Massa känslosamt babbel i textform

Efter gårdagen snurrar det runt med massa tankar i mitt huvud. Allt har bara gått så fort.
Jag var egentligen inte inne på att skaffa någon ny medryttarhäst när jag inte skulle få vara hos Major lika ofta. Jag hade bara kollat runt lite lätt och hade precis beslutat mig för att sluta med ridskoleridningen när den här möjligheten kom upp. Så det kanske var i rätt tidpunkt ändå, så jag fortfarande har något att syssla med om dagarna. Men problemet med det hela är inte Melody, inte alls, utan det är jag. Jag är problemet.
Jag har på senaste tiden öppnat ögonen för annan sorts hästhantering än den jag är inlärd i sedan tre och ett halvt år tillbaka. Har fått väldigt starka åsikter om vissa saker men har samtidigt känt mig väldigt delad på ett sätt. Inte riktigt vetat vilken kategori jag ska sättas under, trots att jag inte är ett särskilt stor fan av att sätta min åsikter under en speciell kategori.
Men det mest frustrerande i det hela är nog att jag har haft så svårt att ändra på mig, ändra på mitt sätt att vara kring hästar. Jag är så inlärd i att göra vissa saker i olika situationer att jag gör det "automatiskt" utan att jag tänker på det, efteråt ångrar jag det och önskar att jag gjort det annorlunda. Nu låter det som om jag gör jätte hemska saker men så är inte fallet, bara saker som jag egentligen vill göra annorlunda helt enkelt.
Och jag tror vem som helst kan förstå att det är frustrerande att inte kunna agera efter sina egna åsikter. 
 
Två gamla bilder på mig och Fille när jag hanterade honom från marken lite en lördag.
 
Det finns ett par punkter jag har stört mig extra mycket på i min hästhantering/ridning. Det är för det första min mentala avslappning, jag får allt för ofta påminna mig själv om att slappna av och det funkar inte alltid. Major är en av de få hästarna jag faktiskt kan slappna av hos, jag känner honom så väl och litar på honom mer än någon annan. Men även i min relation med Major har jag saker jag fortfarande gör som gör mig arg på mig själv. 
En annan punkt är mitt dåliga tålamod. Det är nog det som är värst. Jag blir lätt frustrerad när saker inte går på direkten och är så inne i vad jag vill åstakomma och jag blir blind för annat. Nu får ingen missuppfatta det som att jag blir förbannad och skriker och slår hästarna, utan även detta är bara mental frustration. Men även det smittar ju av sig såklart. Det hör ju mycket ihop med att lära sig slappna av. Sluta ha så stora mål för allt och stora förhoppningar.
Jag gör även saker väldigt hastigt och även detta är ju lite på "slappna av-spåret". Istället för att bara slappna av och låta saker spinna på blir det lite att jag agerar direkt och då gör saker automatiskt och ångrar dem. 
 
Det som var igår som fick mig att tänka på det här var när jag gick ut med Melody på en promenad. Hon hade svårt att stå stilla och stundvis var hon lite krånglig. Sen stundvis kunde hon bara promenera normalt. Det vart på något vänster frustrerande för mig, jag hade haft en ganska jobbig dag och dagen innan så var väl inte på super bra humör helt. Och det var först efteråt jag insåg var felet var, när stallägarens ord hon sagt någon timme innan fick mig att inse det. "Ja, Melody är verkligen som en spegelbild av en själv. Är man lugn så är hon också lugn." 
Det var då det föll på plats. Det var inte hästen jag vart frustrerad på, det var min egen spegelbild jag inte gillade. Utan att jag hade märkt det hade jag fått mentala humörsvängningar på promenaden vilket såklart visades på henne. För hon var verkligen en toppen häst, jag får det att låta som att gårdagen var hemskt. Så var det inte. Tyckte jätte mycket om henne verkligen. 
Jag tror därför att hon kan vara väldigt bra träning för mig, lära mig att bara slappna av och släppa taget lite. Lära mig att ta kontroll över mina känslor helt enkelt.
 
 
Imorgon när jag ska rida henne ska jag verkligen försöka tänka på det här. För av det jag har hört är så i ridningen också, är man lugn är hon lugn, stressar man upp sig stressar hon upp sig också. Sen är hon en väldigt känslig häst att rida har jag fått höra också, helt min smak alltså. 
Och precis som jag skrev i inlägget innan har jag så svårt med nya hästar. Men jag har tänkt mig att jag bara provar att rida imorgon och passar hon mig och jag fortsätter så tar jag nog ett tag att bara lära känna henne från marken. Umgås med henne i hagen och bara försöka lära känna henne helt enkelt. Men jag är så rädd samtidigt att få en dålig start och falla tillbaka i gamla vanor och ge ett dåligt första intryck. 
Trots det hoppas jag att det här kan vara början på något bra ändå. Och jag tror att med lite tid kan den här hästen bli riktigt bra. För jag har världens chans här faktiskt, riktigt guldläge så jag hoppas att jag inte klantar till det.
Kommentarer
Erika

Hejsan!
Halkade in på din blogg och såg Melody och jag blev genast jätte glad!
Jag har haft fin fd foderhäst i samma lösdrift som hon står och jag har även ridit Melody en gång.
Hon är en super mysig och snäll dam som verkligen behöver en egen person:)

Datum: 2014-02-03 Klockan: 21:02:17
Erika

Läste i efterhand det jag skrev och det lät lite skumt:P
Melody är iallafall en super go häst som vill ha mycket tid och kärlek och förtjänar de!

Lena som har bor där ute är en helt fantastisk person med en jätte fin syn på hästar, när jag läser lite av de du skrivit verkar du vara intresserad utav NH och det kommer nog verkligen att uppskattas där ute:)

Du kommer nog att tycka att Mellan (som hon kallas) är fantastisk att rida det säger alla hon kan vara pigg och framåt men hon är så snäll!

Datum: 2014-02-03 Klockan: 21:06:43
Josäfin Andersson

Förstår precis hur du menar, känner ofta samma sak :(

Svar: Känns skönt att höra att man inte är ensam så. Känns lite mindre ensamt nu i alla fall, trots att känslan suger.
Sofia Krantz

Datum: 2014-02-04 Klockan: 11:12:31 Blogg/hemsida: http://jossanamigo.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: