What can I say, what can I do? This is who I am and I'm hurting you.

 

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva egentligen. Har föredragit att lämna min psykiska hälsa borta från bloggen. Klart att jag har skrivit någon gång att jag mår dåligt eller bra. Men jag vill och tänker inte gå in på detaljer. 

Dem senaste 2-3 veckorna har saker blivit mycket värre än vad dem varit tidigare. I samband med det har all inspiration till hästar och foto och allt annat jag tycker om tynat bort. Jag fotar knappt längre helt ärligt, och när jag gör det blir bilderna ändå aldrig bra. Allt med hästar går som sagt också extremdåligt, det spelar ingen roll vad jag gör utan allt blir bara fel. Jag får bara dålig samvete och är alltid missnöjd över min prestation. Av de fyra gångerna jag har varit hos Melody har det gått bra EN gång. Har nog redan förstört mitt första intryck. Sen är det mycket annat jag inte orkar ta upp ens. Vet inte riktigt vad jag ska göra för jag försöker verkligen och har fortsatt med allt i hopp om att saker ska bli bättre men allt blir bara värre och värre. 

Att blogga känns inte heller kul. Inget känns riktigt roligt längre. Så i fall jag inte uppdaterar på ett tag vet ni varför.

 

Förlåt om jag är negativ och bitter, ibland är jag bara tvungen att skriva av mig.

Nu vet jag ju inte hur just du känner (utanför det du skriver här) så jag kan bara utgå från mig själv. Men det har kommit stunder där jag har känt nästan precis som du har beskrivit här. Säkert mer än du anar. Men alla har svackor, ibland långa och ibland korta. Men det är okej. Man får försöka hitta de där små sakerna som motiverar en och göra sig av mig all negativitet. Lätt att säga men svårt att göra. Men det kommer ordna sig just fine. Någonting man lär sig av utav alla dessa svackor är att det faktiskt blir bättre, jag försöker också se det som att dessa stunder är då man utvecklas. För om allting skulle gå bra exakt hela tiden skulle man egentligen inte komma någonvart, man gör precis som förut och hittar inga nya vägar.

Vet hur du menar, har ingen större lust att hänga i stallet heller ibland och vad man än gör går det aldrig bra. Men jag kan nästan lova dig att det kommer bli lättare och bättre när sommaren kommer, men tills dess - hoppas du känner dig bättre så snart som möjligt!

Har med varit där, när allt känns trist och grått. Finns väl inte nått riktigt recept på hur det försvinner, men jag lovar det kommer det göra så småningom, så håll ut! :)
Kram!