Det har gått framåt i alla fall
Jag satte mig ner och organiserade om lite i kategorierna och vart rätt sorgsen över att hitta gamla hästinlägg jag själv skrivit. Jag vart väldigt ledsen över hur jag brukade resonera kring ridning och hästar i allmänhet. Men när jag tänkte på det var det sättet jag såg på hästar då tyvärr ett sätt som är ganska vanligt idag. Och problemet i det hela är väldigt sällan att folk vill göra hästarna illa, problemet ligger oftast i okunskap och att mycket görs bara av tradition. Det var i alla fall några av mina tidigare ståndpunkter, som jag inte håller med om, som jag tänkte skriva om i det här inlägget. Många saker jag idag ser som självklarheter hade jag inte ens aning om på den tiden och det tar mycket mod att lägga ut allt detta. Men jag tänkte att det var dags att vara kritisk åt mig själv.
Mycket av det jag skrivit i gamla inlägg känns helt ärligt rätt sjukt att tänka att det är jag som har skrivit, att jag liksom inte visste bättre och tänkte längre. Det jag mest reagerade på var det här med hur jag reflekterade över hästens form. Läste många inlägg om att hästen jag red tydligen gick i form och allt möjligt. Jag började skriva det i inläggen precis efter att jag fått börja rida Fille med snodd, eller halsförlängare eller vad man nu vill kalla det, vilket i alla fall är en hjälptygel. Jag visste ju inte hur den fungerade men de satte på den på Fille för att han skulle kunna "gå i form". Och visst krökte han fint på nacken så jag var så stolt över mig själv och var helt hundra på att han gick i form och skröt om det lite här och var.
Detta fick mig nu att börja tänka på det här med dubbla budskap som dagens traditionella ridning gärna lär ut. Det kan vara rätt förvirrande måste jag säga! Man får först höra av alla om hur formen börjar bakifrån och det viktigaste är att hästen trampar in bakbenen och börjar arbeta med ryggen, först då får man en krökt nacke o.s.v. MEN; sen när man sitter där på hästen får man höra att man ska hålla mer i hästens mun och konstant hålla om med skänklarna för att denna ska gå i form eller så sätter man på en hjälptygel av något slag.
Jag inser nu att Fille inte alls arbetade rätt, inte på något sätt. Det han gjorde var att ge efter på allt trycket han hade i munnen genom att placera huvudet på det enda stället han kunde för att undvika smärtan - närmare bringan. Hade jag snodden på gav ju den eftergift när han gjorde det så det var klart att han behöll sitt huvud där för att unvika smärtan. Och visst ger detta en känslan att man då redan är på sista steget i att få hästen att gå i form och det blir lätt att tro att man har nått en korrekt form, men faktum är att jag inte ens var på första steget. Varför? Jo, för att jag börjat i HELT fel ände.
Allt detta blir mer och mer ett mysterium för mig. Hur kan man lära ut en sak men visa upp en helt annan? Jag blir så förbryllad verkligen. Jag hör även ofta folk som säger att man ska kunna släppa allt stöd på tygeln och om hästen går likadant är formen äkta, men samtidigt så hör man att man inte ska släppa stödet i hästens mun. Man blir visad hur man ska placera huvudet men i det teoretiska pratar man ändå hela tiden om hur formen börjar bakifrån. Det här går inte ihop för mig längre! Förstår verkligen inte...
Här har vi två gamla skärmdumpar som jag minns att jag var så stolt över. Jag tänkte att wow, här går han verkligen helt perfekt! Vad ser jag då idag? Jag ser en ryttare som håller alldeles för mycket i tygeln och en häst som tillslut ger efter mot det enorma trycket i munnen och kröker ihop nacken. Vinkeln på dessa är ju rätt dåligt men man ser ändå SJUKT tydligt hur han inte lägger vikten rätt. Problemet när man håller konstant kontakt i hästens mun är ju att det är så himla lätt att hästen lägger sig på bogen, då det är det som blir lättast för den att göra, vilket är totala motsatsen till det man strävar efter. Jag tycker att det går hur lätt som helst att se på denna bild att Fille lägger nästan all sin vikt på bogen. Han har inte förflyttat någon vikt bakåt alls och jag ser ingen arbetande överlinje. Jag kommer ju förmodligen skriva något lite längre om just det här med hästens form någon annan gång men jag tänkte lägga in två bilder jag snott av Alex (från detta fantastiska inlägget) som rätt bra förklarar med en "gungbräda" det här med vart hästen lägger vikten. Visst att vinklen på bilderna på Fille är rätt dåliga men det går rätt snabbt att se att gångbrädan hade pekat neråt mot bogen.
Till vänster har vi Zito som lägger sin vikt på bogen & till höger har vi Noemi som lägger mer av sin vikt bak.
Förlåt mig, älskade Fille. Förlåt för att jag orsakade dig den smärtan. Och förlåt för att jag inte visste bättre då och inte lyssnade på dig.
Det som är viktigt att komma ihåg är att det finns INGA tygeltag som gör att hästen går i form. Och en korrekt form är inget man uppnår över en dag, det finns inga hjälpmedel eller genvägar. Hästen måste få tid att kunna musklas rätt för att orka bära sig korrekt. För precis som vi kanske inte orkar göra särskilt många armhävningar om vi inte har tränat på det mycket innan och inte har musklerna för det så måste hästen ha tid att muskla upp sig rätt innan den kan bära sig själv rätt en längre stund.
Därför känns det rätt meningslöst att slänga på massa extra utrustning när hästen egentligen inte har musklerna för att orka bära sig i en korrekt form någon längre stund. Det var helt enklet grejen med Fille, han var inte musklad för att bära sig korrekt så istället gjorde han det som var lättast och kröp bakom lod för att undvika smärtan och la sig på bogen då det kräver mindre ansträngning.
Och det är ju faktiskt HÄSTEN som ska kunna bära sig själv och därför ser jag inte mycket logiskt i traditionen om "ridning mellan hand och skänkel" och att man har massa hjälpmedel och inspänningar för att få en "bättre form". Alla sätt att begränsa hästen upplever jag idag ofta som negativa, tyvärr.
Förut verkade jag även leva med den vanliga uppfattningen att hästar gjorde saker för att vara elaka mot oss och att vi var tvungna att tillrättavisa dem. Det fick de väl helt enkelt finna sig i eftersom det var vi som bestämde över dem, eller hur? Det gjorde mig väldigt ledsen att läsa om hur någon häst att bockat eller gjort något annat mot mig och jag helt enkelt bara skrev att jag fick säga ifrån så fixade sig allt tydligen. Idag vet jag ju att hästen bara försökte förklara för mig att något var fel, men det var ju jag för blind för att se. Det är väldigt jobbigt för mig att tänka att jag brukade se på hästar på det här sättet. Det gör ont i min själ verkligen. Men jag är glad att jag har lärt mig mer och idag tänker på ett helt annat sätt på många vis. Jag är fortfarande långt ifrån nöjd med min hästhantering men jag har kommit en bit på vägen i alla fall.
I slutändan hamnade tjejen som inte trodde att hästar fanns till för annat än att vi skulle rida dem och bruka dem på våra vilkor, brevid de på marken utan några krav och intresserade sig istället för det teoretiska och hästarnas fysiska och psykiska välmående. Enligt mig har det gått framåt i alla fall, sakta men säkert...
Bråvalla!!! (varning för mobilbilder och långt inlägg)
Bild 1/5: Bring Me The Horizon - Bild 2/6: Imagine Dragons - Bild 3: Lana
Ursäktar lite sen update om Bråvalla, varit upptagen helt enkelt. Gårdagen var i alla fall helt grymt bra. Vet knappt hur jag ska beskriva det egentligen. Är väl inte den mest typiska festival-personen men det var galet härligt ändå.
Vi kom precis i tid för att Bring me the horizon skulle börja spela, var lite rädd att vi skulle missa dem ett tag. Sen såg vi hela deras performance och wow säger jag bara. Det var verkligen sjukt coolt att få se de live och känna hur musiken dunkar ändå in i benmärgen. Riktigt mäktigt alltså. När de skulle spela sista låten så hade de inte spelat Sleepwalking än så jag hoppades innerligt att de skulle spela den och DET GJORDE DEM. Magiskt var det. Och Oli's accent och hans leende är ju bara för gulliga så jag avlider lite.
Sen såg jag vi även på hela Imagine Dragons framträdande och det var helt klart det bästa med dagen. Var helt mållös efteråt. Wow, wow, wow, wow, wow. De är helt stört begåvade hela bandet och så himla bra live verkligen. Dan (sångaren) verkar som en så himla trevlig kille och de verkar ha båda fötterna på jorden. Han sa tack efter nästan varje låt och verkade så himla tacksam för allt och förklarade att "we don't take any of this for granted". De lät sjukt bra och stämningen i publiken var verkligen på topp, alla var glada och sjöng med, klappade i takt och det var coolt att få stå där och sjunga med tillsammans med Dan och alla andra i publiken. Vart rätt överlycklig när de började spela Amsterdam då jag inte förväntade mig det. De avslutade med It's time, Demons och sen Radioactive så då sjöng ju alla med lite extra. Kan skriva värsta novellen om deras framträdande för det var så bra och så mycket som hände och ååååh. När de kommer till Sverige nästa gång vill jag VERKLIGEN gå. Har ni inte sett de live måste ni verkligen göra det, för det är en riktig upplevelse.
Efter det såg vi lite av Lana del Rays framträdande och lyssnade på några låtar med Iron Maiden innan vi åkte hem. Vi gjorde ju såklart mycket annat under dagen och det var ju många andra som spelade men det skulle bli alldeles för långt annars.
Inte det mest intressanta inlägget men jag kände att jag var tvungen att skriva om det för det var så magiskt. Skulle kunna skriva flera sidor till men det har jag inte tid eller ork för så det blir en annan gång. Är i alla fall så lycklig när jag tänker på det nu efteråt.
Please forgive me, please
Matilda tog denna bild när jag och Major hade en photoshoot. Han la sig plötsligt ner när jag inte var beredd på det därav hade jag kvar grimskaftet. Var i alla fall ute hos honom idag dessutom och hade bara ute honom lite och lät honom beta lite, sen tramsade vi runt bland husen i lite jogg. Dock kändes det hela inte särskilt bra egentligen. Kommunikationen mellan oss just nu är verkligen i botten och vi känns inte alls särskilt nära varandra. Känns rätt jobbigt faktiskt. Kommer nog skriva lite om det här med min svacka kring det rent praktiska med hästar så vi får se när det kommer ut om det nu gör det.
Imorgon är i alla fall en rolig dag för då ska jag till Bråvalla Festivalen! Åååååh, som jag har längtat i flera månader nu. Jag och pappa ska åka dit. Det var han som på idén då han ville se Iron Maiden och när jag kollade skulle ju båda BMTH, Imagine Dragons & Lana komma dit så jag menar hur kunde jag säga nej? Verkligen så sjukt excited. Ska bli sååå kul.
Riot van
La upp dessa bilder tidigare i ett inlägg men tog då bort dessa bilder från inlägget. Men nu tänkte jag lägga upp dem igen istället bara för att jag inte har så mycket mer. Detta är då i alla fall Lysa, vars hovar jag då förhoppningsvis kan få hjälpa till med. Hon är en islandshäst och verkligen hur bedårande som helst. Riktigt fin liten ponny det där.
Måste även bara lägga ut denna grymt fina kommentaren jag fick av bästa Molly som gjorde min dag mycket bättre och gav mig ett stort léende på läpparna:
Införskaffat
Idag införskaffade jag då en verktygsväska och även ett par saker för hovverkning. Avskyr att köpa saker egentligen så har lite ångest över det. Nu är det väl inte så att jag kommer använda allt precis på direkten eller så men det är i alla fall tänkt att jag ska börja hjälpa till med Lysas (den lilla ponnyn som min lillasyster hjälper till med) hovar. Visst kommer något proffs komma ut med jämna mellanrum och kolla så att allt står rätt till men det som jag sätter störst fokus på nu är att hon ska börja få friska hovar. Hennes hovar är rätt allvarligt angripna av strålröta har jag insett nu efter att ha läst på lite mer om ämnet så ska först börja se över hennes kost så att alla onödiga kolhydrater avlägsnas då jag vet att hon får rätt mycket godsaker då och då. Sen hade jag tänkt börja behandla hennes hovar med äppelcidervinäger och se hur det går, därav har jag ju köpt det. Så jag kommer helt enkelt bara ha hand om den mer vardagliga hovvården till henne och se till att hon kan börja få friskare hovar och en bättre fungerande hovmekanism. Jag är ju verkligen inget proffs och har inte alls varit intresserad av hovar länge men ju mer jag lär mig desto mer inser jag hur fantastiska hovar faktiskt är.
Det är så synd att hovar inte är en del av det grundläggande kunskaperna när det kommer till hästar och att så få vet hur en hov faktiskt fungerar då det är en så OTROLIGT viktig del av hästen. No foot, no horse - som man säger.
Ju mer jag läser på desto mer inser jag hur de flesta av dagens "normala" hovar faktiskt är sjuka hovar. Jag vill verkligen lära mig mer kring ämnet hovar och kommer nog skriva mer om det ämnet här så det jag väl förvarna för att ni kommer få se fler inlägg om hovar här. Jag hoppas i alla fall att dessa verktyg kommer att komma till användning och jag vet att skulle jag någon gång i framtiden skaffa en egen häst skulle jag verkligen ha den barfota och sköta om hovarna till största del själv.
Detta ämne är verkligen en hel vetenskap och jag älskar det. Nu vill jag verkligen lära mig mer!
Shetland
Visst blir man lite avundsjuk på denna krabatens hårsvall?
Idag var det bara att stiga upp ur sängen klockan kvart över fem och åka iväg för jag skulle på barfotaverknings-kurs. Är väl helt okej nöjd såhär efteråt. Det positiva är ju att jag lärt mig mycket mer om just det praktiska med att verka hovar som jag aldrig gjort förut. Fick första verka en liten shettis (alltså inte den på bilden) som var väldigt lättuttråkad och efter väldigt kort tid inte längre ville lyfta på hovarna så det gick ju inte jätte smidigt alltid. Där var det mest jobb att jämna till hovarna. Efter det fick jag verka en större häst. Blev helt kär i den hästen och vi klickade verkligen direkt vilket var jätte roligt. Där var det i alla fall lite som behövdes raspas bort i tån på både fram och bakhovarna, men mest på fram. Det var roligt att själv få visitera hästens hovar och då lära sig hur man drog slutsatsen om något behövdes verkas eller inte och hur det skulle göras. Så det lärde jag mig rätt mycket om egentligen. Dock var det typ inget teoretiskt vilket jag tyckte var dåligt, visst fick jag berätta att jag hade rätt mycket grundläggande kunskap redan men det kändes som vi inte ens pratade om något om hovar innan vi skulle börja testa att verka. Så har väl en del negativt att säga också egentligen men det är väl mest för att jag är rätt kritisk bara. Ska i alla fall läsa på som tusan nu verkligen.
Hundvakt och lite tankspritt babbel
För er som följt bloggen ett tag är denna krabaten förmodligen inte helt okänd. Världens finaste lilla dvärgschnauzern har vi nämligen hand om i två veckor nu. Han har redan hunnit vara här i två dagar men har bara inte haft bilder att lägga upp. Idag gick vi ner till hamnen och träffade lite bekanta till mamma och Tintin tyckte det hela var väldigt mysigt i alla fall. Så jag har några dagsfärska bilder på honom nu.
Jag har förresten lärt mig lite saker om mig själv bara under de två dagarna han varit här. Det första är att jag märkt att jag är mycket mer kattperson än hundperson. Visst har jag vant mig nu men till en början hade jag svårt att veta hur jag skulle föra mig i hans sällskap när jag är så van vid Qastor. Det kommer mer naturligt för mig att hålla på med katter på något sätt. Jag förstår de bättre bara naturligt, för jag kan verkligen inte mer om katter än hundar men på något sätt förstår jag de bättre. Intressant egentligen att spekulera runt.
Det andra jag har märkt är hur mycket min ändrade syn på hästar har börjat smitta av sig till hantering av andra djur och andra saker. Jag är en person som har grymt mycket kontrollbehov, vilket är något jag inte är stolt över alls då det har kunnat gå ut negativt över djur, men jag har släppt på det nästan helt nu. Är fortfarande ett kontroll-freak på andra plan men med hantering av djur har det ändrats. De första gångerna vi hade hand om Tintin minns jag att jag kunde försöka få med honom så fort han stannade och luktade på något och hela tiden bara tog i kopplet för att "kontrollera" honom. Men precis som jag med Melody haft som mål när vi har varit ute på promenader att ta så lite i grimskaftet så möjligt och istället kommunicera via kroppspråk och röst, precis likadant är det med Tintin nu så är han påväg åt fel håll säger jag bara "Tintin" så stannar han och väntar på mig eller byter riktning o.s.v. Jag har även blivit mycket bättre på att lyssna på djuren och läsa av deras känslor vilket också reflekteras rätt mycket i min djurhantering. Det är något jag faktiskt är väldigt stolt över och det var roligt att komma och tänka på det nu.
Det med nosgrimmor
Ett ämne jag velat skriva om hur länge som helst verkligen är just nosgrimmor. Jag ska vara riktigt uppriktig nu och säga att jag tycker verkligen inte om nosgrimmor. Jag tycker verkligen, verkligen, verkligen inte om dem och ser ingen ursäkt till att använda dem själv. För många kan det säkert vara förvirrande för en del. Vadå? En nosgrimma skadar väl inte? Nej. Egentligen inte rent fysiskt om den spänns rätt och sitter bra och så vidare kan man väl tänka sig egentligen. Så vad är det då som gör att jag har så mycket emot denna sammansättning av läderremmar?
Jag vet inte vart jag ska börja riktigt. Jag kan väl säga att jag under en rätt lång tid inte kan minnas att jag inte någon gång vid ett enda tillfälle reflekterade över nosgrimmor annat än att de var "en del av tränset". Från att jag började med ridning och sen i säkert två eller nästan tre år tror jag inte jag tänkte så mycket djupare på det. Jag fick bara lära mig namnet på alla olika sorters nosgrimmor och att man inte skulle spänna de för hårt. Sen hände det även att jag red hästar utan nosgrimma men det var inget jag reflekterade över heller. Så jag tyckte samtidigt inte det var ett måste som man inte klarade sig utan.
Jag är inte helt säker när jag faktiskt började tänka efter just kring ämnet nosgrimmor. Minns i alla fall att DENNA video var en tankeställare för mig och att den påverkade mig rätt mycket. För alla er som inte sett den rekommenderar jag den verkligen! Den är verkligen såååå himla bra. Så se den om ni inte redan gjort det!
För att förstå lite mer vad jag har emot nosgrimmor är det väl rätt bra att bara ta upp vad en nosgrimma används till. En nosgrimma används för att förhindra att hästen öppnar munnen eller lägger tungan över bettet och kan även vad jag har hört ändra lite av effekten på bettet. För mig gör bara den meningen hela grejen med varför jag inte gillar nosgrimmor ganska uppenbart men jag ska förklara mig lite mer.
Det hela tycker jag mest är ganska sorgligt egentligen. Bilden över visar även det hela rätt tydligt. Det är så vanligt att man hör om folk som klagar över att hästen gapar eller lägger tungan över bettet, jag vet inte hur många gånger jag har hört det med tungan över bettet talas om som om det vore något som hästen gjorde för att vara elak, men det många glömmer är att fundera över är det lilla ordet: varför? Varför gör hästen såhär och vad försöker den berätta för mig? En häst ljuger aldrig och gör inget för att vara elak mot dig helt utan anledning. Anledningen till att hästen gapar eller lägger tungan över bettet är för att den försöker att lindra smärtan den får av bettet. Det hästen vill säga är helt enkelt att den känner smärta. Det är då oerhört sorgligt att så många av oss vägrar att lyssna och istället bara tystar ner dem med nosgrimmor istället och verkar tro att allt är löst. Det är så typiskt oss människor alltså. Vi använder något som tar bort symtomen och tror att allt plötsligt är löst. Det är väldigt vanligt i hästvärlden att man tar fram något hjälpmedel för att få bort symtomen istället för att faktiskt ta tag i orsaken till problemet. Jag menar ska det vara så himla svårt?
Det är så sjukt trist att folk vill kunna kommunicera med hästar men när de försöker förklara vad som är fel klarar vi inte av den ärligheten och tystar ner dem med olika hjälpmedel och tror att allt är bra igen. Blir verkligen så ledsen av det här. Är det så man behandlar sin vän? Är det verkligen det? Vilket gäng med maktgalna primater vi är alltså...
Sen är det klart att jag tycker att en nosgrimma är illa nog, men det finns såklart människor till allt som ska ta allt ett steg längre. Det är precis det här jag pratar om när jag säger att det börjar likna en tävling om vem som kan få plats med flest läderremmar på sin häst. Vart är världen påväg?:
LITEN UPDATE: Fick en kommentar om det här att nosgrimmor också kan användas i syftet att hålla bettet stilla i hästens mun. Och det är inget jag tycker är direkt fel på det sättet. Vill även förtydliga att jag inte avskyr alla för att de använder nosgrimmor precis som med bett. Jag ser dock det mest som ett hjälpmedel som begränser hästen mer än nödvändigt, i detta fall genom att hindra den från att kunna öppna munnen helt, vilket jag inte tycker ska vara nödvändigt. Men som sagt, alla hjälpmedel går att användas i bra syfte men jag ser oftast att nosgrimmor används i ett felaktig syfte. Men det finns alltid undantag. :)
Skulle uppskatta...
En till sån där bild som jag får beslutsångest över om den passar bäst i svartvitt eller färg. Då blir det helt enkelt bara så enkelt att man lägger ut båda så är problemet löst.
I alla fall, nu är det så här att som jag har nämnt innan att jag har väldig lust att skriva massa långa inlägg just nu. Vill verkligen skriva just nu bara. Har en hel del idéer till inlägg men har svårt att veta vart jag ska börja bara. Så jag tänkte rabbla lite av mina idéer till inlägg här så skulle jag verkligen uppskatta såhäääär mycket om någon bara kunde skriva lite kort om ni tycker att någon av dem verkar som bra idéer. Just nu är det väl lite tomt med kommentarer egentligen så förväntar mig inte att någon skriver något men det skulle vara kul i alla fall.
Lite ämnen jag vill skriva om är t.ex: "nosgrimmor", "kontroll", "lite allmänt samt vanliga missuppfattningar kring hästens form", "att våga lyssna på hästen", "varför tar vi hieraki i hästflockar för givet?", "individuell anpassning", "lite kring att min inspiration till allt praktiskt med hästar är rätt dålig just nu" och annars har jag mest lust lite allmänt att skriva om vad jag tycker rent allmänt kring hästar just.
Så ni får verkligen jätte gärna skriva om ni känner att något ämne skulle vara extra intressant att läsa om eller om ni har några egna idéer om vad ni skulle vilja att jag skrev om o.s.v. eller helt enkelt bara om ni inte alls gillar att jag skriver åsikts/fakta-inlägg.
Världens vackraste
Ännu ett par bilder som Matilda har tagit. Måste bara säga att jag avlider av första bilden för att han är så otroligt vacker. Ååååååh. Andra bilden är precis när han fattar galopp därav lite ben här och var, haha. Jätte tråkigt att bakgrunden inte är så fin där heller. Fast gud vad stor han ser ut där. Och sen är sista bilden omgjord för han hade egentligen repgrimman men jag lekte runt lite i Photoshop och blev rätt nöjd med resultatet ändå så valde den här versionen istället. Den är ganska grovt beskuren så därav kvalitén. Ursäktar för det. Bara översta som är i bra kvalité, men de andra är som sagt rätt inzoomade.
Är sällan i stallet för tillfället och tänkte skriva något litet inlägg om lite varför det har blivit så just nu då jag gillar att dela med mig av mina tankegångar helt enkelt. Ska se om jag får ihop något läsbart.
March into the sun
Har lite bildbrist så lekte runt i photoshop och blev halvnöjd med resultatet men hade inget annat lägga upp så fick bli detta. Har ju varit rätt upptagen idag. Första dagen på jobbet vilket gick väldigt bra. Alla är så otroligt trevliga verkligen och det är faktsikt väldigt avkopplande att hålla på med pappersarbete konstigt nog. Eller för mig är det skönt att fokusera tankarna på något annat. Har annars mått halvdant idag och har rätt svullen hals dessutom. Inte mysigt alls. Har även försökt fixa lite med bloggen men det har mest krånglat, fast jag har i alla fall fått till en informationssida till Melody - äntligen!
Har egentligen jätte mycket saker jag vill skriva om men har inte tid just nu bara. Det bara kliar i fingrarna för att jag så gärna vill skriva lite om vad som försigår i min hjärna men har inte tid bara.
Sjukt bra helg med Bella
Har sovit över hos Bella i helgen vilket var så himla mysigt och trevligt. Igår gjorde vi inte riktigt något särskilt utan tog det mest lite lugnt men idag tog vi en långpromenad i runt 2 timmar. Vi hade med oss filt och matsäck så vi stannade och åt i skogen också. Efter det kollade vi på lite American Horror Story då Bella inte har sett det innan så var tvungen... Riktigt mysigt sätt att spendera helgen var det. Bella är en sån toppenbra vän verkligen.
Har förövrigt känt att jag fått en del saker gjort idag ändå, vilket känns väldigt skönt. Imorgon blir det upp tidigt för att sommarjobba på min pappas jobb. Så ingen sommarlovs-vila för mig inte.
När någon sätter ord på ens tankar
Ibland när man inte kan hålla koll på vad man själv tycker riktigt är det väldigt skönt när någon annan beskriver det åt en. Häromdagen skrev nämligen Elvira ett sånt inlägg som jag kände igen mig själv så mycket i. Hela inlägget handlade lite kort om bett helt enkelt och mer hur hon ser på det hela.
Bett är ett ämne jag har varit så vilsen kring på senaste tiden. Det har varit svårt att beskriva hur jag känner till det då man konstant hör så olika åsikter om just detta ämnet. Jag har dämpat ner mina åsikter också då jag vet att om jag hade varit 100 % ärlig hade majoriteten av de som läste tagit rätt illa upp. Det är ändå ett känsligt ämne. Men jag tar ett utdrag från Elviras text, som jag verkligen rekommenderar att ni läser.
"Om jag någon gång ifrågasätter användandet av bettet är det inte helt ovanligt att somliga läsare blir oerhört provocerade. Jag får ofta höra att bett inte skadar hästen, åtminstone inte om man rider med mjuk hand. Jag väger fram och tillbaka i hur jag ställer mig till det. Ta nu inte detta som att jag kritiserar varenda människa som använder bett på sin häst, detta är endast hur jag själv resonerar. Mina tankar. Ju mer jag tänker på det, desto mer känns det som att jag ibland (kanske snarare förr än nu, dock) antar att betten inte skadar för att "de alltid har varit där". Det blir som en detalj som "ska sitta i hästens mun". Slentriantänkande på högsta nivå. För när jag tänker efter så har jag aldrig, alltså aldrig, läst en vetenskapsbaserad artikel som klart och tydligt säger att bettet garanterat inte skadar hästen. Jag har däremot stött på mycket fakta som hävdar motsatsen; att bettet inte gynnar hästens kroppsliga status."
Detta är väldigt likt hur jag själv resonerar kring det hela. Jag har sett massvis med fakta som visar negativa effekter av bett men ingen vetenskaplig fakta som visar något positivt av det. Det är väl helt enkelt därför jag inte är särskilt förtjust i att använda bett själv. Och med det menar jag, precis som Elvira skriver, inte att kritisera alla som gör det. Det jag dock inte är särskilt förtjust i är när bett blir då en del som ska sitta i hästen mun som sagt. Det blir ju egentligen mest en trend och det finns ju massa annat liknande i hästvärlden.Saker blir lätt trender helt enkelt och där glöms enkelt hästen välmående bort. Sen säger jag inte att allt som räknas som trend är direkt skadligt mot hästen men mycket av det kan bli det om det används fel och utan tanke bakom det.
En sak som är väldigt viktig att komma ihåg när man använder bett är just det att det inte är någon ny uppfinning. Metallbett började användas ungefär 1200-1300 år före kristus. Innan dess hade man gjort de av trä och horn bland annat. Under medeltiden användes bett och träns som tortyrredskap på både hästar och även på människor ibland. De som man inte ansåg kunde säga något och känna något.
Utseendet på betten har faktiskt inte ändrats överdrivet mycket heller under dessa år. Är inte det rätt konstigt att vi på så många år inte lyckats få fram något bett som faktsikt är helt och hållet anpassat efter hästens mun? Bett skapades för att orsaka smärta hos hästarna, men idag när vi vet att hästar är levande djur med känslor precis som vi känns det rätt konstigt att vi inte förändrat så mycket i designen på betten.
Jag menar såklart inte att detta är något bevis för att alla som rider på bett gör sina hästar illa eller att bett av alla slag och i alla användningsområden är direkt skadande oavsett hur du gör. Visst finns det stunder då hästar inte tar direkt skada av bettet även om jag tror att de förr eller senare känner obehag vid något tillfället.
Här är även ett utdrag från en text om bettets historia:
"Träns och bett har som syfte att kontrollera hästen. Poängen är ju egentligen att om vi drar i en tygel så gör det ont på hästen om den inte följer med med huvudet. Annars vore tränset och bettet poänglöst. Trycket genom ett enkelt bett sker i nacken, på sidorna och i munnen. Om vi har en kedja på så sker trycket även under hakan när vi tar i tygeln. Vissa andra moderna bett trycker lite här och var, oavsett om vi tar i tygeln eller inte. Skarpa bett har varit en genväg till kontroll alltsedan urminnes tider."
Visst kan jag inte ansvara för alla andras användande av detta redskap men jag kan säga såhär:
Bett kanske inte är skadliga i sig (jag menar ett metallbett som ligger och skräpar på en hylla gör ju ingen något ont) men jag tror att i den utbredningen bett används i nuläget så tar betydligt fler hästar skada av det än nytta av det, tyvärr. Med det menar jag mest att när man satsar på kvantitet före kvalitet i hästvärlden och sätter upp folk som inte vet om hur dessa metallstycken fungerar går det rätt ofta illa. Och jag tror även att när majoriteten av oss rider hästarna 6 dagar i veckan med bett så misstänker jag att hästen förr eller senare känner något obehag av det, i alla fall minst en gång. Det är vad jag tror. Jag säger inte vad som är rätt eller fel utan det är var och ens egen sak att tycka. Och jag vet att folk gärna då tar upp det hela med "ögonblicksbilder" och liknande i denna situation men som jag alltid kommer säga kring detta så oavsett om det är ett ögonblick eller mer så har hästen fortfarande känt den smärtan. Sen om du rider hästen på bett bara någon enstaka gång kan den säkerligen gå därifrån skadefri.
Problemet med bett är egentligen när de användas i ett felaktigt syfte, alltså inte för att förfina kommunikationen mellan dig och din häst utan istället för att tillfredsställa människans eget maktbehov och som ett redskap för att ha "kontroll". Är det i det syftet man använder ett bett tycker jag man nog ska tänka lite längre...
Bett är otroligt lätta att missbruka. Därför väljer jag, precis som Elvira väldigt klokt skriver i en annan del av inlägget, att oftast undvika att själv använda detta redskap. Det är så otroligt lätt att hamna i obalans en sekund och lyckas ta lite i tyglarna och oavsett om det är ett "misstag" eller ej så har fortfarande hästen känt den smärtan. Om det var medvetet eller omedvetet vet ju inte hästen om, eller hur? Det är så jag resonerar kring detta.
Sen som sagt, detta är mina åsikter och tankar och varför JAG väljer att helst inte använda bett i min hästhantering. Även om vissa delar säkert kan kännas rätt påhoppande för vissa som läser så menar jag verkligen inget illa mot någon bara för att dem väljer att använda bett såvida de inte har syftet att skada hästen. Jag sätter mig bara emot att man gör hästen illa oavsett om det är med ens händer bara eller bett eller spö. Sen hur folk väljer att själv tänka detta kan jag ju inte direkt ändra. Alla har rätt att tycka. Jag utgår som sagt bara från mig själv och personligen hade jag nog tackat nej till att få ett metallbett upptryckt i munnen och därför undviker jag det helst.
Ni får mer än gärna skriva era egna åsikter kring just ämnet bett. Som sagt så har ju alla rätt att tycka och det är alltid intressant att höra andra människors åsikter. :)
Så mycket kärlek
Nu har jag officiellt gått ut åttan och har sommarlov nu. Ska bli så otroligt skönt. På bilderna har ni mina grymt, grymt fina vänner som betyder så sjukt mycket för mig. På gruppbilderna har ni i ordningen från vänster mig, Bella, Lina, Julia och Julia. Vi tog gruppbild allihopa (förutom Olivia som var försvunnen) men fick ta bort Monica, Molly, Clara och Tess då jag var osäker på om några av dem ville att jag publicerar bilder på dem. Dock fick Clara vara med på en bild också för att hon är så fin. Mina vänner är verkligen världsbäst. Ska bli så trist att inte få se dem varje dag längre. Tänkte även tillägga att både Lina och Julia har klackskor så de är mycket längre än de egentligen är, haha. Så mycket kärlek till dessa tjejer. ♥ Kommer även sakna min klass tills vi ses igen nästa termin och även min lärare som ska sluta. Så himla trist.
3 år
Inte nog med att det idag är min tvåbente bästaväns födelsedag så firar jag och Major dessutom exakt tre år av bekantskap. För exakt tre år sen åkte jag alltså ut till honom för första gången. Vi firade i alla fall detta med att bästa Matilda hängde med ut och fotade. Så otroligt tacksam att hon gjorde det. Alltid lika roligt att spendera tid med henne och roligt att hon kunde fota dessutom. Tack åter igen!
Fotograferingen blev mest rätt flummig, hahahaha. Vi fotade i deras hage och jag hade tänkt ha en stillsam och lugn fotografering men Major hade andra planer kan jag säga. Började med att rulla sig massa och sen bara busade vi runt massa i hagen som ni ser på en av bilderna. Han for runt i galopp och bockningar och massa andra cirkuskonster. Ibland undrar jag om denna häst verkligen är 24 år... Efter detta hade han ganska svårt att tagga ner men efter ett tag kunde vi ta lite lugnare bilder trots att han inte alls är bekväm i att behöva stå stilla. Satt även upp jätte kort men han var inte så glad i det så satt av rätt fort. Det hela blev rätt konstigt och flummigt helt enkelt, visst skötte sig Major men det vart lite förvirrat mest. Han förstod inte varför vi var i hagen utan några andra hästar och vi fick helt enkelt inte riktigt fram våra budskap till varandra bara. Men jag älskar denna häst oändligt ändå. ♥
Julia 15 år
Mitt väldigt kreativa födelsedagskort jag gjort dagen till ära.
Idag fyller denna fantastiska människa år. Min bästavän, min andra halva, min bättre hälft, min syster, min soulmate eller vad nu mer klyschigt jag kan komma på. Denna människa är så otroligt underbar på alla sätt att det inte går att beskriva. Att vi inte ens känt varandra i tre år känns helt omöjligt och jag kan inte föreställa mig en tillvaro utan henne. Ibland är vi så läskigt lika att det inte ens är sant, säger saker exakt samtidigt dagligen utan att ens behöva ha ögonkontakt med varandra. Oftast är det helt ologiska saker egentligen som ingen annan skulle tänkt på att säga men trots det säger vi det samtidigt. Vi skrattar åt samma saker som inte en annan människa förstår sig på. Hon är en av de väldigt få människor i nuläget som bara genom att vara med mig kan få mig att glömma allt det jobbiga för en stund. Jag har aldrig varit såhär nära en person och aldrig litat så mycket på någon. Hon är verkligen helt amazing.
Denna tjej förtjänar verkligen det bästa. Hon går knappt att beskriva med ord verkligen. Jag är lyckligt lottad som får kalla henne min vän. ♥
Finaste ponny
Bild på finponnyn från idag. Idag var det då sista hoppträningen för den här terminen och det gick inte alls bra. Fille har på senaste tiden varit helt slut i hela kroppen när man rider honom, viljan finns där men hans kropp orkar helt enkelt inte. Inte jätte konstigt med tanke på hur mycket han rids just nu. Jag känner knappt igen honom nu. Han brukade vara så glad och pigg men nu vill eller orkar han knappt något alls. Minns inte senast jag faktiskt kände att han verkligen var riktigt pigg som han brukade vara förut.
Vi red och hoppade fram, och visst han hoppade och allt trots att det inte gick bra alls, men jag kände hur slut han var i hela kroppen så valde att inte hoppa banan utan satt av istället direkt. Så jag har bestämt mig för att inte fortsätta nästa termin. Det blir nog bäst för oss båda. Jag behandlade honom inte rättvist idag så jag har väl inte mycket positivt att säga. Förlåt mig, Fille, förlåt mig för att jag inte gör dig rättvisa.
When I'm gone you won't remeber a thing
När jag tog bilden på Julia så fotade jag ju faktiskt Bella också. Så här är några fler bilder. Blev inte så jätte många bra bilder tyvärr, inte på grund av modellerna utan ljuset var svårt att få till och jag fick helt enkelt inte till så mycket bra bilder. Men vackra vänner har jag i alla fall, det kan man säga.
Typical
Hoppas ni inte vart lurade av bilderna i förra inlägget. Såhär ser vi egentligen ut.
