Älsklingskatten
Åh, min fina lilla kisse. Som jag har saknat dig. Jag och mamma åkte förbi och hälsade på honom. Han verkade må bra och gav mig massvis med pussar och hoppade gång på gång upp i knäet och la sig till rätta vart jag än gick. Vi somnade tillsist bredvid varandra i pappas säng, så nära att min arm nuddade honom hela tiden. Vet inte hur länge vi låg där, 2 timmar kanske. Har varit väldigt trött de senaste dagarna, så där trött att sömn inte riktigt verkar hjälpa och även han var ju skapligt trött så vi bara låg där bredvid varandra.
Tiden kändes som den stod stilla och allt jobbigt kändes väldigt avlägset och kände mig bara väldigt lugn. Att höra honom jama när man kommer, ha honom sovandes i knät helt avslappnad eller bredvid sig och att höra hur han spinner tills vi båda somnar är sånt som riktigt känns ända in i själen. Att man kan älska en sån liten varelse så fruktansvärt mycket alltså. Han gör allting bättre den där lille. ♥
More food
Lite fler matbilder bara för att jag älskar att fotografera mat. Vet inte varför jag älskar det så mycket men just eftersom jag älskar att exprimentera i köket. Har utvecklat en kärlek för bliss balls. De på bilden längst ner kanske inte ser särskilt lockande ut på grund av färgen men TRO MIG, de är sjukt goda trots utseendet. De är gröna på grund av att det är spirulina pulver i dem. Spirulina är rikt på vitamin B1, B2, B3, B6, B12, kalium, kalcium, magnesium, järn, zink och koppar. Rätt fullproppat med nyttigheter helt enkelt!
Förövrigt fick jag precis reda på att pappa och systern min har hittat och fått hem Qastor. Som ni kanske eller kanske inte vet har han en tendens att försvinna under perioder och nu har han inte varit hemma på över en månad. Varför han försvinner är ett mysterium eftersom han är så social och trivs när han väl håller sig hemma. Har i alla fall saknat honom fruktansvärt mycket och kan inte vänta tills jag får se honom, förhoppningsvis imorgon. Älskade lilla kisse!
I need somebody to hold me
Har ganska stor bildbrist just nu men kände att jag trots det ville publicera något.
Det har varit sinnessjukt varmt här idag så har svettats ihjäl. Är ju som sagt extremt dålig på att hantera värme så det blir rätt svårt för mig med denna värme.
Underliga resonemang kring användning av spö
Kanske är det inte mitt att ifrågasätta hur andra resonerar kring vissa saker men när jag snubblade förbi några kommentarer på videos kände jag att jag inte riktigt förstod resonemangen faktiskt. Jag strävar oftast efter att vara så öppensinnad jag kan men ibland blir man ju bara lite förbryllad över hur folk tänker.
Jag reagerar sällan på saker som inte har med djurens välmående att göra. Diskutioner om vilket träns eller schabrak som är snyggast är inget jag håller mig till att ifrågasätta även om jag tycker annorlunda kring något. Jag vill inte peka ut någon på grund av att du t.ex. rider engelsk eller western ridning utan vilken kategori folk väljer att sätta sig själv under kunde jag inte störa mig mindre på helt ärligt. Folk verkar helt enkelt ha en tendens att vilja sammanfatta alla oss som går emot det moderna förhållningssättet som "NH-ryttare". Det verkar som om de tror att vi bara vill få över de på "våran sida". Men det är inte det jag menar med det jag skriver. Jag försöker inte frälsa någon in i någon hästfilosofi för att den jag är en del av är den enda rätta, jag bryr mig enbart om hästarna välmående och kämpar för djurens rätt - simple as that.
• • • • • • • • • • • •
Jag fann på en video där en tjej ramlar av på en hopptävling efter att ha tilldelat hästen ett rätt rejält slag med spöt några hinder innan och precis innan hon ramlar av ser man att hon är påväg att slå igen men då hästens stannar ramlar hon av istället. Så här lyder en av kommentarerna på videon:
Jag har markerat i rött det jag mest reagerade på i denna kommentar.
Som ni förhoppningsvis redan förstår fick denna tjej lite negativ respons på sin video. Och lägger man ut en video där man slår sin häst med ett spö så känner jag väl att det inte är konstigt att folk säger ifrån.
Tillbaka till kommentaren känner jag mest mig ledsen över att man resonerar så här. "Du känner din häst så om du behöver slå till honom, gör det!" Okej, så känner du din häst och känner för det har du all rätt att slå den?! Först och främst tror jag inte på att kunna äga en annan individ. Visst ser dagens samhälle ut så att det är en människa som står som ägare på en häst men jag tycker inte det ger en anledning att missbruka individen och göra annat än saker som gynnar dem. Jag vill inte kalla mig för någons ägare utan enbart deras vän, oavsett om jag stått under "ägare" på några papper.
I alla fall så är det en grymt dålig anledning till att man får slå hästen. Bara för att det är din häst och du känner den ger det dig ingen rätt att göra den illa. Att stoppa in metallbett i munnen på hästen, dra i det så mycket du känner för, trycka med sporrar i sidorna tills det blir märken och att slå hur hårt man vill med spöt är tydligen helt okej idag.
"Det är en häst, den behöver bli tillsagd vad den ska göra och ibland är ett spö sättet man gör det på". HUR SJUK ÄR DÅ INTE DET PÅSTÅENDET?
På riktigt. Hur hjärntvättade är vi? Hur hemmablinda kan vi bli? Det är så vanligt med djurplågeri i hästvärlden att vi säger att hästarna behöver det, som om det vore en naturlag och en viktig del i hästens överlevnad. Som om de föddes med träns, sadel och ryttare på ryggen.
Nej, jag blir så ledsen. Så himla, himla, himla ledsen att man resonerar så här. Som om hästar vore själlösa monster som är ute efter att göra oss illa och därav måste tillrättavisas och bestraffas. Jag skulle nog mer säga att det är de där på övervåningen som oftare är själlösa monster.
Hela den grejen är ju bara en tradition som vi inte tänker efter kring idag. Vi är så vana vid att hästar rids med spön att vi inte lägger någon djupare tanke kring det. Och spön används ju sällan för att förfina någon kommunikation utan används ju för det mesta som bestraffning eller framåtdrivande.
Jag är inte emot redskapet egentligen utan precis som mycket annat endast skeptisk till sättet det används på. Egentligen är det ju inte spöet som är problemet i det hela, problemet är ju att med redskapet ger man sig själv och andra tillåtelse att slå hästen av någon anledning. Problemet ligger hos först och främst hos människorna.
Jag kan förstå mig på dressyrspön om de endast används som en förlängd arm, jag kan förstå Bent Branderups lära där man använder en torkad kvist som går av om den används för hårt - men jag förstår mig inte riktigt på korta spön. Du når inte mycket längre med den utan den är bara till för att slå våra hästar. Oavsett om du gör det lätt eller hårt så tilldelar du ändå ett slag för det mesta med ett sånt spö. Folk försöker sockersöta det till att du bara försöka hjälpa hästen och ge den mer framåtbjudning o.s.v. men faktum är att precis som med bett är det enda som händer att hästen till varje pris vill undvika smärtan och därav gör som den blir "tillsagd". Är det så här det ska vara? Ska vi enbart använda spön för att få våra hästar att göra som vi vill?
Att slå ett djur är ett tydligt fall av djurplågeri, så vida du inte är ryttare och det utsatta djuret är en häst tydligen...
Skulle du slå en hund offentligt (t.ex.) blir du med största sannolikhet polisanmäld medan du kan anmäla någon som slagit sin häst med ett spö under en tävling utan att det blir uppmärksammat alls. Hur kommer det sig att denna ryttare gick ifrån denna tävlingen helt utan att någon reagerade? Är det inte djurplågeri oavsett vilket djur det är eller har jag fel?
Djurplågeri är djurplågeri enligt mig. Vare sig det är fysiskt eller psykiskt våld det handlar om. Ridning och hästhantering har gått så långt att saker som dessa inte uppmärksammas ordenltigt. Hästar utsätts för våld vareviga dag utan att allmänheten sätter ner foten. Hästar är ju tydligen för oss att bruka på våra egna vilkor och för vår egen vinnings skull, hästarna behöver ju sättas på plats och bli tillrättavisas när de inte ger oss det resultat vi söker. Om det betyder detta några slag eller sparkar eller drag gör inget - det är ju hästar trots allt.
Vart går då gränsen? Vart går gränsen till att det faktiskt blir plågeri? Hur hårt kan man slå innan det är fel? Åsikter kring just det med hur hårt man kan slå verkar vara rätt olika från person till person men samtidigt reagerar folk sällan när det ekar av slag från ett spö genom hela ridhuset för att man är så van. Enligt mig tycker jag att så fort du använder ett spö i bestraffande eller framåtdrivande syfte är du ute på fel spår. Så fort det övergår till slag eller rapp oavsett 'styrkan' tycker jag du är grymt ute på fel spår.
Ska man förbjuda spön överhuvudtaget eller blir det orättvist mot de som faktiskt använder det utan att göra illa hästen? Måste det vara ytliga sår för att det ska kunna uppmärksammas eller kan det vara så att hästen faktiskt mår dåligt av det och får ont trots att det inte är stora öppna sår? Och varför är det först när det är stora öppna sår eller när en häst är extremt mager som det blir klassat som djurplågeri? Kan det vara så att hästen blir plågat av sånt som vi är för blinda för att se?
Och problemet är ju inte att det endast förekommer våld mot hästar, det är ju så långt ifrån sanningen man kan komma. Saken är ju bara att det vardagliga våldet mot hästar är accepterat av allmänheten, visas upp på tävlingar, på tv och helt öppet överallt utan att folk säger ifrån och när man gör det så är det massvis med folk som försvarar varför hästarna skulle förtjäna det våldet genom att få det att låta som något det inte är.
Visst ser massvis med annan djurhållning hemsk ut idag, inom köttindustrin, fiske, djurparker, hemma hos "vanliga människor och massa annat. Ja, helt enkelt mest det allmänna sättet att behandla djur får mig så fort jag tänker på det att vilja gräva ner mig någonstans. Så visst är det så att väldigt många djur lider på grund av oss och jag skulle mer än gärna hjälpa varenda en om jag kunde. Hästarna får genomlida hemska förhållanden men där är man istället stolt över det och visar upp det. Där ligger skillnaden! Att göra en häst illa ska inte vara värre än att göra något annat djur illa så varför uppmärksammats det så sällan?
Djurplågeri ska vara djurplågeri, oavsett vilket djur det är. Det ska vara lika hemskt och fel oavsett.
Guns hidden under our petticoats
Satte mig ner för att redigera lite. Flippade ur lite med redigeringen och resultatet blev det över. Tyckte det blev lite speciell känsla i bilden. Det ser ut som jag har bra hy på denna bild också, haha, vilket jag inte har.
Så lägger till en liten bild här under som jag gjorde mörkare för en annan känsla i bilden. Ville gärna redigera bort de där jobbiga små prickarna som drabbar mig men kände mest: "Oh well, jag har dålig hy och det finns inget jag kan göra åt det så jag behöver inte dölja det längre". Dock är min hy bättre nu än den varit på ett tag så jag hoppas att det kan fortsätta vara så. Är by the way inte naken på bilden utan det ser bara ut så, haha.
Underbart
Blev otroligt glad när jag fick en kommentar av en tjej som heter Louise på mitt inlägg om hästens form, klickade in på hennes blogg och hittade ett så himla bra och klokt inlägg. Vart verkligen så himla glad av att läsa det och jag kände att jag kunde inte lämna inlägget utan att dela med mig av det här.
Hon får med så himla mycket bra som jag har tänkt på själv men inte riktigt kunnat få ut i skrift och illustrationerna gör det hela ännu mer klart. Det blir så himla tydligt hur det moderna sättet att rida påverkar hästen och varför mystiska hältor och andra sjukdomar är såpass vanliga idag. När ska vi börja inse hur våra hästar går sönder mer och mer och börja få till en förändring?
Problemet ligger ju sällan i att vi vill göra våra hästar illa utan vi tror ju oftast att det vi gör gynnar hästarna, men faktum är att så ligger det inte riktigt till överallt.
Det bästa med illustrationerna är nästan close-up delen på ryggkotorna. Man säger ju att man strävar efter att avståndet mellan nacke och kors ska ökas men det ser man ju tydligt att det inte gör på de första bilderna utan istället trycks ryggkotorna ihop. Kolla även på hur onaturligt halskotorna lägger sig och hur svårt det måste vara att andas när man får huvudet placerat i en så onaturlig position. Får ont bara av att tänka på att det är sådär många hästar tvingas gå tills de går sönder.
Ni borde verkligen besöka Louise's blogg för den förtjänar verkligen lite extra uppmärksamhet. Här är en länk till orginalinlägget. Mer såna här i hästvärlden, tack.
Här är inlägget i alla fall:
Jag tänkte här visa lite grann om hästens fysik vs modern ridning. Och därigenom försöka ge en anledning, förklaring eller exempel. Och därmed den vanligaste anledningen till att vi har många skadade hästar idag. Visste ni att två tredjedelar av ridhästar har någon form av Kissing spine (sammanväxta eller sammanliggande ryggkotor) ?
Utöver det ser vi allt mer och mer mystiska hältor, spänningar, pålagringar och så vidare. Varför? Ridningen har verkligen förändrats under de senaste 20 - 30 åren. Det som var rätt och riktigt förr, är inte längre det man strävar mot. Det som var nästintill förbjudet förr, om ens någonting godkänt (av nedan förklarliga skäl) - strävar vi mot eller nöjer oss ofta med idag. Statistiken på skadade och konvalecenta, samt utdömningen av hästar ökar markant. Kan det finnas ett samband?
Anledningen till att det är farligt med diverse populära hjälptyglar är att vi saknar förståelsen för vad hästen egentligen försöker säga. Samt vi saknar förståelsen för anledningen till vad vi vill.
Det är ofta fokus på att få ner huvudet på hästen, och att hästen ska kännas avspänd. Men det är skillnad på att vara avspänd eller avstängd. Det man lär hästen är att gå och arbeta i en felaktig form, och vi lär hästen att röra sig, utan förståelse för sin egen rörelse. Vi forcerar ofta fram ridningen idag, vilket är enklare och går snabbare. Det tråkiga är bara att själva poängen missas. Att bygga upp en unghäst tar lång tid, det handlar inte bara om fysiken - utan även om att hästen själv ska växa sig in i och förstå rörelsen. Den ska kunna dansa utan någons om drar i diverse snören - det borde vara målet. Många hästar idag saknar balans på egen hand, då det aldrig har fått bygga upp någon utifrån sin egen rörelse. Och är därmed begränsad i sin egen egentliga kapacitet, och framförallt hållbarhet.
Förutom att det skapar en inre stress hos hästen, så kommer den att överkompensera. Olika hästar, på olika sätt. Vi tror ofta vi vet bättre än hästen, att om vi med våra verktyg får hästen att göra si eller så, ska vi stärka hästen. Men hästen måste kunna göra si eller så på fri hand, utan spänningar eller tvång - annars har varken kroppen eller huvudet förstått. Och den kommer mest troligt att stänga av och foga sig. Då det istället för hästen till stor del, kommer att handla om att forma sig och blint göra som ryttaren säger, för att slippa obehag. Något många hästar har lärt sig.. Vi ger dem sällan något alternativ. Problemet och lösningen är att fysik är fysik. Det finns aldrig några genvägar som lönar sig på sikt.
Detta är ingen ovanlig syn, på en häst som går i såkallad form. Sen finns det olika varianter på det. Men jag försöker visa grundprincipen.
Hästens lufttillförsel är begränsad, på grund av nackens vinkel. Prova själv att trycka in hakan och andas, och sedan att sträcka ut hakan och andas.
Halskotorna är i en onaturlig vinkel, vilket gör att det skapas spänningar först i bogen, där också rörelsen blir begränsad. Ryggkotorna tvingas ihop tätare mot varandra, då hästens rygg hamnar i ett V, oftast strax framför ländryggen. Rörelsekraften kommer från bakre delen, men kan inte forceras fram genom hästen, och belastningen hamnar därför i mitten. Liksom rörelsen, vilket ytterligare medför att senor och ligament också används på ett ohälsosamt sätt. Man kan tänka sig att kraften blir en tyngd som går rakt upp och ner, och avstannar i hästen, med diverse spänningar istället för en cirkulering i rörelsen. Rörelsen bör cirkulera likt luften i blodet.
Här nedan har jag försökt beskriva det viktiga, den fysiskt friare rörelsen. Liksom här finns det många varianter. Jag har försökt beskriva grundprincipen som vi alltid bör utgå från. Utifrån den kan vi åstadkomma mer avancerade rörelser med sin rätta anledning. Att bygga upp och utveckla hästen på ett förberedande och långsiktigt sätt. För prestation, lärdom och hållbarhet.
Här har hästen fri syretillförsel. Nacken och dess kotor är vinklade, så att kraften från baken kan drivas igenom. Rörelsen stannar alltså inte i bog och bäcken. Vilket gör att hästen kan bära sig själv med ryggen, och med ryggen och kraften som forcerar i en cirkulär rörelse kan benen (senor och ligament) även användas på ett hälsosammare sätt. Då rörelsens vikt är i luften kan belastningen fördelas med takten runt om, enligt hästens fysik. Kort sagt hästen kan bära sig, och använda senor och ligament. istället för att överbelasta.
Kissing spine (och pålagringar) som är väldigt vanligt kan bero på flera orsaker, men orsak + orsak gör det vanligare och vanligare. En hästs ryggkotor ligger naturligt ganska nära varandra. Beroende på hur hästen är skapt, vissa hästar har kotor som medfött ligger samman (vilket är ganska ovanligt) men vad vanligare är att vi avlar fram kompakta sporthästar. Där ofta kotorna av naturliga skäl, ofta ligger i ett tajtare/ mer utsatt läge. Det i kombination med den moderna ridningen, gör att kotorna på många hästar tillslut växer ihop. Eller skapar pålagringar som kan bli allvarliga. Pålagringar kan synas i nacken eller i ryggen. Spänningar från ansiktet kan sätta sig i nacken, som i sin tur kan ge en märklig hälta. Därför kan vi aldrig vinna på tvingande medel. Vi kan bara få en illusion av egen vinning av det, för vad vi vill just där och då. Men både häst och människa tjänar på en större förståelse och ett långsiktigare tänk. Det är hjärtslitande både för människor och för hästar, när hästarna går sönder. Hästens kropp talar om sanningen.
I'm just filling time
HERREGUD VAD VARMT DET HAR HÄR VARIT IDAG! Har nästan trott att jag ska dö av värmeslag hela dagen. Min kropp är inte alls bra på att hantera värme. Gjorde ett försök till att ta mig ut för att plocka hallon men efter att nästintill ha dött på kuppen (nästan i alla fall, höll på att svimma) så blev det att spendera majoriteten av dagen inomhus. Inte mig emot när jag hade en säsong 4 av Supernatural att se klart på vilket jag då har gjort. You could say I'm addicted, yes...
Aja. Nu babblar jag bara på för att jag egentligen inte har något att skriva. Ska försöka tänka ut något mer att skriva om som jag kan publicera här sen så vi slipper mina spontana och meningslösa inlägg.
Golden
Två favoritbilder från när jag fotade Julia och Vilma, fast dessa är ju bara Julia då. Dessa är faktiskt tagna på exakt samma punkt som dessa bilder. Lite roligt att se hur man utvecklas som fotograf under över ett halvårs tid. Sen att man har världens vackraste vän gör ju saken lite lättare. Hon är just nu uppe i Piteå så kommer inte få se henne på två veckor eller så, så vi får se hur jag klarar mig.
Lättar lite på trycket
Jag har ofta nydligen valt att hålla mitt mående lite utanför bloggen, men nu kände jag att det känns som att det är dags att lätta lite lätt på trycket i alla fall. Jag har fortfarande inte modet att berätta allt och med tanke på att många av mina vänner och andra nära knappt vet om mitt mående känns det inte som att jag ska skriva ut allt här för folk jag i vissa fall inte känner alls. Anledningen till att många inte vet särskilt mycket om detta är inte att jag inte litar på de tillräckligt eller så utan jag har det lite som problem helt enkelt då jag gärna håller saker för mig själv. Jag gillar inte att störa andra med mina problem och gillar inte tanken att folk oroar sig för mig. Därav har jag hållt tyst om sånt jag sett som onödigt och så länge folk inte har bett om att få veta har jag helt enkelt varit tyst för det mesta. Men nu vill jag lätta lite på trycket som sagt och känner ni att ni hellre vill läsa något glatt inlägg som inte är så djupt och personligt så får ni mer än gärna friheten att sluta läsa.
Jag känner helt enkelt att jag bara måste få ut lite av sakerna som pågår i min hjärna i text för att själva kunna förstå dem. Sen kan det vara bra om ni bara får en lätt inblick i lite av det trots att jag såklart kommer försöka hålla det mesta för mig själv.
Just nu vet jag inte riktigt hur man ska beskriva mitt mående och det har varit svårt att kunna ge ett rakt svar om någon frågar hur jag mår, så det lättaste har ju varit att bara säga "bra". Det kommer automatiskt liksom. Det hade varit så mycket enklare att helt ärligt kunna säga något så kort och rakt som "bra" eller "dåligt" men det har inte riktigt gått att kortfatta det så.
Jag är just nu istället i något mellanläge där jag inte riktigt förstår hur jag mår. Visst att jag tar mig igenom dagarna men det känns inte riktigt som jag kommer någonvart. Samtidigt som jag inte riktigt får något gjort om dagarna finner jag mig själv utan tid över för något annat. Det låter helt galet egentligen men så känns det just nu. Hade jag sluppit att dagligen kämpa mot 3 psykiska sjukdomar hade det säkert varit bättre. Varför kan inte psykiska sjukdomar också ta sommarlov?
Jag har haft jobbigare perioder med alla tre sjukdomar så visst kanske jag inte borde klaga. Jag har ju klarat mig förbi min värsta period med två av de i vintras och precis börjat bli bättre efter att den tredje (nykomlingen i sjukdomsskaran) haft sin hittils värsta period rätt nydligen. Men nu är jag istället i något mellanläge där ingen av de är riktigt jobbiga utan bara sitter där och knager relativt konstant. Och när de är tre olika saker som konstant knager blir det ju trots allt rätt jobbigt trots att alla kunde varit mycket värre.
Visst, jag har kommit en bit på vägen och har gjort många framsteg som jag fått mycket positivt ifrån. Mycket som tyngde ner mig förut känns mycket lättare nu. När jag då upptäcker att jag trots det inte är nöjd blir det såklart förvirrande. Jag borde ju vara nöjd eller..? Jag borde ju vara glad?
Och ja, jag är betydligt muntrare än vad jag var i vintras är väl lätt att säga. Men intresset för att göra många saker jag tidigare tyckte om har liksom runnit bort på något sätt.
Jag spenderar just nu knappt någon tid i stallet. Och med knappt menar jag väl ungefär ingen tid alls. Händer att jag åker till Major då och då. Jag känner inget drag till stallet alls och det gör mig frustrerad. JAG VILL JU. JAG VILL JU SÅ GÄRNA. Jag vill ju så gärna kämpa för att göra det bättre för hästarna. Men problemet blir att när jag väl är i stallet känner jag att jag aldrig får ut något av det. Och då menar jag inte ur prestationssynpunkt trots att jag har problem med prestationsångest kring det mesta också men jag har inte känt någon glädje från stallet på senaste tiden. Det skrämmer mig lite. Eller ganska mycket mer än lite. Jag vill inte förlora intresset för hästarna men jag tror helt enkelt att det kommer bli bättre när jag faktiskt mår riktigt bra igen. Sålänge får jag kämpa på med det teoretiska helt enkelt.
Jag gör egentligen inget under dagarna just nu egentligen och det känns oftast rätt jobbigt att jag mest bara sitter och inte får något ordentligt gjort. Idag var jag ute på en riktigt promenad för första gången på väldigt länge och gud vad skönt det kändes.
Har trots allt detta fortfarande någon kämparglöd kvar i kroppen, men som bara blir till ångest när den inte får göra någon nytta och inte får mig att åstakomma något egentligen. Så jag ska försöka bli bättre på att göra fler saker och inte isolera mig lika mycket som jag långsamt har börjat göra nu. Jag vill bli frisk. Jag kan bli frisk. Jag är lycklig som både får hjälp och även har så fina människor runt omkring mig som hjälper mig igenom detta och får mig att inse hur långt jag faktiskt redan kommit.
Foton av: mig - 21-07-14 - Canon EOS 60D + Canon EF 50mm f/1,4
Varför barfota?
Hade äntligen tänkt skriva om något som blivit mitt favoritämne på senaste tiden, nämligen HOVAR!
Hovar var tidigare att ämne jag verkligen inte kunde någonting alls om. Och då menar jag verkligen ingenting som i INGENTING. Har inget minne av att jag la någon tanke kring hovar alls förutom att jag kratsade hovarna på hästarna men mer än så kunde jag inte. Men när jag började se att många förespråkade barfota vart jag ju snabbt nyfiken hur det kom sig att vissa verkligen förespråkade barfota så mycket framför skoning. Jag hade liksom aldrig lagt en tanke kring något av detta, skorna fanns ju liksom bara där på de flesta hästar jag träffade men samtidigt såg jag inget fel med att vara utan dem men jag ville veta mer om varför man valde att ha hästen skodd/barfota.
Idag är hovar något av det intressantaste jag vet. Det är en hel vetenskap och jag älskar det verkligen. Samtidigt blir jag ju ledsen över hur mycket av hovvården ser ut idag. Det är alldeles för få som besitter kunskapen om hur hoven faktiskt fungerar vilket är väldigt trist då hoven faktiskt är en så otroligt viktig del av hästen. De kallas inte hästens fyra hjärtan utan en anledning.
Först lite basics. Man kan ju egentligen gå in hur djupt som helst på hovens anatomi men jag känner att vi bara tar det som är viktigt till detta inlägg helt enkelt. Detta är då för er som inte vet delarna av hoven, bilden under visar det hela väldigt enkelt med bara tre delar av hoven att komma ihåg.
Nu kan vi i alla fall de tre delarna strålen, sulan och hovvägen. Men vi kan även säga att de tre benen som syns på bilden till vänster är då översta kotben, det i mitten är kronben och det nedersta är hovbenet.
Hovens har många viktiga egenskaper, den är stötdämpande och hjälper att pumpa runt blodet i benet. När hoven landar på marken ska den först landa i trakterna och de bakre delarna av strålen. Strålen trycks upp och utvidgas. Trycket från strålen underifrån och uppifrån från kronbenet gör att den elastiska putan (som sitter inuti hoven) utvidgas och då pressar hovväggen utåt och hovens bakre delar vidgas. Det är då detta som kallas för hovmekanism. Hovmekanismen hjälper inte bara till som stötdämpare utan är även viktigt för att blodet ska kunna pumpas runt ordentligt i hoven. För en fullt fungerande hovmekanism krävs bland annat att strålen har ordentlig markkontakt. En fungerande hovmekanism behövs alltså för en frisk hov.
Man har skott hästar sedan mer än tusen år tillbaka, några exakta årtal är inte helt säkra. Järnskon är alltså ingen ny uppfinning. Man började använda skor pågrund av att vi människor tämjde hästarna och därmed begränsade dem och förhindrade den naturliga balansen och när hästarna tvingades bära ryttare långa sträckor och hovarna blev ömma. Man använder även skor för att förhindra slitage på hoven.
Om vi kollar på bilden över som är lite mer detaljerad kan vi köra lite finn ett fel...
Ordet bärrand tycker jag nämligen är lite felaktigt. Bärrand är alltså ett namn för hovvägen om den är sedd underifrån och ordet grundar sig i den felaktiga uppfattningen att det är hovvägen som ska bära hästen vikt. Och det har vi ju precis lärt oss att strålen ska göra, eller hur? Därför blir att kalla det för just bärrand lite missledande.
Eftersom man varit fast i att det är hovväggen som är till för att bära hästen vikt så har ju skoningen ingen negativ effekt på hovens funktion, tror man ju. Problemet med att sko är att det är sällan som strålen får någon eller tillräcklig markkontakt. Och det var ju det viktigaste för hovmekanismen väl? När järnskon då sätts på blir det då istället hovväggen som får bära hela hästens (och även ryttarens - eftersom det i de allra flesta fall är ridhästar som skos) vikt, vilket den ju inte är skapt för. Stötarna tas senare upp i lederna istället och det är därför det är vanligt med ledinflammationer i benen. På de flesta hästar med skor har strålen ingen markkontakt alls (förutom möjligen pyttelite vid väldigt mjuka underlag men det är ju långt ifrån tillräckligt) och då ser man ofta att strålen har krympt ihop och iprincip dött. Lite hur det kan se ut tänkte jag visa mer i ett framtida inlägg och skillnaden mellan en frisk och sjuk hov.
Skon innebär helt enkelt en begränsning för att hoven ska kunna fungera naturligt och det är helt enkelt svårt att få en frisk och fullt fungerande hov.
Detta är då anledningen till att jag själv förespråkar och föredrar barfota. Jag är inte emot folk som väljer att sko sina hästar, om det inte är uppenbart dålig skoning, utan jag ser själv bara fler fördelar med barfota och ser det som ett steg på vägen mot en frisk hov. För det är inte bara att plocka av en sko så är hoven frisk nästa dag - att plocka av skorna är ett steg i rätt riktning bara. Hovens hälsa grundar sig i mycket mer än bara den ytliga hovvården. Jag har för mig att man bruka säga att hovvården bara har ansvar för cirka 10% av den totala hovhälsan, resterande 90% har med foder, miljö, motion o.s.v. att göra.
Så det är så mycket mer än att bara plocka av skon. Att ha hästen barfota kräver ofta lite mer egen kunskap då det är betydligt enklare om man själv kan verka eftersom det annars kan bli dyrt om man ska ha dit en som verkar varje gång det behövs. Man strävar oftast efter att hästen ska få slita på hoven själv men eftersom vi begränsar våra tamhästar så kan de ibland behöva hjälp på traven och därför verkar man.
Många väljer därför skor då det är enklare och har hästen sjuka hovar är det lätt att dölja symptomen med en sko men orsaken finns ju fortfarande kvar. Och den delen med att dölja symptomen istället för att ta tag i orsaken känner vi igen sen tidigare tror jag eller vad säger vi?
Jag kan inte ta ansvar för hur andra väljer att sköta om sina hästars hovar utan det enda jag vill är att folk ska veta varför de gör som dem gör och hur det påverkar hästen. Varför har du hästen barfota? Varför skor du hästen? Hur kommer det påverka min häst?
Som avslut tänkte jag dela med mig av dessa två videos som ännu mer förklarar hur skon påverkar hovvmeknismen och bevisar att det faktiskt är strålen som ska bära vikten. Extremt känsliga tittare varnas, men jag själv som är rätt känslig annars klarade av att se på dessa videos men startbilden är väl redan innan lite avvisande om man är känslig.
Hoppas att ni fann något intressant i inlägget, kommer nog skriva mer om hovar snart igen då jag verkligen brinner för detta ämne och vill lära mig mycket mer då jag kan så lite just nu egentligen.
Incapable of making alright decisions
Julia och Vilma kom hit över dagen igår. Riktigt mysigt, har inte hunnit se Vilma ordentligt på ett bra tag så det var härligt att få träffa henne igen. Vi skulle kolla på "The Conjuring" men netflix höll inte med, så det slutade med att vi kollade på Desert Flower som är lite mindre läskig. Vi var sen ute och fotade vilket resulterade i mest oseriösa bilder men även de tre över. Ljuset var rätt starkt ibland så det var riktigt svårt att fota i även fast det inte syns egentligen.
Denna dagen har dock blivit spenderad i bilen eftersom vi skulle hämta Frida på ridlägret, så kom hem för någon timme sen och har börjat redigera bilder och lyssnar på Artic Monkeys. ♥
Imorgon kommer ett inlägg om hovar upp på bloggen. SOM NI HAR LÄNGTAT ELLER HUR? Nehe, okej. Det var bara jag då. Nejmen, hovar är ju som sagt ett ämne som det råder kunskapsbrist om och jag önskar verkligen att jag kunde öka den allmänna kunskapen om ämnet så därför vill jag ju gärna skriva om det. Men ni får gärna hålla utkik i alla fall.
Everytime I close my eyes it's like a dark paradise
Bilden på mig fotad av Julia och den undre bilden är fotad av mig. Åh, denna kvällen var underbart fin.
Teaching collection
Kommentar från Molly: Kom att tänka på ett klipp jag såg för ett tag sedan och det skulle vara intressant att höra din åsikt om det: (länk till videon längre ner i inlägget)
Jag personligen tycker det som tas upp i klippet är rätt logiskt och jag gillar metoden. Inget tvång utan det bygger mer på tidigare kunskaper som hästen lär sig att koppla ihop lite i taget. Men som sagt, skulle vara intressant att höra vad du har att säga!:)
Jag personligen tycker det som tas upp i klippet är rätt logiskt och jag gillar metoden. Inget tvång utan det bygger mer på tidigare kunskaper som hästen lär sig att koppla ihop lite i taget. Men som sagt, skulle vara intressant att höra vad du har att säga!:)
PS. Kom även på ett till klipp som jag tycker make sense: (länk till en annan video)
Du kanske har ett sånt inlägg på gång eftersom du skriver en serie, men annars skulle det vara intressant att se dig ta upp detta i ett inlägg!:)
Du kanske har ett sånt inlägg på gång eftersom du skriver en serie, men annars skulle det vara intressant att se dig ta upp detta i ett inlägg!:)
Verkligen jätte roligt att få ett förslag på vad jag ska skriva om. Självklart kan jag göra ett inlägg om min åsikt om dessa två videos och bara lite egna tankar kring detta. Sen får ni som sagt välja helt själva vad ni tycker är rätt, detta är mina tankar kring videon, inte vad som är rätt och fel. Jag delar bara med mig av mina tankegångar och det som dyker upp i huvudet när jag ser dessa videos. För att det inte ska bli för långt skriver jag bara om första videoklippet här.
Hade inte sett eller hört om denna video innan faktiskt så tryckte på play utan några förutfattade meningar eller förväntningar av något slag. Ni får hemskt gärna kolla på hela eller bara lite av videon innan ni läser om ni vill.
Mitt helhetsintryck av videon är väl inte starkt svart eller vitt, utan mer av någon grå ton sådär. Känner mig lite delad helt enkelt. Videon för mig är ett så himla tydligt exempel på att det teoretiska många gånger är hur klokt som helst men någonstans blir slutresultatet (det praktiska) inte samma sak. Mycket av det han säger är klokt men jag tyckte inte alltid det stämde överens med det jag såg.
Det som är viktigt att få fram först och främst är ju att hästen som visas i detta klipp är 2 ÅR, den kan alltså omöjligt ha hunnit muskla upp sig för en korrekt samling o.s.v. Sen diskuterades det rätt mycket i kommentarsfältet om man verkligen ska rida på en häst under 3 år men det är en annan sak att diskutera.
Jag tycker i alla fall det till viss del är lite dumt att bara visa klipp på en så pass ung häst. Missförstå mig inte, jag fattar ju att han ska visa hur man börjar arbetet med att lära hästen samling och då visar det på en häst som inte är van. Men just i en informativ film kan det ju vara bra att kunna visa någon häst som har kommit lite längre och kan bära sig själv lite bättre så man vet vad man ska sträva efter. Alltså kanske bara en liten snutt på slutet. Förstår ni hur jag menar då?
En annan viktig sak är att jag själv inte tycker att man kan utgå ifrån någon ram som passar alla hästar om hur de ska lära sig olika saker. Alla hästar är individer och lär sig bäst på olika sätt och tar olika lång tid. Därav går det väl inte riktigt att sätta någon exakt manual på hur man gör utan alla hästar är olika.
I alla fall så är det många av sakerna han säger som är väldigt sunda. Jag blir väldigt glad att han till en början inte har brytt sig om vart hästens huvud har varit utan bara börjat lugnt. Fast redan där känns det som att han menar att man ska bry sig om huvudet senare, vilket man egentligen inte ska tänka på.
Från ungefär 0:30-1:24 ser det ut såhär. Han visar lite hur han har börjat med att rida hästen, inga krav på vart huvudet ska vara någonstans helt enkelt och bara ridit honom framåt. Detta ser enligt mig oftast rätt fint ut.
Jag har i detta inlägget snott Alexandras idé igen och gjort egna bilder med gungbrädan så allt är inspirerat av Alex. På alla bilder har jag försökt placera de två prickarna på samma del av hästen, den främre ungefär vid sista halskotan och den bakre ungefär vid bärbensknölen. Sen är det klart att det är inget som är exakt.
Som ni ser på bilderna över ser man hur hästen lägger sin vikt naturligt, som jag pratat om innan, med endast lite mer vikt på framdelen. Gungbrädan tippar alltså inte överdrivet mycket framåt utan bara lite lätt men ingen större fara där.
Sen börjar han prata om att rygga är en viktig del av det. Han visar ryggningar och säger bland annat att "ser ni hur långt hans bakben kommer in under honom?" och pratar om hur det man söker efter i en ryggning är att hästen ska "få in näsan, lyfta bogen och att förflytta vikten bak". Att han säger det i den ordningen blir lite fel tycker jag.
Och visst är det att hästen förflyttar vikten bak man söker efter i en ryggning men det här med att man fokuserar på huvudet känner jag redan blir lite fel. För en ryggning kan vara ett toppenbra sätt att visa för hästen vart man vill att den ska lägga vikten. Han ber hästen att rygga genom att korta tygeln och hålla med båda händerna. Tyvärr tyckte jag inte att den här hästen flyttade så mycket av sin vikt bakåt faktiskt.
Som ni ser på bilden tycker jag inte det ser särskilt annorlunda ut i jämförelse med innan. Därav blir det snabbt fel att visa att detta är en häst som lägger vikten bakåt. Problemet här tror jag är att stödet på tygeln knäcker av lite och gör att hästen istället lägger vikten på bogen. Denna kille är ju inte hård på handen, men som ni ser är ju tygeln ändå helt sträckt trots att huvudet är placerat lite väl nära bringan egentligen om man ska utgå ifrån att lodplanet är det korrekta.
Vi kan jämföra denna ryggning med en bild jag hittade på Honza Blaha och en av hans hästar från en show i Dublin. Denna hästen har då varken någon störande vikt på ryggen eller någon utrustning som kan störa på något sätt. Bilden är tagen härifrån!
Ser ni då skillanden? Här har vi en häst som i en ryggning förflyttar sin vikt bak. Detta är mycket mer likt det man eftersträvar, enligt mig. Sen är det klart att detta har han väl jobbat med mycket längre än hästen i videon så det är ju svårt att jämföra. Men skillnaden blir så tydlig när man ser de bredvid varandra.
Eftersom hästen i videon inte förflyttar vikten bakåt i ryggningen är det klart att det budskapet inte gått hela vägen fram ännu, den här hästen har endast uppfattat ryggningen som att placera huvudet närmare bringan.
Som han nämner i videon har hästen bara lärt sig rygga i ungefär 3 veckor, vilket är väldigt kort tid egentligen. Om hästen faktiskt inte förflyttar vikten bakåt är det ganska självklart att hästen nog inte förflyttar den bakåt när man rider framåt heller. Han pratar mycket om det här som på svenska kallas "ridning mellan hand och skänkel" vilket jag varit lite skeptisk till på senaste tiden. Han visar att det är när han kortar tygeln och driver på med benen som hästen går i form, vilket jag inte riktigt tycker stämmer då det är så mycket mer än det. Formen ligger ju inte i tygeln eller hur mycket du skänklar på. Visst är hästen framåtbjudning en viktig del men det är ju inte bara genom att hålla i tygeln och skänkla på du får en häst att gå i form, eller hur? Jag tror att det här nästan hade varit bättre att ha lärt hästen att rygga för sitsen, så inget tygelstöd fanns där för att knäcka av. För det är lättare attdet blir våra skänklar och händer som förstör, t.ex. genom att få hästen att lägga sig på underhalsen och då vikten på bogen eller så förhindrar man bröstkorgsrotationen eller bara det naturliga rörelsemönstret men skänklarna.
Visst är de översta lite extrema kanske men de var inte svåra att få tag på egentligen. Men även när hästen kanske gick något mindre förböjd som på de andra två bilderna så såg viktfördelningen ut likadant. Som ni ser hamnar betydligt mer vikt nu på bogen och det blir alltså totala motsatsen från det man vill ha. Så fär denna hästen är det betydligt bättre om den rids som i början, (se bild 1 och 2) för där lägger den vikten mycket bättre. Även fast den inte kröker på nacken eller lägger jätte mycket vikt bak så är det bättre än de bilderna över. Dock är det han säger i slutet väldigt klokt med att man inte ska hänga i tygeln då det förstör det mesta, vilket stämmer. Men det jag tycker här är att man inte får se någon förbättring utan det ser betydligt bättre ut rent formmässigt på de första bilderna.
Så för att sammanfatta: Det stämmer att samling och form handlar om att kunna lära hästen att förflytta vikten bakåt, ett sätt att göra sig förstådd kan vara ryggningar. Det är viktigt att ta det lugnt och starta smått till en början och ge hästen den tid den behöver båda fysiskt och psykiskt. När hästen förstått och byggd upp muskler för att kunna lägga sin vikt bakåt kan man försöka få över samma sak till när hästen rör sig framåt. Att börja från marken kan även vara en väldigt bra idé.
Det som dock blir felet är att man faktiskt inte riktigt får hästen att förstå vad man menar. Eftersom hans "kommando" för ryggning var att ta i både tyglarna, känner hästen ett tryck i munnen och börjar då backa och när det fortfarande är tryck i munnen så gör ju hästen det mest logiska och förflyttar nosen närmare bringan. Så det är ofta det man glömmer, man förstår själv vad det är man strävar efter men det är lätt att glömma om hästen faktiskt förstått vad det är du vill.
Och det är ju lätt att tänka att man själv vet att man gör det för hästens bästa men frågan är ju om hästen känner något positvt av det? Visst vet du att det är bäst för hästen att arbeta korrekt men det kan du ju inte förklara för hästen tyvärr. Därför måste vi ju se till att hästen får något positivt av det, och därmed ta reda på vad som driver din häst, kanske är det bara att stå still och ta det lugnt eller mat eller kanske kli på favoritstället? Vad det än är som driver hästen så måste ju hästen kunna förstå vad du menar och få ut något positivt av det, och det är lite det jag tycker man glömmer här. Ja, hästen ryggar när han säger det men mer än så tror jag inte har gått fram till till hästen. Och det är väl klart, hästen är 2 år, i framtiden kanske den går korrekt och förstår men jag har ju nu bara denna video att utgå ifrån och där ser jag tyvärr ingen häst som förstått att den ska flytta vikten bakåt. Det är vad jag ser i alla fall.
Jag hoppas ni förstod vad jag snackade om här för det vart väl mest lite rörigt när jag bara babblar om mina tankegångar. Men hoppas det var till nytta för någon eller fick er att tänka lite. - Vad är era tankar kring videon förresten? Hade varit roligt att höra.
Hemma tidigare än planerat & deeptalk
Jag är då redan på hemmaplan lite tidigare än vad det var tänkt. Skulle kunna gå in hur detaljrikt som helst egentligen så skriver ändå en liten längre text. Redan andra dagen så kände jag att jag mest ville hem, inte på grund av hemlängtan egentligen utan jag vet inte hur man ska förklara det riktigt. Jag trivdes inte mentalt helt enkelt. Och när man redan har problem med ångest, stress och panik så vart det för mig väldigt stressigt att vara där och att man ständigt MÅSTE befinna sig här och där. Jag behövde bara hem och ta det lugnt och faktiskt få sova om nätterna helt enkelt.
Detta blandat med att jag inte alls trivdes med hästhanteringen och ridningen. Folk var väldigt skeptiska (och vissa bara nyfikna) till sättet jag håller på med hästar. De två ridpassen jag red fick jag inte höra något annat än: "korta tygeln", "korta tygeln", "korta tygeln". Och då menar jag alltså INGET annat, förutom förklaringar om hur korta tyglar jag skulle ha och varför. Jag red alltså då med endast tygeln vikt i min hand, visar vägen och frågade om Amira ville ändra tempo med hjälp av enbart sitsen. Jag får ångest när jag vet hur det jag sitter och håller henne i munnen med påverkar henne och vilket obehag och även smärta det ger henne. Hon vart plötsligt en annan häst när jag red såhär och jag märkte hur hon trivdes mycket bättre men att sen att endast få negativ feedback på det kändes ju lite halvdant.
Jag inbillade mig innan att jag på något sätt skulle kunna komma överens med de där så jag kunde göra det på mitt eget sätt men det funkade ju inte riktigt så. Säger inte mer om detta men jag kan väl säga att jag inte höll med om allt helt enkelt och det passade ju verkligen inte mig vilket jag redan visste innan men det var jobbigare än jag trodde. Trots det gjorde jag ju ändå på mitt egna sätt och valde bland annat att inte rida Amira till hagen en dag för att hon sa nej till det & tog även av nosgrimman, men de två ridpassen jag hade var faktiskt helt underbara och har inte känts så bra att rida på väldigt länge. Vetskapen av det obehag som ridning orsakar hästar har jag ju alltid haft med mig i bakhuvudet när jag har ridit nu på senaste tiden och jag har insett nu att det är därför glädjen i det har tynat bort.
Men dessa två pass kände jag verkligen bara: "YES! Det är precis såhär jag vill ha det om jag väl rider. Såhär vill jag att det ska vara och kännas." Visst såg det säkerligen inte särskilt fantastiskt ut men det jag menar är mer att jag kunde rida två hela pass med endast minimala hjälper för att kommunicera. Jag kände verkligen att Amira trivdes mycket bättre och hon visade inget större missnöje, och inte på det sättet att jag var sträng och inte lät henne visa missnöje eller säga vad hon tyckte utan hon hade friheten till att säga vad hon ville men just dessa två pass hade hon inget speciellt att anmärka på utan höll glatt med mig. Det värmde så djupt in i själen verkligen. Varenda tygeltag innan har liksom varit som en kniv i magen för att jag på något sätt känner hästarnas smärta i det ögonblicket. Och de flesta tycker väl jag är mesig med detta och att hästarna inte går sönder för att man tar lite i munnen någon gång. Och visst, hästarna går väl inte av på mitten men samtidigt så vill jag i alla fall helst orsaka så lite obehag och smärta som möjligt. Sen finns det oerhört få som håller med mig om detta vilket jag är väldigt medveten om.
Okej, detta är på gränsen till att spåra ur nu för jag är trött - p.g.a. brist på sömn - och känslosam, hahaha. Godnatt på er! Ska nog se till att ta igen lite sömn hade jag tänkt.
It's all uphill from here
Bilderna är från ett tag sen när jag och Major tog en promenad och vi hälsade på två hästar. Vet inte varför men gillar verkligen första bilden för att alla fyra utrstålar något form av lugn just på den bilden. Roligt möte faktiskt, trots att det nästan bara var de två andra hästarna som var intresserade av att hälsa medan Major hade fullt upp med gräset utanför hagen. Varför är jag inte förvånad? Much love to this horse. ♥
Bjuder även på lite musik här under tänkte jag för att liva upp stämningen lite:
Food, food, glorious food
Ett intresse som dykt upp för mig bara nydligen är matlagning. Jag lagade iprincip aldrig mat förut och när jag väl gjorde det fann jag det inte särskilt roligt egentligen. Men sen jag började äta veganskt har jag börjat laga iprincip all min mat helt själv. Jag älskar att exprimentera med olika maträtter eller bara enkla nyttiga mellanmål som ändå smakar gott. Trots att jag egentligen just nu har lite problem med mat så det är just nu inget som är ett toppenämne för mig men jag finner det ändå oftast roligt att vara i köket. Jag har innan varit rätt petig och feg när det gäller mat men nu har jag börjat testa massa nya saker, mycket jag inte skulle tänka tanken att smaka innan.
Allt på bilderna över är helt veganskt, hemmagjort och dessutom nyttigt trots att det kanske inte ser ut så. Jag menar till om med min egen version jag gjorde av B&J's "Half Baked" är nyttig och utan massa onödigheter. Och även fast det ser ut som glass, kakor o.s.v. så är det faktiskt bara bra saker i dem. Och de smakar himmelskt dessutom!
Nu bär det av!
Nu åker jag iväg på ridläger i en hel vecka! Trots att jag kanske inte är jätte taggad just när det kommer till själva riddelen och så, så kände jag oerhörd längtan när jag kollade igenom bilderna. Mest längtan efter personerna som var där förra året men bara hela upplevelsen i helhet med den fina omgivningen. Visst lockade ridningen förra året och så men nu har jag ju rätt annorlunda ståndpunkter jämfört med då. Men det ska väl bli rätt kul ändå även fast det kommer ju inte bli samma sak som förra året. För alla som var där förra året kommer ju inte tillbaka i år. Bland annat får jag i år inte träffa tjejen på mittenbilden, Karin. Jätte tråkigt för jag saknar henne super-mega mycket verkligen.
Jag hoppas att jag får en bra vecka i alla fall, ska ta vara på den för jag åker ju knappast tillbaka efter detta. För sån här sorts hästhantering och ridning är ju inte riktigt vad jag gillar och håller med om. Men det ska som sagt bli så himla mysigt med själva upplevelsen. Har fixat ett par inlägg som kommer upp i veckan i alla fall så håll utkik. :)
Your soul is haunting me and telling me that everything is fine
Är faktiskt väldigt nöjd med dessa bilder jag tog på Julia och hennes kissemiss. Ljuuset den här kvällen var så himla fint, lite mörkt var det egentligen så var aningen svårt att fota men med redigering ser det ut som om det var ljusare än vad det var. Hoppas ni gillar bilderna också!
Idag blir det fullt upp med att packa för ridläger på lördag, ska bli kul att få träffa Olivia, Ida och Emma igen. Jag ärju inte särskilt intresserad av just den typen av ridning och hästhantering egentligen så idag hade jag inte bokat en plats på ridlägret om man säger så men det får jag väl stå ut med just nu och njuta av upplevelsen annars. Förutom det ska jag nog bada i poolen senare, det är fruktansvärt varmt här alltså. Puh. Sen fixar jag ett par tidsinställda som kan komma upp medan jag är borta.
All the cool kids, they seem to fit in
Har ekat lite tomt här i ett par dagar men Julia kom hem efter att ha varit borta i hela tre veckor så var ju tvungen att träffa henne, så i förrigår åkte jag hem och sov hos henne. Och i förrigår kväll klockan halv elva eller något sånt föreslog Julia att vi skulle ut och fota så det gjorde vi. Jag blev väldigt myggbiten men det var det värt för det blev faktiskt ett par bra bilder. Hennes katter joinade oss så det är Musse ni ser på en av bilderna. Bilden på mig, som jag tyckte väldigt mycket om, har då Julia tagit men det kunde ni kanske lista ut själva.
Btw, Julia har inte blivit rödhårig det är bara jag som flippade lite när jag redigerade. Bra, då vet ni!
Hästens form #1
Nu tänkte jag äntligen ta och skriva lite om de här med hästens form, något jag velat göra hur länge som helst och har jobbat med detta inlägg ett tag nu. För detta är något jag själv tycker har gått riktigt snett någonstans på vägen precis som med mycket annat i hästvärlden idag. Det är ännu ett tydligt exempel på det här med att man går efter traditioner och helt enkelt "gör som man alltid gjort". Därför blir det lätt att man inte lägger några djupare tankar kring det. Precis som mycket annat så menar folk oftast väl men har helt enkelt inte kunskapen till att veta om vad som är rätt och fel.
Jag är ingen expert kring ämnet och rent praktiskt är jag urusel helt ärligt. Skulle inte kunna påstå något annat. Jag har trott vid flera tillfällen att jag fått en häst att gå korrekt men ju mer jag lärt mig desto mer inser hur långt därifrån jag har varit. Så visst, praktiskt är jag inte någon expert på långa vägar. Jag vet inte varenda liten detalj så ni får helt enkelt inte ta allt för allvarligt bara. Jag skriver ur min synvinkel och utifrån det jag vet, men jag säger inte att jag vet allt som är rätt. Och jag kan långt ifrån allt trots att jag strävar efter att lära mig så mycket jag kan.
Eftersom det finns så mycket att skriva om detta så har jag valt att göra det lite mer till en serie inlägg helt enkelt. Det här första inlägget kommer bli lite mer grundläggande fakta men såklart blir det lite av mina egna åsikter som vanligt. Okej, men då kör vi då!
Det här med hästens form är nog ett begrepp som lätt rör till det i huvudet på en. Jag menar så många begrepp som det finns att hålla reda på - i form, på tygeln, samling, vinklat bäcken, bakom lod, på lodplan, bakom hand, höjer ryggen, trampa in bakbenen, skjutkraft, bärkraft, framtung, förböjd, ja listan på begrepp går att göras lång. Det blir mycket dubbelmoral i det hela när man får höra en sak teoretiskt men det visuella man ser är oftast totala motsatsen. Inte konstigt att folk blir förvirrade och att det så lätt blir fel.
Det första man kan försöka reda ut är ju just varför vi strävar efter att hästen ska arbeta korrekt eller i form, på tygeln eller vad man nu väljer att kalla det. Personligen gillar jag verkligen inte begreppet "på tygeln", men mer om det senare. Innan man börjar med NÅGOT annat ska man fundera över varför man egentligen vill få hästen i form. De två anledningarna som oftast nämns är: att hästen ska höja ryggen & att den ska förflytta sin vikt bakåt.
Varför vill man då dessa två saker? Jo, för att hästen är ju faktiskt inte gjord för att ha en ryttare på ryggen. Hur lätt det en är att tro det med tanke på hur hästvärlden ser ut idag så är de inte födda med ryttare på ryggen. De är inte byggda för att bära något mer än sin egen vikt så när vi hoppar upp på ryggen stör vi ju den naturliga balansen. Hos en omusklad häst så sätter vi ju oss i princip rakt på ryggraden och därför brukar man då säga att man ska bygga upp muskler på hästen genom att den ska höja och börja arbeta med ryggen. Anledningen till att man vill att hästen ska förflytta sin vikt bakåt är även där på grund av att vi rubbar den naturliga balansen. En häst utan ryttare lägger ungefär 60% av sin vikt på framdelen. När vi ryttare hoppar upp blir det ofta betydligt mer procent som hamnar på framkärran och då på bogen.
Bakbenen som då är mycket bättre stötdämpare och bättre anpassade för att bära vikt får i detta fallet knappt bära någon vikt alls, medan frambenen som inte alls är lika bra byggda för att bära så mycket vikt, tar istället då skada av detta. Men vi har väldigt tur, för dessa två saker går hand i hand rätt bra. Toppen eller hur?
Så det man då vill är att hästen ska lägga sin vikt bakåt istället för framåt, alltså genom att vinkla bäckenet, "sätta sig på bakbenen" eller trampa in dem eller vad man nu väljer att säga och genom det då höja ryggen med hjälp av magmusklerna. Detta är då inget man kan uppnå bara över en dag eller så utan hästen måste, precis som om vi ska bygga upp muskler för något, tränas upp stegvis för att ha ork och muskler att orka bära sig själv korrekt. För det krävs otroligt mycket mer ansträngning för en häst att bära sig korrekt än att krypa bakom lod och lägga all vikt på bogen. Och en häst som inte haft tid att bli korrekt musklad kommer ju inte klara av att bära sig korrekt.
För många känns det säkert som jag har lämnat en viktig detalj ute nu. MEN HALLÅ, HUVUDET DÅ? Det har du väl glömt? Det är en rätt vanlig uppfattning att formen har någonting med huvudet på hästen att göra och att det är en viss position och välvning av halsen som visar att hästen går korrekt. Och folk verkar gilla att bara fokusera på vart huvudet är någonstans vilket blir väldigt inkorrekt på många sätt. Just för att man börjar i fel ände av hästen om man börjar med att fokusera på huvudet och att försöka med att få ner huvudet med hjälp av tygeln. Jag har nu valt att helt ta bort faktumet vart huvudet ska vara någonstans då jag tycker det är väldigt orelevant i sammanhanget egentligen och jag tror även personligen att hästen mår bättre om den har friheten att själv välja vart den är mest bekväm med att placera huvudet. Tänker man bara på att huvudet ska placerar på en viss plats i slutändan blir det lätt att bara tänka på det och tillslut blir det lätt att man blir frustrerad när hästen aldrig kröker på nacken och tänker att man ska hjälpa den lite på traven, men det är där det blir så fel.
Det finns såklart många som strävar efter att huvudet ska vara i rätt position och man pratar till exempel om det här med "på lodplanet", vilket jag skrev ett grymt felaktigt inlägg om för något år sen som nu då är raderat, men grejen är att om bakbenen och ryggen ändå inte arbetar så spelar det ju inte den minsta roll om hästen har huvudet placerat "på lodplan" eller inte. Förstår ni hur jag menar med det?
Det är väl lite på grund av detta jag tycker att begreppet "på tygeln" blir väldigt missvisande, för redan i namnet känns det som att man utgår ifrån att det är tygeln som gör att hästen arbetar korrekt.
Om vi tittar på denna bild av ett hästskelett tycker jag själv det blir mycket lättare att se just varför man inte kan börja i fel ände. Om vi först tar en titt på bäckenet så tycker jag man ser väldigt tydligt hur det hänger ihop med ryggen. Om vi tänker att vi vinklar bäckenet så ser man ganska tydligt vad det ger för effekt på ryggen. Samtidigt går det ganska snabbt att se varför man inte kan börja framifrån, för jag ser här inget sätt som att få ner huvudet skulle ge någon effekt på bakbenen. Jag ser dock att det är rätt logiskt att om man skulle pressa ner huvudet på hästen skulle vikten hamna på bogen.
Det blir så himla förvirrande på många sätt då man får höra hur formen börjar bakifrån men samtidigt för man höra hur man ska hålla mer kontakt i tygeln eller får höra något annat sätt att placera huvudet för att hästen ska gå i form. Är hästen svår att placera huvudet på sätter man istälet dit en hjälptygel i hopp om att det ska hjälpa hästen. Men även där glömmer vi att vi börjar i fel ände.
Ett uttryck jag ofta fått höra är just det här med att "om formen är äkta ska man lika gärna ska kunna släppa allt stöd i hästens mun och då ska hästen gå kvar precis likadant", vilket är väldigt sant och klokt just för att det förklarar att tygeln inte har med hästens form att göra. Och samtidigt har jag blivit tillsagd att inte släppa stödet i tygeln för att hästen då skulle tappa formen. Men var i det nyss ett tydligt tecken på att formen var äkta om man kan släppa stödet på tygeln? Detta är ju inget annat än förvirrande från alla håll och kanter.
Jag är personligen inte särskilt mycket för ridning med konstant stöd i tyglarna (stöd och kontakt är två olika saker) av flera anledningar. Både på grund av att det oftast används för att "ha kontroll" och kontroll är något jag inte gillar när det kommer till hantering av djur, men även på grund av att det är så lätt att hästen tar skada på olika sätt. Det blir så himla lätt att göra fel helt enkelt. Det här är min personliga åsikt och jag menar inte att alla måste tycka likadant, verkligen inte. Men även här tycker jag att det ger ännu en anledning för: om att hästen går i en korrekt form ändå inte har något att göra med stödet på tygeln så ser jag då själv ingen anledning till att behöva rida med konstant stöd för den anledningen. Visst är det väl inte enda anledningen till att man rider på detta sätt men ursäkten att det är för att hästen ska gå i form funkar inte riktigt längre här i alla fall. För faktum är att det väldigt ofta blir tvärt om, rider man med massa stöd i tygeln blir det tyvärr väldigt lätt fel och det är väldigt lätt få fram en forcerad "form" där man genom välvningen på hästens hals lätt luras med att man är i sista stadiet i hästens formgivning.
Börjar du med att få ner huvudet på hästen kommer du inte få en häst som bär sig själv korrekt utan det kommer med största sannolikhet sluta med att hästen lägger sig i handen och då lägger sig på bogen. Vi blir alltså helt utan några aktiverade bakben eller någon arbetande rygg vilket är det vi egentligen strävar efter. Vi tror att vi hjälper hästen i detta fall men faktum är att vi bara göra det enklare oss att göra fel.
Här är två bilder jag hittade på just det jag skrivit om innan, här har man fokuserat på att få ner huvudet på hästen för mycket vilket resulterat i hästar som på grund av smärtan i munnen kröker på nacken och då lägger sig på bogen. Och det är ju lätt att stirra sig blind på huvudet och tro att bara för att de kröker på nacken går de rätt. Detta är en rätt vanlig syn så det var inte svårt att hitta dessa bilder. Ett annat exempel på detta är dessa bilder på mig och Fille.
Och det blir just när alla fokuserar så mycket på huvudet är det klart att folk som är nya i hästvärlden då antar att det är vart huvudet placeras som spelar roll och att ju mer hästen kröker på nacke desto bättre är det. Jag kan säga att jag själv har varit i den situationen, jag har också trott att det som spelade roll var att hästen krökte på nacken och har själv suttit där och hållt så mycket i hästarnas munnar att de tillslut gett upp och gett efter för trycket. Visst var jag jätte stolt över det då men idag vill jag mest spy av att tänka på det. Men när man tänker efter på det är det inte så konstigt att jag trodde detta när allt jag sett att man fokuserade på var att få ner huvudet på hästen.
Det verkar ha blivit något konstigt missförstånd att det är genom fysisk styrka vi ska få fram en korrekt form hos hästen men jag har själv upplevt det som så att hästarna går bättre när man ger de mer frihet att röra sig naturligt och man faktiskt gör sig förstådd för hästen om det man vill. Det är rätt typiskt idag att man hellre väljer att ta genvägen för att lura ögat att det ser bra ut istället för att lägga ner det där lilla extra arbetet och faktiskt kunna kommunicera med hästen. Varför föredrar vi att bara dra och slita fram det resultat vi vill ha istället för att göra oss förstådda? Det är väl ändå hästen som ska kunna bära sig själv, inte du som ska bära hästen med dina händer?
Det finns så otroligt mycket mer att skriva kring allt detta men jag får vänta till nästa inlägg. Tack till er som orkat läsa om ni ens är några. Vill även tillägga att jag inte äger några av bilderna i detta inlägg.
Baby, you're the best
Lite blandade hästbilder jag kände för att visa upp. Så himla trist att andra bilden var oskarp men jag gillade den ändå. Bilderna på mig och Major tog mamma förra veckan men jag var ute där igår också. Oturligt nog regnade det så borstade mest och stretchade hans ben lite och gav även honom massage, masserade bogarna, halsmusklerna, ryggen och bakbensmusklerna, vilken han uppskattade. Det gjorde honom väldigt avslappnad i alla fall. Har även hand om honom imorgon så hoppas på bättre väder då.
Inspirationssvacka
Inte särskilt sammanhängande bilder men visste inte vad jag annars skulle göra av de. Just nu är jag inne i någon form av inspirationssvacka vilket jag blir irriterad på mig själv för. För det känns ju som om nu när det är sommarlov borde jag ju ha all tid i världen men ändå finner jag mig själv knappt att ha tid för något alls. Och trots det är det knappt något som händer egentligen. Jag har ingen inspiration till att åka till stallet och det känns helt enkelt inte särskilt roligt bara. Minns i skrivande stund inte senaste gången jag var ute hos Melody helt ärligt. Har helt enkelt inte orkat med det och inte haft tid för det när jag har sommarjobbat men ska försöka åka ut igen snart. Det som har blivit tråkigt med hästar är helt enkelt bara att varenda häst jag just nu möter verkar vara helt ointresserad av mig och jag kommer helt enkelt aldrig någon vart eller får något sagt. Allt står bara still och jag finner inget roligt med att vistas i stallet och det känns helt enkelt aldrig som jag gör någonting bra om man ska kortfatta det helt. Det är klart att inspirationen tynar bort till sist då.
Helt ärligt vet jag bara inte vad jag tycker om allt med hästar och det känns så inspirationen bara fortsätter bli sämre. Är verkligen i en sån där svacka då man bara har lust att sluta med allt, hästarna, bloggen, fotograferingen - allt. Det jobbigaste är att inte veta om det är jag som känner för detta eller om det är någon av sjukdomarna som spökar?
Harry Potter The Exhibition
I söndags fick jag finbesök av ingen mindre än Jessica - aka persika aka Essa aka smurfen aka Ragnar aka Gud aka kungen - ja, kärt barn har många namn. Har i alla fall varit jätte roligt för vi har inte setts på över ett och ett halvt år men hon är i alla fall en av de bästa människorna jag känner. Men ikväll åker hon tyvärr då hem vilket är trist. Igår hann vi alla fall med något VÄLDIGT roligt: vi var på Harry Potter utställningen i Norrköping. Det var fantastiskt verkligen. Vet inte riktigt vad jag ska skriva men i alla fall så fick jag med mig några saker hem. En "Marauder's Map", en Hogwarts-hoodie, som är sååååhäääär skön och fin, OCH EN TIME TURNER, vilket jag var så himla sugen på att köpa men övervägde att inte göra det då den kostade skjortan men mamma övertygade mig att köpa den då jag knappt spenderar pengar annars så nu är jag så glad att jag köpte den. Är nog världens lyckligast HP-nörd just nu och vilken upplevelse att få se all rekvisita rakt framför en. Ville typ bo där kände jag mest. Kände mig som en äkta fan-girl.
