Hälsningar från en sjukling
Vaknade upp natten mellan tidag och onsdag och mådde jätte illa. Kräktes sen hela tiden med typ 10 minuters mellanrum i två timmar. Sen har jag haft väldigt hög feber och extremt mycket huvudvärk. Det har börjat bli bättre i alla fall. Skulle egentligen åkt ut och ridit Melody igår men det blev ju inte av. Trist men det är ju så det blir.
Hoppas ni i alla fall har haft det bättre än mig. Jag hade tänkt spendera min dag med att hänga på Tumblr ett tag, duscha bc jag känner mig lagom skabbig nu när jag har varit sjuk och kanske gå på en promenad.
Maybe if we never wake up we can see the sky
Lite mer snö bilder, tycker inte riktigt om dessa tre men lägger ut dem i alla fall. Känns konstigt att det här var häromdagen nu när vi inte har något snö alls.
Blev som jag trodde ingen ridning idag hos Melody. Utan bara en liten mysig promenad. Det gick i alla fall jätte bra. Kändes verkligen inte som samma häst. Hon gick nästan hela tiden någon meter bakom mig och var jätte avslappnad men hade ett friskt tempo och verkade glad att få komma ut och röra på sig. Kunde stå stilla utan problem, vilket varit ett problem tidigare. Joggade även i trav lite. Pappa fotade men ingen av bilder blev bra. Men här under har vi en som blev okej, fast var tvungen att ta bort mitt ansikte. Ingen kommentar om det. Klicka på den så blir den större.
Foodography
Detta goda och färgglada åt jag igår efter skolan och tittade på Shutter Island för typ hundraelfte gången. Så otroligt bra film. Finns inga ord för att beskriva den. Rekommenderas verkligen om ni inte har sett den! Tycker det såg så färgglatt och fint ut så tog ett par bilder på det. Himmelskt gott också.
Snart ska jag ut till Melody. Hade tänkt rida men då hon som äger stallet ska iväg och jag får vara där själv (med pappa då) så vet jag inte riktigt hur jag gör. Ridbanan som finns några minuter därifrån var nämligen ridbar nu så hade tänkt testa att rida där men vi får se. Annars går vi väl bara på en liten promenad.
It's too late now to put out the fire
Knäppte lite bilder på en långpromenad jag tog igår. Ska börja gå på promenader i princip varje dag nu är det bestämt. För att kunna verkligen röra på sig och frisätta erdorfiner och sådär för att dämpa all ångest. Och att gå på promenad är verkligen underbart. Kunna få komma ut och röra på sig, få en lugn stund och få njuta av allt vackert i naturen.
You're my blood, you're my holy wine
Bilderna är från i måndags. Har faktiskt haft en helt okej dag för första gången på väldigt länge nu. Även idag hade vi en lyckad uteritt. Vi red en ny sväng och fick även se ett jätte fint fält som skulle vara bra att rida på. Vi skrittade mest men travade även kortare sträckor. Hon vart väldigt taggad och pigg i traven och kände till en början att ingen av oss riktigt slappnade av ordentligt. När vi skulle rida tillbaka vart hon taggad igen och herregud vilken power det är i bakbenen på den här hästen. En helt amazing känsla att sitta på henne när man verkligen känner hur mycket hon tar i och hur glad hon är att få komma ut. Sista traven vart faktiskt riktigt, riktigt bra. Hon slappnade av mer men travade ändå på i ett bra tempo. Kändes bra att avsluta det så.
We've got guns hidden under our petticoats
Snö är ju för fint ibland. Ber igen om ursäkt för att jag är så off här. Mår som sagt allt annat än bra.
I don't want to be forgotten
När jag vaknade igår så snöade det helt plötsligt massor. När det slutade snöa hade det lagt sig jätte fint över alla träd och det såg så magiskt fint ut verkligen. Vi skulle egentligen iväg men lyckades smita iväg och fota lite snabbt bara en liten bit från huset. Blev faktiskt ett par ovanligt bra bilder. Att fota snö är inte min starkaste sida. Speciellt inte att redigera dem. Herregud, det är inte roligt. Nu är i alla fall snö helt borta igen.
Har ju varit ganska off här. Ledsen för det även fast det nog inte gör någon något. Mitt liv är rörigt nog som det är på alla håll och kanter. Haft ett par riktigt jobbiga dagar nu så därför har jag inte haft ork att skriva något
Söte katt
När solen sken igår så fotade jag vår lilla kisse lite när han var precis utanför huset. Himla söt är han. Översta bilden får honom att se större ut än vad han är faktiskt. Så tjock är han inte egentligen.
Har på tal om ingenting varit och hyrt tre hästböcker idag som handlar lite om naturlig hästskötsel och ridning och även lite mer om hästen psykologi och så vidare, men har i alla fall börjat läsa i en av dem och lärt mig jätte mycket om måste säga att den är extremt bra. Köpte även en annan hästbok för ett tag sen som handlar om hästens fysiologi, beteende, anatomi och sånt vilket jag har börjat intressera mig för och vill lära mig mer om. Ska bli kul att lära mig mer.
Despite everything I'm still human
Dagsfärsk bild på en lite trött Melody efter uteritten, underläppen hänger lite gulligt. Haha. Uteritten gick faktiskt bra idag. Det var jätte soligt och härligt väder och det vara bara allmänt mysigt att rida ut. Vi travade mycket och långa sträckor och det kändes faktiskt bra. Hon var ju som vanligt väldigt pigg och glad att få komma ut. Hon började gärna trava trots att det var skritt egentligen, men då lät jag henne göra det några steg och sen fick hon sakta av själv när hon insåg att jag inte höll med. Hon ska få ta egna beslut också, bara hon har respekt för min åsikt också. Ett par gånger när vi hade gjort halt och dem andra hästarna började gå så vände hon faktiskt huvudet mot en av mina skänklar och liksom "frågade" om jag tyckte att hon fick gå. Så himla gulligt.
Idag har varit en väldigt mysig dag, den första bättre dagen på flera veckor nu. Och Melody var riktigt lugn och fin även i all hantering runt vilket var jätte härligt. Hon är en sån härlig häst när hon är på det humöret.
Ut och rida snart
Ännu en bild från precis efter att jag suttit av efter första ridpasset på Melody, hon ser sådär lagom trött ut. Har inte skrivit mycket om henne nu även fast jag har varit ute ett par gånger, har dock inte varit mer uppsuttet än de två gånger jag skrivit om. Men det har helt ärligt inte gått så bra. Har märkt att Melody har en tendens att hamna i en väldigt uppstressad sinnesstämning. Oftast helt oförberett och hon verkar liksom ha en gräns som hon klarar sig till, sen stressar hon jätte snabbt upp sig själv när hon blir uttråkat. Och jag menar jag är ju ingen trygghet för henne precis som jag inte känner henne så bra så det har varit svårt att försöka hitta hur jag ska ta mig ur den situationen. Det har ju varit frustrerande för mig och jag har inte känt mig som en bra vän till henne. Idag ska jag rida ut tillsammans med Lena och Emeli. Jag hoppas att det går bättre än det har gått innan. Hade tänkt jobba lite från marken innan och se om det kanske går bättre att rida då. Ska försöka underhålla henne så mycket att hon inte behöver gå till den gräns där hon får nog och stressar upp sig.
Gårdagens promenad
Igår så var denna sötehund på besök hos oss bara över dagen. Alltså Tintin som har bott här lite då och då när hans ägare varit bortresta. Och mitt hjärta smälte lite när han kände igen mig när han såg mig, började skälla och slicka mig i ansiktet. Så vi gick på en promenad och det började tillslut regna så det var inte överdrivet mysigt tillsist. Förövrigt gjorde jag basically ingenting igår. Hah. Usch. Avskyr "meningslösa" dagar.
Now it's three in the morning and I'm trying to change your mind
Bilderna är från en promenad jag och mamma gick häromdagen. Det var väldigt mökrt ute så att fota vatten i rörelse ser ni ju hur det gick. Super suddiga bilder men jag gillar dem på något sätt. Har alltid haft en tendens att fastna för det lite udda. Inte bara med bilder utan även djur. Tycker ofta om dem djur som ingen annan riktigt förstår sig på eller tycker är läskiga. Exempelvis Fille, han är en väldigt speciell häst som man måste lära känna ordentligt innan han blir den underbara ponnyn jag känner, och Julias katt Zorro.
Mitt liv just nu är ganska fucked up helt ärligt. Skulle kunna skriva långa noveller om allt möjligt men ingen skulle orka eller bry sig att läsa. Jag vet inte riktigt mer vad jag ska säga. Så full av känslor samtidigt som jag inte riktigt vet vad jag tycker eller känner. Just nu vill jag bara lägga mig och gråta i ett hörn för att jag saknar Major. Stackarn har även fått en hovböld nu men vet inte exakt hur det är med honom just nu. Åh, saknar honom så det gör ont och är så rädd att han ska försvinna. Skulle inte klara mig utan honom. Inte när allt redan är skit. Världens finaste häst. Inser mer och mer hur mycket han betyder för mig nu när jag inte är ute hos honom varje vecka.
What can I say, what can I do? This is who I am and I'm hurting you.
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva egentligen. Har föredragit att lämna min psykiska hälsa borta från bloggen. Klart att jag har skrivit någon gång att jag mår dåligt eller bra. Men jag vill och tänker inte gå in på detaljer.
Dem senaste 2-3 veckorna har saker blivit mycket värre än vad dem varit tidigare. I samband med det har all inspiration till hästar och foto och allt annat jag tycker om tynat bort. Jag fotar knappt längre helt ärligt, och när jag gör det blir bilderna ändå aldrig bra. Allt med hästar går som sagt också extremdåligt, det spelar ingen roll vad jag gör utan allt blir bara fel. Jag får bara dålig samvete och är alltid missnöjd över min prestation. Av de fyra gångerna jag har varit hos Melody har det gått bra EN gång. Har nog redan förstört mitt första intryck. Sen är det mycket annat jag inte orkar ta upp ens. Vet inte riktigt vad jag ska göra för jag försöker verkligen och har fortsatt med allt i hopp om att saker ska bli bättre men allt blir bara värre och värre.
Att blogga känns inte heller kul. Inget känns riktigt roligt längre. Så i fall jag inte uppdaterar på ett tag vet ni varför.
Förlåt om jag är negativ och bitter, ibland är jag bara tvungen att skriva av mig.
Dagens Melody
Är det bara jag eller ser hon inte väldigt liten och ung ut på bilderna? Sen så ser det ut som om hon inte har några bakben på andra bilden vilket är lite läskigt.
Vi red i alla fall ut som jag trodde. Kan väl säga att det gick tusen gånger bättre i tisdags. Något kändes bara inte hundra idag. Vet inte var det var, alltså hos mig själv. Min sits var överallt och ingenstans och jag kunde inte riktigt slappna av. Hon var avslappnad och fin till en början men man kände att hela hon var full av energi. Satte av i galopp precis som förra gången fast denna gången vart det lite allvarligare då jag hade långa tyglar när hon började galoppera så det tog upp för en backe innan hon stannade. Hon började även trava lite här och var och hade mycket överskottsenergi. Hon var helt enkelt bara glad och pigg men det kändes bara inte bra, själva känslan. Red lite på ett fält ett tag för att hon skulle lugna ner sig lite så det hjälpte. Sen efter att jag hade ridit var hon riktigt mysig. Kliade henne vilket hon gillade, lutade huvudet mot mig och ville bara mysa helt enkelt. Hon var lite spänd och öm i ryggmusklerna så försökte massera lite men det verkade göra lite ont. Borsta riktigt länge efteråt och fotade i hagen sen.
Inspo #3
Kör på en liten morgoninspirations video. Har inte följt denna tjej sen innan men ska verkligen börja göra det. Hittade bara denna video och den gör mig glad ända in i själen. Det är sånt här jag vill sträva efter. Avslappnade och lyckliga hästar som vill arbeta tillsammans med människan. Samtidigt så busar hon också bara mycket. Vilket jag tycker är viktigt. Lite roligt att en av hennes hästar är ganska lik Melody också. (alltså den till vänster på startbilden)
Ska i alla fall ut till henne om en halvtimme nu hoppas på att det blir mysigt. Vet inte vad jag ska göra faktiskt, om vi rider ut igen eller hur vi gör. Känner lite för uteritt i alla fall för solen skiner ute.
Oh you, use your heart as a weapon and it hurts like heaven
I brist på annat tar jag en av mina typiska bilder där jag har hår i hela ansiktet. Haha. Shit, måste verkligen fota någon dag nu. Har inte fotat på år känns det som förutom hästbilder. Rubriken är från låten "Hurts like heaven" av Coldplay som jag lyssnar på just nu. Den låten är verkligen så himla vacker alltså. Gotta love Coldplay.
Känns skönt att få helg nu faktiskt. Denna vecka och förra veckan har jag inte direkt mått toppen om man säger så. Även idag har jag inte mått jätte bra. Det blev dock lite bättre när katten som varit ute och halvt försvunnen i nästan 12 timmar kom igen och gav mig massa pussar. Hoppas på en bättre morgondag. Ska ut tidigt till Melody. Vet inte rikigt om det är tänkt att jag ska rida men vi får se. Vi kommer i alla fall bestämma hur ofta jag ska rida henne då så det ser jag fram emot.
Ha en toppen helg på er alla fina människor! Tack för lite högre statistik idag. Alltid lika kul.
Dance along to the beat of your heart
Här är två bilder från en häst som står i samma lösdrift som Melody. Riktigt söt häst i alla fall. Har i alla fall inget annat att bjuda på idag. Idag har jag på tal om ingenting ridit Fille. Det gick helt okej. Han var fin men väldigt trött. Inte på det sättet att han inte svarade på skänkeln utan han kändes bara väldigt trött. Men han var fin annars i alla fall. Jag red med inte så mycket kontakt i tygeln och då vart han mycket samarbetsvilligare och gjorde suveränt fina skänkelvikningar. Han blev även inte lika hård i munnen som han kan bli ibland.
Ååååh
Efter dagens uteritt har jag inga tvivel längre. Wow, wow, wow, vilken häst alltså. Kan ge mig själv en ärlig klapp på axeln för idag gjorde jag ett bra jobb.
Melody går ju på lösdrift, något jag är stort fan av och det är riktig roligt att lära känna de andra hästarna samtidigt och gillar stallet super mycket och deras sätt att ta hand om hästarna. Att Melody gick utan nosgrimma gjorde mig typ överlycklig. Jag och Lena, som då äger stallet men egentligen inte är ägare på Melody (Melodys riktiga ägare bor i Afrika så det förklarar väl sitt), red ut en sväng för dem har ingen ridbana just nu. Kände så fort jag satt upp att jag gillade henne. Hon var riktigt avslappnad och lugn, hade mjuka och behagliga gångarter. Sen var så super känslig på alla hjälper och väldigt framåt, hade mycket motor. Hon var väldigt glad att få komma ut, det bara lyste om henne av glädje. Vi red inte så länge, någon halvtimme och skrittade och travade bara då Lena skulle iväg. Förutom sista traven vi skulle göra för då övergick det i några galoppsprång för Melodys del. Inget allvarligt utan hon vart bara glad och framåt. Perfekt och mysig uteritt verkligen.
Det var verkligen så himla mysigt och jag är helt förälskad i hästen. Och ser ni hur fin hon är? Känslan när båda två trivs med varandra så på direkten är helt amazing. Ska ut på lördag till henne igen och då kommer vi bestämma lite mer om hur många dagar i veckan det blir i framtiden också här.
Bara för att jag har lyssnat på Daughtry hela dagen så kör jag ett citat ur deras låt;
"Well I'm starting to believe that this could be the start of something good." ♥
Massa känslosamt babbel i textform
Efter gårdagen snurrar det runt med massa tankar i mitt huvud. Allt har bara gått så fort.
Jag var egentligen inte inne på att skaffa någon ny medryttarhäst när jag inte skulle få vara hos Major lika ofta. Jag hade bara kollat runt lite lätt och hade precis beslutat mig för att sluta med ridskoleridningen när den här möjligheten kom upp. Så det kanske var i rätt tidpunkt ändå, så jag fortfarande har något att syssla med om dagarna. Men problemet med det hela är inte Melody, inte alls, utan det är jag. Jag är problemet.
Jag har på senaste tiden öppnat ögonen för annan sorts hästhantering än den jag är inlärd i sedan tre och ett halvt år tillbaka. Har fått väldigt starka åsikter om vissa saker men har samtidigt känt mig väldigt delad på ett sätt. Inte riktigt vetat vilken kategori jag ska sättas under, trots att jag inte är ett särskilt stor fan av att sätta min åsikter under en speciell kategori.
Men det mest frustrerande i det hela är nog att jag har haft så svårt att ändra på mig, ändra på mitt sätt att vara kring hästar. Jag är så inlärd i att göra vissa saker i olika situationer att jag gör det "automatiskt" utan att jag tänker på det, efteråt ångrar jag det och önskar att jag gjort det annorlunda. Nu låter det som om jag gör jätte hemska saker men så är inte fallet, bara saker som jag egentligen vill göra annorlunda helt enkelt.
Och jag tror vem som helst kan förstå att det är frustrerande att inte kunna agera efter sina egna åsikter.
Två gamla bilder på mig och Fille när jag hanterade honom från marken lite en lördag.
Det finns ett par punkter jag har stört mig extra mycket på i min hästhantering/ridning. Det är för det första min mentala avslappning, jag får allt för ofta påminna mig själv om att slappna av och det funkar inte alltid. Major är en av de få hästarna jag faktiskt kan slappna av hos, jag känner honom så väl och litar på honom mer än någon annan. Men även i min relation med Major har jag saker jag fortfarande gör som gör mig arg på mig själv.
En annan punkt är mitt dåliga tålamod. Det är nog det som är värst. Jag blir lätt frustrerad när saker inte går på direkten och är så inne i vad jag vill åstakomma och jag blir blind för annat. Nu får ingen missuppfatta det som att jag blir förbannad och skriker och slår hästarna, utan även detta är bara mental frustration. Men även det smittar ju av sig såklart. Det hör ju mycket ihop med att lära sig slappna av. Sluta ha så stora mål för allt och stora förhoppningar.
Jag gör även saker väldigt hastigt och även detta är ju lite på "slappna av-spåret". Istället för att bara slappna av och låta saker spinna på blir det lite att jag agerar direkt och då gör saker automatiskt och ångrar dem.
Det som var igår som fick mig att tänka på det här var när jag gick ut med Melody på en promenad. Hon hade svårt att stå stilla och stundvis var hon lite krånglig. Sen stundvis kunde hon bara promenera normalt. Det vart på något vänster frustrerande för mig, jag hade haft en ganska jobbig dag och dagen innan så var väl inte på super bra humör helt. Och det var först efteråt jag insåg var felet var, när stallägarens ord hon sagt någon timme innan fick mig att inse det. "Ja, Melody är verkligen som en spegelbild av en själv. Är man lugn så är hon också lugn."
Det var då det föll på plats. Det var inte hästen jag vart frustrerad på, det var min egen spegelbild jag inte gillade. Utan att jag hade märkt det hade jag fått mentala humörsvängningar på promenaden vilket såklart visades på henne. För hon var verkligen en toppen häst, jag får det att låta som att gårdagen var hemskt. Så var det inte. Tyckte jätte mycket om henne verkligen.
Jag tror därför att hon kan vara väldigt bra träning för mig, lära mig att bara slappna av och släppa taget lite. Lära mig att ta kontroll över mina känslor helt enkelt.
Imorgon när jag ska rida henne ska jag verkligen försöka tänka på det här. För av det jag har hört är så i ridningen också, är man lugn är hon lugn, stressar man upp sig stressar hon upp sig också. Sen är hon en väldigt känslig häst att rida har jag fått höra också, helt min smak alltså.
Och precis som jag skrev i inlägget innan har jag så svårt med nya hästar. Men jag har tänkt mig att jag bara provar att rida imorgon och passar hon mig och jag fortsätter så tar jag nog ett tag att bara lära känna henne från marken. Umgås med henne i hagen och bara försöka lära känna henne helt enkelt. Men jag är så rädd samtidigt att få en dålig start och falla tillbaka i gamla vanor och ge ett dåligt första intryck.
Trots det hoppas jag att det här kan vara början på något bra ändå. Och jag tror att med lite tid kan den här hästen bli riktigt bra. För jag har världens chans här faktiskt, riktigt guldläge så jag hoppas att jag inte klantar till det.
Woah
Hälsa hej till Melody. Ett engelskt fullblods sto på 22 år.
Ja, vart ska jag börja? I onsdags när jag var i stallet så ville Helene, ridskolechefen, prata med mig. Hon hade hört att Major skulle pensioneras och hade då en hon kände som behövde hjälp med en häst. Så hon hade ringt och tipsat personen om mig. Alltså hela den grejen fattar jag knappt själv. Så sjukt snällt och verkligen oväntat. Idag var jag i alla fall ute och hälsade på henne. Blev ingen ridning idag utan ryktade och gick ut på en promenad. Hon var i alla fall jätte snäll och mysig, tyckte om att bli kliad. Hon är lite mer fullblod än vad Major är så lite mer nerver helt enkelt. Ska i alla fall ut och rida henne nu på tisdag istället. Blev så då det inte riktigt passade att rida idag. Hoppas i alla fall att det här kan vara början på något bra. Jag vill som sagt inte säga för mycket då jag inte vet om vi funkar ihop helt och hållet.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga att jag tyckte om henne. Så svårt att säga sådär första gången och har lite svårt med nya hästar. Har nog blivit lite bortskämd med Major och Fille som jag har känt så länge båda två. Så jag blir lite lost när jag ska hålla på med hästar som jag inte känner eller vet om jag litar på. Speciellt i detta fall när Melody är en sån häst som är en spegelbild av hur du själv är.
And she needs you
Denna hästen är så fruktansvärt vacker alltså. Kan inte se mig mätt på honom. Tycker att man ser här hur mycket ljus och bakgrund får honom att se annorlunda ut.
Idag är det hopptävling i stallet, min lillasyster ska tävla så ska ut och kolla sen och även hon som jag ska provrida hos är med och tävlar, inte med den hästen jag ska rida då, så ska prata med henne och bestämma när jag ska ut och provrida. Vi hade pratat om att ta det idag om det funkade så jag håller tummarna. Samtidigt ska jag inte hoppas på för mycket.
My defeat sleeps top to toe with her sucess
Har som sagt nästan bara Major-bilder just nu. Men jag gillar att lägga ut dem just nu, han känns inte lika avlägsen då nu när jag knappt rider honom längre. Bästa häst. Idag har jag varit stallvärdinna hela morgonen. Fille var på sitt värsta humör idag, inte sur utan bara allmänt respektlös. Spang bara över mig hela tiden, när jag skulle tvätta honom och höll på och det kändes bara riktigt jobbigt då det inte brukar hända annars. Känns ju trist. Så trist att vara osamt med en häst. Trots det har jag tappat räkningen på hur många pussar jag fick av Fille idag, så han hade sina bra stunder också.
Imorgon händer det i alla fall grejer som sagt. Hoppas, hoppas, hoppas.