Nejmen ärligt så såg typ hälften av bilderna ut såhär. Jag såg hemsk ut på varenda bild och Major vart irriterad på flugorna - det vanliga alltså. Hahahaha. Måste säga att han är sjukt stilig dock. Ler till kameran och allt. ;)
På tal om ingenting har jag ändrat lite i info-sidorna om Major och Fille, så ni kan kolla in dem om ni vill. Ska ju även försöka fixa en åt Melody då när jag orkar.
Min finaste vän
Idag var jag ute hos Major. Ska börja åka ut hos honom på onsdagar då han egentligen har vilodag men jag vill bara spendera tid med honom.
Kom ut rätt tidigt så hann umgås med honom i hagen. Blev glatt hälsad av en mysig häst som ville bli kliad massa så det blev mitt jobb och han ville även vara väldigt nära mig vilket var så himla mysigt. Tänkte sen leka lite med dem men Majors hagkompis Toyboy är lättare att busa med (han är ju nästan 20 år yngre dessutom) så jag började springa runt i hagen med honom. Major stirrade mest på oss först och såg mest ut att tänka: "suck, dagens ungdomar..". Men det tog inte länge innan han galopperande fram till mig. "Nej vänta, jag tror faktiskt jag vill vara med också". Så vi sprang runt där i hagen, hästarna i antingen galopp eller mäktig trav. Major stegrade och krumbuktade mest och han verkade så himla glad. Major föreslog sen en promenad och då fotade mamma en del. Satt även upp bara några minuter för att få lite uppsuttna bilder också men blev som sagt ingen lång stund men han verkade tycka det var mysigt för han vart mycket piggare när jag hade suttit upp. Riktigt mysigt att träffa honom igen när det inte blir så ofta. Denna hästen är verkligen en på miljonen. ♥
En annan redigering
Gjorde en liten annan redigering på denna bild då jag gillade denna mycket mer. Gjorde några partier lite mörkare, la till en vinjettering, tog bort lite delar med klonstämpeln och tyckte helt enkelt det blev en mer passande känsla på bilden. Mer mystisk på något sätt. Innan hade jag bara gjort den svartvit iprincip men tyckte detta passade bättre som sagt. Vad tycker ni om redigeringen? Vilken tycker ni passade bäst?
Har haft ett par jobbiga och dåliga dagar nu och funderade nästan igår på att stänga ner bloggen ett tag då jag kände att jag inte orkar med något just nu, bloggen har egentligen inte med det hela att göra men fick i alla fall lust att stänga ner den. Men förmodligen försöker jag hålla igång det och idag har varit lite bättre än dagarna innan. Vill tacka för de få men underbara människor som står vid min sida och hjälper!
Det här med hovar och så vidare
Igår åkte vi ut till en liten islänning som står i ett stall där Fridas kompis har sin egna häst. Ägaren till denna ponny har inte särskilt mycket hästvana, inte så mycket hästkunskap och behöver därför hjälp med sin häst för annars skulle hon behöva sälja hästen. Det var då från början tänkt att Frida skulle ha denna häst att ta hand om tills vi får hem Azzi men tillslut blev jag tillfrågad och sa att jag gärna hjälper till då och då. När vi igår åkte ut så vart det istället fokus på hovarna på denna ponny. Hästen fyller snart 4 och går barfota. Det första vi la märke till var att hovväggen hade växt sig alldeles för lång vilket gjorde att hon stod ganska kobent. Hennes benställning hade alltså börjat ta stryk och man märkte direkt att hon verkade ha ont i sina fossingar.
Här ser man rätt tydligt hur hennes benställning ser ut just nu.
Efter att Frida fått pyssla lite med henne så valde jag att checka hovarna. De var väldigt torra undertill, strålarna såg inte så fint skötta ut. Så jag kratsade ur hovarna och tvättade dem med vatten för att få bort smutsen så man kunde se ordentligt samt för att ge hovarna lite fukt.
Mycket av smutsen gick inte riktigt bort men man såg ändå rätt tydligt att strålarna på framhovarna inte såg så fina ut, vänster bak-stråle ser bäst ut tycker jag, och att alla fyra hovar var i direkt behov av verkning. Det som definitivt skulle behövas göras är att få bort det som har växt för långt samt få bort lite av trakterna, tycker jag. Allt detta för att strålarna faktiskt ska få kunna vara stötdämpande och kunna bli friska. Kan dock säga att jag är otroligt glad att hon går barfota, vill inte ens tänka hur hennes hovar hade sett ut om hon hade haft skor.
I alla fall var hela detta en jobbig upplevelse för mig och har gråtit en hel del över det och det har varit mycket krångel med det hela. Jag vill så gärna hjälpa denna ponny att få friska hovar igen och vill så gärna att hon ska ha det bra men det krockar med att det var min lillasyster som skulle ta hand om henne egentligen vilket gör allt så himla svårt. Jag har i alla fall mejlat ett par som är riktigt duktiga på att verka hovar så hoppas på svar snart men har annars lite nummer till hovslagare som jag tänkte ringa runt till annars. Men med lite regelbunden verkning och så kan detta nog funka hoppas jag verkligen på.
Ska även förmodligen vara med på någon kurs i barfotaverkning då det är ett ämne jag börjat intressera mig för så jag hoppas ju att jag själv ska kunna hjälpa den här ponnyn att få friska hovar. Ser verkligen fram emot att få gå en kurs då jag verkligen vill lära mig mer om just hovar och vill kunna verka hovar i framtiden.
Såhär ser hennes hovar i alla fall ut för tillfället. Detta var dock efter att jag tvättat dem så de ser ju såklart mer fuktiga ut än vad de var innan.
Update: tog bort de översta bilderna då det kändes bättre så.
