hela dagarna kanske inte måste ha sår överallt för att faktiskt lida av det. Det är sånt som inte syns utanpå och sånt vi är för trångsynta för att se.
 
 
Inte nog med att våra hästar inte får i sig den näring de behöver, inte får tillräckligt med plats att röra sig fritt på, inte tillräcklig utevistelse och får stå ut med att bära oss på ryggen vareviga dag så blir det även helt ignorerade av oss när de försöker tala ut. 
Vi är två olika arter och talar inte samma språk, därav förekommer ju självklart stunder då kommunikationen brister. "A lot of people speak with animals, not many people listen though. That's the problem."

Vi klarar ibland av att få fram vårat eget budskap och vad vi vill ha sagt. Vi lär oss hur vi ska förklara oss så att hästen förstår, men det blir ingen tvåvägskommunikation just eftersom vi inte lyssnar på hästarna. Inte ens när de skriker så högt de kan lyssnar vi. Ibland känns det som att folk är för rädda för sanningen att de istället gömmer sig bakom hjälpmedel för att lura sig själva. 
 
 
Vi har väl nästan alla fått jaga den där 'envisa hästen' i hagen hur länge som helst innan man fått på grimman och fått in hästen. Kanske har man varit med om den där hästen som vägrar stå still när man ska sitta upp. Kanske har man ridit en häst som gång på gång bockat eller stegrat i försök att få av en, aningen har man suttit kvar eller åkt i backen och trots det suttit upp igen och bara varit lite strängare mot hästen. Kanske har vi varit med om en häst som gång på gång stannat när man hoppar, men trots det har man bara drivit på tills hästen tillslut tagit sig över hindret.
Alla av dessa saker har saker gemensamt. Det är lätt att tro att vi har någon form av rätt att styra och bestämma över dessa djur och att de måste göra det vi säger åt dem att göra, men så är det faktiskt inte. Hästar är individer och har egna tankar och åsikter och alla trivs inte med samma saker även fast vi gärna sätter alla hästar under samma fack och förväntar oss att alla hästar just VI sitter på ska tycka om något bara för att vi gör det.
Alla dessa hästar försöker säga något till oss. De försöker faktiskt säga nej! "NEJ! Jag vill inte följa med dig in till stallet." "NEJ! Jag vill inte att du ska rida på mig." "NEJ! Jag vill verkligen inte hoppa." 
När vi gång på gång väljer att ignorera detta, hur mycket hästen än försöker förklara och ingen lyssnar går många hästar in i ett tillstånd som är nästa sak jag tänker nämna i detta inlägg som börjar bli lite långt nu.
 
Inlärd hjälplöshet kallas detta för. Det går att läsa mer om HÄR! Inlärd hjälplöshet är ett apatiskt tillstånd som förekommer om individen utsats för okontrollerbara konsekvenser. När de helt enkelt tappar kontrollen över att kunna göra någonting åt något som är jobbigt. Då går de istället in i ett apatiskt tillstånd som kan vara kroniskt eller tillfälligt, 
De flesta kan säkert om de tänker efter komma ihåg att man mött någon häst som man nu i efterhand kan inse var 'lite för snäll' eller lite för accepterande. En sån där häst som inte reagerade på någonting och alltid gjorde som man sa. Jag har mött sånna hästar och tänkt att "åh, vilken underbart snäll häst". Nu i efterhand tänker jag som sagt lite annorlunda.
 
Ja, alla hästar är individer och visst är vissa tåligare än andra och de kommer reagera positivt och negativt på skilt olika saker. Men de där hästarna som verkligen inte visar några reaktioner alls är inte bara "snälla", de har blivit ignorerade så mycket att de helt enkelt slutat försöka. När man kommer till det stadiet tycker jag verkligen att vi har gått för långt. Det gör mig bara ledsen att hästar ska behöva lida så mycket psykiskt att de tillslut bara ger upp och slutar visa känslor. Är det verkligen så vi vill ha det?
 
 
Vi begränsar ju alltid våra hästar när vi har de i fångenskap, hur vi än vrider och vänder på det blir det ju vi som bestämmer vart hästen ska stå. Vi står ju därför i en position där vi skulle kunna göra det så otroligt bra för hästen men istället gör vi den totala motsatsen. 
Jag är iprincip emot allt som inte gynnar hästen (och djur i allmänhet för den delen och därför är jag även vegan) fysiskt eller psykiskt. Det förklarar väl varför jag är väldigt anti mot dagens moderna förhållningssätt till hästar, för det ser inte bra ut just nu. Det går smått framåt på vissa håll och jag hör om massvis med saker som gör mig glad. Så jag känner mig lite jobbig som jämt klagar nu, men samtidigt så vill jag göra skillnad. Det vill jag verkligen. Jag vill kunna få folk att tänka om lite och har jag bara fått en enda person att tänka till så är jag mer än nöjd. Då har jag gjort NÅGOT åtminstone.
Detta blev längre än vad jag trodde men jaja, hoppas det blev förståeligt i alla fall.
 
Tack för mig. 
 
Kommentarer
EBBA LAGERSTRÖM

Hjääääälp, vilket långt inlägg.. Nu är min hjärna bränd igen, men väldigt bra måste jag säga! <3

Datum: 2014-08-09 Klockan: 22:10:42 Blogg/hemsida: http://Ebbalagerstrom.horseworld.se
Emilia

Ännu ett klockrent inlägg!

Datum: 2014-08-10 Klockan: 23:01:31 Blogg/hemsida: http://missemli.blogg.se
Josäfin Andersson

Så himla bra! Det apatiska tillståndet du pratar om beskriver verkligen Amigo innan jag började med det tänkte jag har idag. Ville inte gå någonstans, ville inte göra något men gjorde det halvhjärtat ändå när ridläraren jagade en. Nu är han glad, tar egna initiativ och vet hur han ska visa när något är fel. Just nu är han dock ett monster men i grund och botten är han nyfiken och kommer gärna med idéer bara man lyssnar. (:

Svar: Tack så mycket! Jo, precis. De flesta kan nog som sagt om de tänker efter inse att de någon gång mött en mer eller mindre apatisk häst. Sen blir det ju så tydligt när man ändrar sättet att vara mot hästen och man märker förändringen i just den hästens beteende. Det är en himla härlig känsla verkligen när hästen börjar våga komma med idéer till en och vågar berätta vad den tycker. Det slår en apatisk och "supersnäll" häst alla dagar i veckan. :')
Sofia Krantz

Datum: 2014-08-11 Klockan: 16:55:47 Blogg/hemsida: http://jossanamigo.blogg.se/
Horsesbystewart

Applåder** super bra skrivet!!!

Svar: Åh, tack snälla! ♥
Sofia Krantz

Datum: 2014-08-14 Klockan: 12:31:07 Blogg/hemsida: http://horsesbystewart.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: