Sjöstjärnans Azzi
Här kommer förklaringen på vad vi gjorde igår. För ett tag sen pratade Frida (min lillayster) och hennes kompis Julia om att dem gärna ville hyra en häst. Jag har tidigare när min lillasyster pratat om att köpa/hyra häst varit rätt negativ till det då jag känner att vi inte har kunskap nog. Därför vart att fråga mig först lite uteslutet och tillslut var det då bestämt att dem skulle hyra en häst. Eftersom jag har Melody och sådär så bestämde vi att jag inte skulle ha hästen så ofta, en gång varannan vecka ungefär, utan det kommer mest bli Frida och Julia som tar hand om hästen.
Igår åkte vi då ner till Ulricehamn och provred några hästar. Det var jätte svårt att välja då de tre första hästarna vi provade verkligen var underbara alla tre men tillsist bestämde vi oss för den söta tjejen på bilden över, Azzi.
Hon kändes lite liten för min smak, hon är en mellanstor D-ponny och jag är 170, men det är ju som sagt inte jag som ska rida henne så ofta så det spelar ju egentligen ingen roll. Hon var väldigt seg till en början men när jag fick rida henne på slutet och jag red med nästan bara långa tyglar vart hon verkligen super pigg och gick med huvudet lågt. Märkes att hon trivdes med lite längre tyglar även fast hon inte verkade jätte nöjd med bettet men är övertygad om att hon funkar bra på bettlöst för hon var väldigt lättriden och lyhörd på vikthjälper. Hon påminde väldigt mycket om Major i mindre format så därför gillade jag henne.
Jag rider ju knappt längre så kände mig rätt obalanserad och lite överallt och ingenstans så jag gjorde väl inte hästarna rättvisa egentligen men det kändes rätt okej i alla fall. Vi hoppade även, det blev inga bra bilder på det men hon var i alla fall mysig att hoppa också.
Just nu har det uppstått lite problem med platsen på lösdriften, och jag vägrar iprincip att låta henne stå i box, vi tänkte ha henne på nu men vi får hoppas att det fixar sig så vi kan hämta hem henne den 24:e augusti. Det första vi ska göra är att skrota den där nedrans nosgrimman bara. ;) Eller den får ligga och damma i skåpet tills vi lämnar tillbaka henne i maj.
Ska i alla fall bli väldigt roligt om allt nu funkar som sagt. Här har ni lite bilder fårn provridningen, Frida rider på översta bilden och jag på resten. Har ni några frågor om Azzi får ni gärna ställa dem i kommentarerna.
Don't leave me in the dark
Favoritbild från dagen. Har varit ute hos Julia och sovit över där. Har haft det så himla bra. Hon är den bästa vännen man kan önska sig verkligen. Vet inte vad jag skulle göra utan henne. Idag kom även Bella ut till henne så vi gick ut och fotade. Blev inte särskilt många bra bilder helt ärligt, men jag har nog några fler bilder på både Julia och Bella men detta var helt klart favoriten från idag som sagt.
Imorgon händer en rätt rolig sak. Ni kanske minns att jag för ett tag sen sa att något roligt skulle hända i slutet av denna månad? För det är då imorgon som detta tar sitt startskott så vi får se när jag uppdaterar er om det hela. Älskar att hålla hemligheter för er. Åh, så himla taggad.
En gnutta hopp
Efter att ha varit rätt negativ och tappat det mesta hoppet om både hästmänniskor och männskligheten i allmänhet var att denna video kom upp i mitt youtube-flöde inget mer än passande. Startbilden ger en liten felaktig inblick på videon så låt er inte luras. Denna tjej är en stor inspiration för mig och denna videon får min själ att le. Hon tvingar inte fram något hos hästen, oftast knappt ber hon om något egentligen utan hästen väljer frivilligt att göra något tillsammans med henne. Alla, verkligen ALLA, borde se denna video (åtminstone en liten del av den för den är ju rätt lång) för det är så fruktansvärt fint och hjärtvärmande att se hur man kan ha ett sånt fantastiskt fint band med en häst. Ingen utrustning som försämrar kommunikationen, inget tvång, inget våld, bara ren och skär kärlek.
Vill tacka för all respons på mina senaste inlägg. Det är så otroligt roligt att folk faktsikt reagerar. Speciellt tack till Ebba, Molly och Elin för deras långa och kloka kommentarer. Det chockade mig att jag inte fått negativ respons på inlägget, för jag vet ju att få delar mina åsikter. Men det är fantastiskt att folk öppnar ögonen och vågar sätta ner foten. Har jag fått EN person att tänka efter så är jag mer än nöjd. Visst kan jag inte ta ansvar för allas ridning och hästhantering och alla får ju göra precis det dem vill egentligen. Jag kan inte ändra på någon utan jag gör bara mitt bästa för att hoppas att jag skriver något som intresserar någon. Sen önskar jag ju att våldet i hästvärlden kunde försvinna helt, lika mycket som jag önskar att annat våld mot djur kunde upphöra, lika mycket som jag önskar att världen kunde vara fri från hemskheter överhuvudtaget. Att sen läsa detta inlägg av Ebba gör mig också väldigt glad. Att veta att jag har inspirera någon till att tänka på ett annorlunda sätt är sjukt roligt för mig verkligen och det gör mig så otroligt glad att jag har ändrat på något. Sen så kan jag ju som sagt inte ändra på hela världen just nu men jag är mer än nöjd med att jag fått några få personer att tänka till i alla fall. Ni är verkligen bäst! ♥
Hur sändes detta i tv utan att någon reagerar?
Som liten fortsättning på inlägget innan lägger jag upp detta. Jag kollade på EM i fälttävlan i Malmö förra året och hittade följande på Austin O'Connors ritt:
Gå in på DENNA video och spola fram till 00:17:00 ungefär och vänta runt 20 sekunder sen så ska ekipaget hoppa ett "hörn", han drar MASSVIS i hästens mun och tillslut springer hästen undan och då gör ryttaren direkt det ni ser på bilderna över. Slår så hårt han kan med spöet två gånger innan han försätter mot nästa hinder, trycker sporrarna upprepade gånger riktigt hårt mellan hästens revben tills hästen hoppar hindret efter.
Det här är så jävla vidrigt så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Fyfan alltså. Vill gråta och skrika verkligen och får en klump i magen av att se det här. Hur fan kan man göra såhär mot en häst? Hur kan man göra så mot någon överhuvudtaget? Hur har man ryggrad till det? Människor kan vara för äckliga alltså.
Det enda jag ser är oharmonisk ridning och en häst som försöker säga till ryttaren att "nej vet du vad, ska du rida och behandla mig såhär tänker jag inte hoppa det här hindret." Jag tycker man ser extremt tydligt redan på hindret innan hur hästen egentligen säger nej till att hoppa men han drar så hårt han kan i tyglarna att hästen tvingad över första hindret men tillslut väljer att säga rejält nej.
Det är så jävla trist att folk så gärna vill kunna kommunicera och sammarbeta med hästar men så fort dem försöker säga något till oss tystar vi ner dem. Detta är ett rätt tydligt exempel på det. Hästen försöker säga ifrån men då slår ryttaren hästen så hårt han kan med spöet. Och på det sättet tvingar du även en häst att göra något. Du gör den rädd för att göra fel då den inte vill uppleva den där smärtan igen så självklart kommer den ju med största sannolikhet nu försöka att inte springa undan. Jag har ingen aning om hur det gick för detta ekipage men ur min synvinkel skulle jag inte velat något annat än att ryttaren blev diskad. För detta är väl om något inte okej eller är det bara jag som tycker det?
Visst måste det kännas bra att vinna en tävling när man vet att man har slått hästen så mycket att den inte vågar säga ifrån tillsist och därför hoppar över hindrerna. Måste känna så jäkla skönt alltså. :)
Funderingar från en som är förbryllad
Har blivit rätt mycket långa inlägg nu på senaste och ber om ursäkt för att jag är bitter och negativ och klagar på allt som har med hästar och ridsport att göra just nu. Men just nu har jag bara några funderingar. Ska göra mitt yttersta för att inte låta arg och elak som jag lätt gör i sånna här inlägg när jag är upprörd. Men nu är jag mest förbryllad och rätt förvirrad.
Häromdagen snubblade jag förbi lite videos från olika världscup tävlingar, inte för att leta fel hos varje ekipage utan jag kollade bara runt. Ganska snabbt märkte jag saker som verkade vara trender som jag inte riktigt förstår helt och hållet faktiskt och det är lite det jag tänkte skriva om. Min mening är inte att klanka ner på ryttarna utan jag har bara lite funderingar som sagt. Jag är övertygad om att de flesta av ryttarna vill sina hästar väl. Jag hatar inte varenda person som tävlar utan jag sätter mig i så fall emot om det utförs på ett felaktigt sätt som skadar hästen. Och det är ju inte bara i tävlingssammanhang sånt här förekommer så just faktumet att dessa människor tävlar på elitnivå är egentligen rätt orelevant.
- - - - - - - - - - - - - -
Vi kan väl börja med mina dressyrfunderingar.
Något som jag själv ser lite väl ofta i just dressyrsammanhang är en såkallad passaktiv skritt. Bilden under är ett rätt tydligt exempel på hur det kan se ut. Skritten är alltså inte helt ren som ni ser. Det känns konstigt att det är så himla vanligt och att ingen lägger märke till det utan att de går att få höga poäng ändå. Nu är inte jag påläst alls på TR men borde inte att gångarterna är rena vara en ganska viktig punkt?
Oftast går hästen i en passaktig skritt på grund av utebliven bröstkorgsrotation. Sitter man och konstant håller om med skänklarna till exempel så kan hästen inte rotera sin bröstkorg ordentligt vilket den gör för att ge plats åt bakbenen. Hindrar du hästen från att rotera bröstkorgen så kan den alltså inte röra sig helt normalt vilket kan resultera i följande:
Det är lite chockerande att det är ganska vanligt att se ändå. Mycket märkligt.
Då hoppas man ju gärna att de andra gångarterna oftast är rena, men tydligen var det fel. För jag hittade även en del fyrtaktig trav. Ska inte trav vara tvåtaktig eller har jag missat något? Här ser ni ett tydligt exempel på fyrtaktig trav:
Passagen var även intressant att se. Mycket av det jag såg var mest spänt bensprattel tycker jag. Och det går ju att få till något som liknar passage genom att bara stressa upp hästen till exempel men det blir ju inte riktigt passage då utan överlinjen måste ju arbeta också. Det är ju tråkigt att man inte kan få se någon avslappnad och fin passage.
Sen har vi även galoppoiruetter och så vitt jag vet ska en korrekt galoppiruett vara tre-taktig. Men jag behövde inte kämpa för att ta följande skärmdump.
Det var mina dressyr funderingar. Jag tycker det bara är så konstigt för är inte att gångarterna ska vara taktrena och att hästen ska få röra sig fritt och naturligt en del av grunderna ändå. Mycket märkligt det här. Visst gör alla misstag men som sagt, jag undrar bara om jag är helt ute och cyklar eller hur det nu är.
Sen kollade jag på lite hoppning och alldeles för mycket såg ut såhär:
Synliga ögonvitor, panikslagna blickar, vidgade näsborrar och gapande munnar (åtminstone försöker hästarna men läderremmarna verkar hos de flesta sitta ivägen) är det jag ser. Är det såhär harmonisk och fin ridning ska se ut? Inte från min synvinkel i alla fall. Även detta var inget jag kämpade med att hitta utan jag hade kunnat ha med ett bra par fler bilder. Men det är i alla fall konstigt för mig att det här är det som visas på de allra högsta klasserna i hoppning. Dessa ryttare räknas som de bästa i världen och visst är dem väl duktiga på sitt men jag tycker ansiktuttrycken på hästarna säger något annat om den här saken.
En annan sak jag reagerade på, detta var dock ingen trend, var betslingen på hästen på bilden under.
Bilden är rätt suddig men i alla fall så rids denna häst på kandar. Vanligtvis rider man ju med två separata tyglar till dessa två bett men denna ryttare har satt ett delta i båda betten. Det är för mig en självklarhet att man inte gör.
För er som nu inte vet hur det är med detta så kan jag kortfatta det hela lite. De två olika betten ger helt olika signaler. Bridongbettet har en kortande effekt medans kandarstången har en längande effekt och ger tryck i nacken. Därför ska du för det första aldrig rida med konstant stöd i den tygeln. Sätter du nu in ett delta så kommer det ju leda til att varje gång du tar i tygeln får hästen signalen att korta och länga halsen på samma gång. Förstår ni då problemet? Lagom förvirrande för hästen och inget jag direkt skulle rekomendera till någon som vill göra sig förstådd. Vill man däremot förvirra hästen så funkar detta säkert toppen.
Sist men inte minst vill jag ta upp en till sak som är alldeles för vanligt. Det är det här med att de flesta är VÄLDIGT, VÄLDIGT hårdhänta när dem "klappar" hästen på halsen. Det förstår jag mig verkligen inte på. Hela det här med att klappa hästen har jag varit lite skeptisk till på senaste tiden. Jag klappade också hästar på halsen som beröm ett tag men när jag började tänka djupare på det så slutade jag med det gradvis. Jag menar jag hade mycket hellre velat att någon bara klappade försiktig på mig med handflatan än att någon bankande med handen så hårt dem kunde. Och så hårt som vissa ryttare slår när dem ska klappa sin hästar efter en bra runda har jag svårt att tro att hästen uppfattar positivt. För enligt mig är det att slå hästen, inte att ge den beröm. Jag menar självklart inte att det är att du skadar hästen om du klappar den utan jag menar bara att många gör det alldeles för hårt vilket jag är rätt skeptisk till att hästen uppfattar som positivt.
Jag har även en till sak men jag skriver det i ett separat inlägg istället. Antar att få orkade läsa detta, haha.
KM i dressyr
Idag var det KM i dressyr på ridskolan och jag hade egentligen inte tänkt att åka dit men Frida skulle ändå åka ut så jag och kameran fick hänga med ut och jag knäppte lite bilder. Mest fotade jag Stella, på den översta bilden, och de två hästarna hon tävlade och även Matilda och Olympic, på den undre bilden. Var faktiskt kul att kolla på dressyr idag. Har ju annars rätt svårt för att se på vissa tävlingar och blir mest bara ledsen av alla gapande hästmunnar och lägger ju numera lite mera märke till hästar som visar obehag vilket det oftast brukar vara åtminstone någon häst som gör. Men idag kan jag säga att jag tyckte att de jag hann se skötte sig bra i alla fall. Såg fint ut för båda ekipagen ovan.
Det har varit fruktansvärt varmt hela dagen idag. Skulle ha varit ute hos Melody men hann bara komma ut i hagen och kände att det vart för jobbigt med värmen. Är EXTREMT dålig på att hantera värme. Skojar verkligen inte. Men jag såg på långt håll att Melody inte hade något intresse för mig idag, hon kollade inte ens upp när jag kom, så gjorde oss båda en tjänst och åkte hem istället. Känns dock lite trist för min inspiration till det praktiska med hästar har tynat bort. Det är mer det teoretiska jag gillar nu och vill lära mig mer om.
Feels so scary getting old
En bild mamma knäppte på mig tidigare idag när vi gick på en liten promenad. Avskyr ju att andra människor tar kort på mig och att se mig själv på bild i allmänhet men ibland kan det nog vara bra för mig att kliva ur min "comfort-zone". Har i övrigt inte gjort så mycket idag. Handlat två tröjor, bland annat den på bilden, då jag hade ett presentkort jag ville bli av med lite pengar på helt enkelt. Annars har jag planerat upp ett inlägg som jag har lust att skriva. Blir rätt mycket långa åsiktsinlägg om hästar just nu, jag vet. Hoppas det inte stör alldeles för mycket. Är i någon bitter period då jag helst bara vill klaga av mig om allt så det är därför det blir en del negativa hästrelaterade inlägg. Men ni kan förvänta er ett till om några dagar.
Satte även in Emmas header idag så ni får gärna gå in och kolla in hennes blogg. :)
Det handlar inte längre om vad som är moraliskt rätt
Har läst på mycket på senaste tiden då jag är väldigt intresserad att lära mig mer om många olika ämnen gällande hästar. Och ju mer jag lär mig desto argare och ledsnare blir jag över hur hästvärlden ser ut idag. Det gör riktigt ont i mitt stackars djurrättskämpar-hjärta. Att veta att jag en gång också inte la någon tanke i vad hästen tyckte om situationen gör mig så besviken på mig själv.
Jag sätter mig emot all form av djurplågeri, vare sig det är fysisk eller psykiskt plågeri för djuret. Jag blev vegetarian för snart två år sen och sedan några dagar tillbaka är jag även vegan och kämpar verkligen för att informera folk om hur dålig djurhanteringen är idag. Mest påläst är jag ju om just hästar och jag blir så ledsen djupt in i själen av majoriteten av dagens hästhantering.
Varför är detta en så vanlig och accepterad syn idag?
Jag sätter mig emot att man behandlar hästar som om de våra själlösa maskiner utan känslor. Kom igen! Det är ju år 2014. Vet vi inte vid det här laget att hästar har känslor eller har jag missat något? Vad är det då som är så fruktansvärt svårt att förstå i att det allt för många gör skadar hästen? Jag förstår verkligen inte.
Jag sätter mig emot att man utgår ifrån att hästar bara är till för att vi ska rida på dem och inte behandlar dem som individer utan antar att alla hästar ska tycka om att ha en ryttare på ryggen en timme varje dag.
Jag sätter mig emot att dagens hästhållning inte är hållbar och gör att hästar utsätts för onödigt lidande. Jag sätter mig emot varför det är fullt lagligt att sätta in en eller flera metallstänger i en hästs mun, snörpa igen den med massa läderremmar och sedan sitta och dra så hårt vi nu vill så att hästen kan göra som vi vill men hade man gjort samma sak mot ett annat djur hade du direkt blivit anklagad för djurplågeri. Det är så himla sjukt alltså.
Det är därför jag hellre tar upp hur hästarna har det än något annat djur. För lägger man ut en bild på någon som rider på en till exempel get som då har ett bett och ihopsnörpt mun så blir ju folk rasande medan det är accepterat att göra samma sak mot en häst. Hur kan det vara så egentligen? Det är ju inte så att hästar känner mindre smärta än getter eller hur?
En av de bästa bilder jag sett helt ärligt. "Wrong does not cease to be wrong because the majority share it".
Och visst, alla tar inte dålig hand om sina hästar och jag utgår såklart ifrån att alla vill sin häst väl och försöker göra det bästa för hästen. Men problemet ligger i att man utgår efter traditioner och inte vad som är moralisk rätt i grund och botten. Du skor ju inte hästen, sadlar den, stoppar in bett i munnen och hoppar upp på den för att det är det som är mest moraliskt rätt att göra eller hur? Men det är det som det har blivit tradition att göra. Det är så vårt samhälle ser ut och för dem flesta är det helt normalt. Grejen är bara att man inte lägger mer tanke i det hela och de flesta har ingen aning om hur vårt moderna sätt att ta hand om våra hästar påverkar dem.
De flesta har väl ingen aning om hur ridning påverkar hästen, hur vi stoppar blodflödet i hästens rygg och orsakar hästen ryggsmärtor och ryggproblem. Finns även åsikter att bett inte är skadliga om man rider med "mjuka händer". Det finns massvis med forskning som bevisar motsatsen så enough said om det tycker jag. Majoriteten av hästarna idag blir skodda och jag hör jämt och ständigt om hur hästar tydligen får ömma hovar om de är utan skor och att att ha hästar barfota skulle vara dåligt för hästen. OKEJ KOM IGEN NU! Helt ärligt? Har du någon aning om hur en hov fungerar? Har du någon aning om hur att sko hästen påverkar strålen, hovväggen och framförallt sen lederna? Sen om du väljer att sko din häst är din sak att bestämma men tills någon kommer med övertygande argument om varför barfota skulle vara dåligt för hästen så säger jag inget mer om den saken. Sen finns det sjuka hovar både på skodda- och barfota-hästar, för att klargöra det. Mer kring ämnet hovar kan ni läsa här.
En annan intressant grej är ju hur folk uppfattar att hästen får ont eller skadas av något. Man hör ju ofta om att det inte var något sår så då kan ju hästen inte ha ont eller hur? Men så är det väl ändå inte?
Så vad är det jag vill ändra på? Folk uppfattar ju gärna de som håller på med naturlik hästhållning som att de vill att alla ska släppa sin hästar fria och rida utan utrustning. Det är inte det jag vill. Det hade inte varit helt fel egentligen men folk ser här gärna bara det ytliga. För det ytliga stör mig oftast inte på det sättet, visst är det hemskt att se någon som gör illa hästen fysiskt, men det jag menar är att problemet ligger inte i utrustningen egentligen sålänge inte utrustningen är skapt för att skada hästen vilket vissa av redskapen är då. Nej, problemet är sättet man ser på hästar idag. Att man inte har tillräcklig empati för dessa vackra djur och inte lär oss ta hänsyn till deras behov utan istället bara utgår ifrån våra egna egoistiska behov av makt och kontroll. Jag önskar att folk kunde börja tänka lite längre och inse att väldigt många omedvetet skadar sina hästar. Jag utgår ju som sagt ifrån att alla vill sina hästar väl och därför ser jag inte vad som är felet med att kunna öppna upp sig för sånt som kan vara bättre för hästen.
Vill tillslut länka till några personer som jag tycker har läsvärda sidor/bloggar och inspirerande hästtänk. Rekommenderar verkligen att klicka runt på bloggarna på åsikts och faktainlägg de har skrivit:
• • •
Tack för er som orkade läsa. Har varit väldigt rak på sak och ärlig i detta inlägg och förbereder mig på negativ respons då jag är fullt medveten om att alla inte delar mina åsiker. Men det är ju såklart okej. Vi tycker inte likadant allihopa och det är så det är. Jag kände mig bara tvungen att få skriva av mig lite gällande hästvärlden. Tack för mig.
Grattis
Grattis till fina Ebba på födelsedagen idag! Har redan skrivit till henne personligt men kände att när jag ändå hade bilder kvar på henne att publicera kör vi på ett inlägg också. Jag är så otroligt glad att jag fått chansen att lära känna denna tjej.
Tycker ni alla ska gå in på hennes blogg och skriva grattis till henne för det förtjänar hon verkligen.
Grattis för typ 4:e gången nu, Ebba! Ha världens bästa dag. ♥
Allt snurrar runt tills jag tappar fotfästet totalt
Jag vet inte vad jag ska skriva, tycka, tänka, känna. Vill så gärna förklara hur jag känner men finner inget språk för att förklara det ordentligt. Massa tankar snurrar i huvudet och för det mesta vet jag inte hur jag känner. Allt händer för snabbt och jag hinner inte med. Det är svårt att inte kunna ha kontroll eller att inte förstå sin egen hjärna och sina egna känslor och tankar. Tillslut kokar det bara över helt enkelt och jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet inte hur jag mår och jag vet inte vad jag gör. Tillslut orkar jag inte hålla allting inom mig helt enkelt. Men antar väl bara att det bara är att ta ett djupt andetag och fortsätta kämpa och hoppas på en bättre morgondag som aldrig kommer.
You're not the one
Bilden över visar lite hur jag känner mig just nu. Helt snurrig i huvudet av att ha suttit med bloggdesign åt Emma ett par timmar nu. Det har strulat massor så har velat slita av mitt hår flera gånger, men samtidigt är det jätte roligt och börjar nästan bli klar nu i alla fall. Vet jag inte riktigt om jag är nöjd dock.
Ska verkligen få till någon tid att skriva lite tidsinställda eller så. Men har knappt någon tid över alls just nu.
Men nu ska jag nog gå och börja göra mig i ordning för att sova innan jag somnar här framför skärmen.
You think you know me so well
Två hairflipbilder på Ebba. Den översta är egentligen spontant tagen men jag gillade den väldigt mycket.
Hoppas att eran dag har varit bra. Min har varit lite upp och ner, men har fått mycket bra gjort i alla fall. Just nu har jag knappt tid att blogga helt ärligt. I alla fall inte särskilt långa eller roliga inlägg utan det blir mest sånna här korta inlägg med några bilder. Ska försöka ändra på det lite men vi får väl se.
Ska även försöka fixa min andra "beställning" av bloggdesign jag har fått bara på några dagar. Det är verkligen så himla roligt när folk faktiskt vill att man ska göra en design till deras blogg. Jag tar det verkligen som sjukt stora komplimanger. Så himla roligt verkligen!
Ebba
Något av det första Ebba sa när vi skulle ut och fota var att hon var en jätte dålig modell. Helt kass sa hon att hon var. Men det gick ganska snabbt att knäcka hål på den myten, för dålig var hon ju verkligen inte som ni ser och som ni såg i inlägget innan. Hon är ju lagom fin. ♥
Som ni ser har jag gjort lite småändringar i headern. Fick lite inspiration när jag gjorde Ebbas header igår så jag fixade till lite saker. Rundade av hörnen, tyckte det såg lite mer inbjudande ut då. Är verkligen väldigt nöjd med headern jag har nu faktiskt. Älskar bilden på mig och Major så sjukt mycket.
Nu ska jag ut och cykla med Frida en sväng så hinner inte skriva mycket mer nu. Men ni får ha det så bra allihopa!
Grym dag med grymt sällskap
Har haft en grymt bra dag tillsammans med mina grymt fina vän Ebba idag. Vi syns inte så ofta så var riktigt roligt. Vi har gjort lite allt möjligt, hälsat på hos hästarna ute i Melodys stall och Ebba kärade ner sig i nordsvensken som står där. Så typiskt henne, hahaha. Sen var vi ute och fotade ett tag för en ny header jag håller på och fixar åt henne och för att hon ska få lite nya bilder. Annars har vi bara pratat massor. Hon är verkligen en grymt fin vän så det är synd att vi inte hinner ses oftare. Mår bra när jag är med henne och har lyckats med att hålla humöret uppe hela dagen idag vilket känns bra.
I can't help myself
Efter ett par halvdanna dagar, när ett par olika personer sagt mindre positiva saker till en de senaste dagarna och man har fått gå upp tidigt för att jobba i stallet massa timmar och sen åka ut till en annan häst som inte vill hitta på något alls så är denna fina varelse min enda terapi som funkar på riktigt. Att få komma hem till en katt som jamar välkomnande åt en och som hoppar upp i knäet, ger en massa pussar och visar att han tycker om en så går det inte att beskriva som annat än hjärtvärmande. Världens bästa lilla katt. Älskar honom så himla mycket.
Svar på kommentar angående hästhull
Fick denna kommentar tidigare idag och tänkte bara svara på den lite i ett inlägg. Vill först säga stort tack för kommentaren! Förstår verkligen hur du menar och tar det absolut inte som någon anklagelse utan vill bara skriva lite om det, inte i något försvarande syfte utan vill bara svara på kommentaren.
Jo, visst är Melody för smal. Det är ingen nyhet för mig utan jag är väl medveten om det. Men precis som du säger så är hon ju 23 år och dessutom engelskt fullblod och jag har sen tidigare erfarenheter varit med om flera just engelska fullblod i hennes ålder som också magrat av trots att dem äter och motionerar normalt så det är ju vanligt att de tappar hull när de blir äldre.
Jag är ju inte den som äger henne så på det sättet kan jag ju inte bestämma över hur mycket hon äter eller rör på sig och sådär men jag kan säga att hon går trots allt på lösdrift och har fri tillgång till hö under vintern och nu en giganisk hage full med gräs dygnet runt. Och hon är den mest matglada hästen jag träffat så hon äter massvis. Ville bara få ut det så ingen tror att vi svälter henne. Så just kring det här finns det ju tyvärr inte mycket mer att göra. Klart att vi skulle kunna ge henne ännu mer mat men det skulle ju bara göra att hennes mage blev större. Just nu är hon mager just för att hon inte har så mycket muskler. Innan jag började ta hand om henne stå stod hon ju mest så det är klart att det resulterade i att hon inte har några större muskler just nu.
Så länge jag har känt henne har hon varit så här smal och därför har jag ju inte riktigt hunnit börja jobba på det eller hur man ska säga. Har ju på senaste tiden mer lagt vikt på hennes psykiska hälsa vilket såklart gör att den fysiska hälsan inte prioterats på samma sätt. Missförstå mig inte, det är klart att jag bryr mig om hennes fysiska hälsa. Men vi kanske kan byta ordet "hälsa" till "träning" istället. Jag har helt enkelt tränat hennes hjärna och inte hennes kropp särskilt mycket. För just nu är det ju egentligen inte mat hon behöver mer av utan det är ju muskler hon skulle behöva.
Så jag vet inte riktigt hur jag ska förklara mig. Jag är väl medveten om att det inte är bra för en häst att vara mager så det är inte det. Men just nu är det väl lite så att det inte finns så mycket mer att göra, tyvärr. Börjar hon vilja hitta på mer saker med mig hoppas jag såklart att jag kan börja kräva lite mer av henne och förhoppningsvis få lite muskler på henne men det är ju inget man bara gör på en dag. Sånt tar tid och det kommer ju ta massa tid att få henne i fin form. Så länge jag har känt henne har hon sett ut såhär så jag har ju som sagt inte kunnat göra något tidigare.
Tanken slog mig även om hon alltid varit sådär smal eller om hon faktiskt har magrat av, så jag hittade denna gamla bild på henne som hennes ägare har tagit och plötsligt vart skillnaden tydligare när jag satte den bredvid en nytagen bild. Tycker man speciellt ser att det har blivit mindre muskler kring halsen, bogen och rumpan.
Så ja, du har helt rätt. Hon är väldigt smal men det är ju inte för att hon svälter eller blir illa behandlad utan det är såhär hon ser ut för tillfället. Försöker självklart få henne att lägga på sig lite muskler och fett men det går ju som sagt inte över en natt eller så. Men tills vidare så är hon ju inte döende smal från min synvinkel och sålänge hon äter och får röra på sig så finns det inte mycket vi kan göra just nu. Förhoppningsvis får vi inte lite mer fysisk träning i framtiden.
Hoppas du fick svar på din kommentar. Och tack igen, bra att folk reagerar ändå och bryr sig om så att hästarna inte far illa. Kram! :)
"Rider du inte?"
Just vad jag gör med Melody har blivit lite otydligt på bloggen på senaste tiden. Jag har länge testat mig fram till ett sätt som passar både mig och Melody som jag kan hantera henne på, det har gått dåligt och det har gått bra stundvis, men nu tror jag att jag börjar komma på rätt spår.
Jag har skippat att skriva vad jag gör många gånger och det har nog blivit lite svårt att förstå vad jag gör just nu med Melody. Folk och även mina familjemedlemmar har ofta reagerat när de har frågat "red du idag?" efter att jag har varit hos Melody och jag sedan har svarat nej. "Jaha... eh, vad gjorde du då?".
Och ingen har sagt det på ett negativt sätt, verkligen inte, utan verkar bara nyfikna. Sen är det klart att det säkert finns någon som är skeptisk till att jag just nu inte rider Melody och det är inget fel med det. Ingen har i alla fall uppriktigt sagt något illa om sättet jag väljer att hantera Melody vilket jag är glad för. Men folk verkar väldigt nyfikna i alla fall på vad jag gör i fall jag inte rider så tänkte bara skriva lite om det helt enkelt.
Till en början när jag precis börjat ta hand om henne så var det rätt mycket så att jag gick ut i hagen, satte på grimman, borstade, sadlade och sen red ut tillsammans med de andra i stallet. Och visst, det gick rätt bra när jag väl red så det var inga större problem med det. Alternativt gick jag ut på en promenad för att JAG ville det. Hon var inte lätt att promenera till en början för att hon var så spänd och stressade upp sig så lätt men bilden över är från en av de första promenaderna som faktiskt gick rätt bra.
Och det var så jag fick börja helt enkelt. Nu får jag det säkert att låta som jag totalt struntade i vad hon tyckte men det gjorde jag verkligen inte. Fast hon visade inte särskilt tydligt vad hon tyckte till en början. Och det är väl inte så svårt att förstå? Jag var ju en främling för henne och det är ju inte direkt så att man på direkten öppnar upp sig och börjar berätta massa saker till någon man nyss träffat. Speciellt eftersom Melody är en otroligt introvert häst som är svår att nå fram till i början. När hon inte kunde förklara för mig vad hon kände resluterade det istället i att hon fick panik och hon stressade jätte lätt upp sig. Och det fanns ingen trygghet att luta sig mot, hon kände ju knappt mig och jag var ju så långt från en trygghet man kan komma. Efter detta ridpasset så vart jag så arg på mig själv att jag var så självisk och bara gjorde saker för att jag ville det. NEJ, nu var det allt dags för en förändring.
Långsamt började jag ändra mitt sätt att hantera henne när jag mer fick vara ute i stallet helt själv utan att någon annan var där. Något av det första jag ändrade på var att jag började låta henne få komma fram till mig först när jag gick ut i hagen. Stannade en bit ifrån och väntade bara. Flera gånger resulterade det i att vi kunde gå löst till ligghallen och sen hitta på något. Jag var fortfarande lite väl inne på spåret att vi varje gång behövde göra något, t.ex. gå på promenad, vara på ridbanan och så vidare.
Sakta men säkert började det gå lite framåt. Jag gjorde mitt yttersta för att lyssna så gott jag kunde på henne. Med mitt yttersta menar jag bara att jag är usel på att läsa av hästar egentligen så det är klart att det inte gick bra hela tiden. Långsamt började hon inse att jag faktiskt oftast förstod henne och anpassade mig efter hennes åsikt om saker. Plötsligt började den annars så blyga och introverta hästen att öppna upp sig mer för mig och faktiskt våga visa vad hon tyckte om saker. Plötsligt vågade hon förklara att hon inte tyckte om sadeln och att behöva att ryttare på ryggen. Hennes signaler blev tydligare och hon började göra sitt yttersta för att göra sig förstådd.
Jag började med lite mer "kravlöst umgänge" och under den här perioden skrev jag inte alls särskilt mycket om henne på bloggen. Det jag gjorde var helt enkelt att gå ut i hagen, ställa mig en bit ifrån och vänta tills hon kom fram och hälsade, vilket hon chockerande nog ALLTID har gjort. Sen har det ju vissa dagar tagit tre sekunder och andra tio minuter. Sedan har vi bara strövat runt i hagen på hennes vilkor. Ingen fysisk kontakt som inte hon bjöd in till och inga krav helt enkelt. Gångerna jag försökte få ut henne på promenader sa hon direkt nej. För mig som innerst inne är en självisk hästmänniska med dåligt tålamod, även om jag kämpar för att få bort de delarna, så var det ju väldigt jobbigt för mitt ego att hästen inte vill hitta på något med mig. Det kändes självklart skit jobbigt. För det är klart att jag precis som vilken annan hästmänniska som helst också vill att "min" häst ska tycka om mig och det jag har att erbjuda.
Men det visade sig dock att den här tiden faktiskt gav mycket mer än vad jag trott. Senaste veckan har det vänt ganska snabbt och plötsligt börjar det faktiskt bli hon som föreslår saker och vill göra saker med mig. Och den känslan slår rätt mycket kan jag säga. Alla timmar jag sett som meningslösa innan har faktiskt gjort något tillsist.
Så vad gör jag idag då tro? I skrivande stund så rider jag iprincip aldrig. Varför? Jo, för att Melody inte tycker om det just nu. Och det är trots allt hennes rygg vi snackar om, inte min förbokade sittplats. Och hade det varit i samma situation fast med en annan häst som faktiskt var positiv till att bli riden kanske jag hade suttit upp då och då. Men nu är Melody såhär och det är henne jag får anpassa mig till helt enkelt.
Just nu så försöker jag låta henne ta första steget till så mycket det går. Uppmuntrar henne till att komma med egna förslag. Sen är det klart att jag också kommer med förslag då och då men jag frågar alltid henne vad hon tycker. Vill jag till exempel sätta på grimman så sträcker jag bara fram den mot henne helt enkelt. Då är hon jätte enkel att läsa, vill hon inte så böjer hon sig ner och äter gräs igen eller vänder bort huvudet medan hon sträcker huvudet lätt framåt och liksom "trär" in huvudet själv om hon håller med om mitt förslag.
Det blir fortfarande rätt mycket kravlöst umgänge i hagen där vi bara strövar runt medan hon betar, vissa gånger kommer vi ut på promenader, andra inte. På promenaderna så försöker jag alltid ge så få signaler genom grimman så möjligt och prioriterar mitt kroppspråk. Börjar hon inte trava genom att jag själv ökar farten så börjar jag inte dra i grimman utan då travar vi inte bara. Sen är det klart att jag får ge signaler genom grimman då och då när mitt kroppsspråk inte räcker men mitt mål är ju att klara mig utan det.
Jag anpassar mig helt enkelt efter henne och det har börjat ge små reslutat nu. Jag tror inte jag minns senaste gången hon stressade upp sig riktigt när jag har varit där. Det är fortfarande rätt ofta som hon inte direkt vill hitta på något särskilt men det börjar ju bli bättre. Jag tänker låta det ta den tid det tar bara helt enkelt. Om hon någonsin frivilligt kommer bjuda upp mig på ryggen vet vi ju inte. Men tills dess är jag mer än nöjd med det vi gör just nu.
Älskar det här
Började följa denna tjej på youtube för ett bra tag sedan för att hon hade fina videos. Var dock inte imponerad av hennes hästhållning till en början, såg mest en spänd häst med gapande mun. Men hon har långsamt börjat ändra sin hästhållning och idag är det faktiskt mer av en fröjd för ögat att se på hennes videos. Landskapen är helt magiska och det är verkligen inspirerande. Hennes videos är verkligen så visuellt fina och hon är verkligen duktig på att göra videos. "The language of the horse" är lite extra fin för ögat tycker jag. Ger verkligen en inspirationsboost när man ser alla vackra vyer och att drömma sig bort i landskapet.
Nej, trots att hon inte är en förebild för mig hästmässigt egentligen så har hennes videos verkligen något extra som man inte ser varje dag.
Today in pictures
Tre bilder från dagen. Åkte ut till stallet efter skolan och hade lite kravlöst umgänge med Melody. Hon ville bli kliad en stund först men sen vandrade vi bara runt i hagen i en och en halv timme. Det var i alla fall jätte mysigt ändå. Var så fridfullt att se alla fyra hästar gå runt och beta helt avslappnade och nöjda. Man glömmer lätt sånt när man bara fokuserar på att det måste hända saker hela tiden, vilket jag lätt gör. Riktigt avkopplande var det också när hästarna var så lugna med min närvaro, det var skönt att kunna koppla bort tankarna och bara fokusera på vad som hände runt omkring mig just då.
Åt även världens godaste middag som jag fixade iordning själv, cucumber rolls. Så sjuuuukt gott verkligen!
Now I've thought it through
Bild på fina Melody från i lördags när jag var ute en kort sväng. Hon ser ju nästan svart ut på denna bilden då det var så molnigt, haha. Hon var väldigt missnöjd med att de gick i den vanliga hagen. Men jag hade ju ingen aning om varför de gick där idag så jag kunde ju tyvärr inte flytta över henne till sommarhagen. Trist att inte kunna visa att jag förstår henne. I övrigt var hon väldigt sällskaplig i lördags i alla fall. Har skrivit ett lite längre inlägg med lite blandat om vad jag gör med Melody just nu, då många undrar när de hör att jag inte rider, och lite våran tid hittils och undrar bara om det skulle vara intressant att läsa om? Tycker ni det får ni gärna skriva det i alla fall, skulle uppskattas grymt mycket.
Det här kan nog vara något av det bästa jag hört på länge. Det är en split-version av Do I Wanna Know av Artic Monkeys så använder du hörlurar så hör du den vanliga versionen i ena örat och en akustisk version i andra örat. Orginalet är grymt men detta är minst lika bra. Åh.
Don't you mind?
De sista bilderna på Julia och Ebba för tillfället i alla fall. Är ju oftast så att man kollar igenom bilderna lite senare och kanske hittar någon mer bild att lägga ut men just nu blir detta de sista redigerade bilderna.
Känns lite trist att jag inte fått någon respons direkt på inlägget innan, eftersom jag la ner rätt mycket tid på det. Men jag kan ju inte tvinga någon att kommentera direkt. Men det är bara intressant att veta om ni tycker om sånna inlägg, alltså lite längre tanke/åsiktsinlägg eller om jag helt ska skippa dem i framtiden?
Igår var det hoppkurs för mig och Fille. Hoppning, "vanlig" ridning och att rida på bett är ju något jag inte tycker om så mycket längre så vart rätt chockad att det gick bra. Till en början var jag skeptisk till om han skulle orka hoppa, för han kändes aningen trött, men oj så fel jag hade. När vi började hoppa vart han jätte pigg och jag satt bara och log för att det var så underbart att känna att han tyckte det var så kul, verkligen ville hoppa och tog i allt vad han hade ibland. När vi hoppade lite olika linjer och kombinationer kändes det i alla fall super, han hoppade verkligen helt grymt. När vi skulle hoppa en bana på slutet gick det dock sämre, det brukar nästan alltid bli så. Vi fick inte samma flyt och det kändes bara flängigt och obalanserat från min sida, vilket såklart speglas i Fille. Men han skötte det bra ändå, han räddar verkligen upp situationer då man själv klantar till det. Världens allra bästa ponny. Så obeskrivligt bäst är han. ♥
Vi måste sluta ta allt så personligt
Just nu är det ju rätt mycket rabalder i hästblogg-världen och det är nya ämnen som ständigt hamnar i hetluften. En vecka är det alternativ hästhållning, nästa bett, efter det nosgrimmor och såklart så blir ju många specifika bloggare eller inlägg ständigt diskuterade också. T.ex. Falsterbobilderna från Elvira, vilket nog de flesta känner till nu. Jag börjar i alla fall tröttna på alla som ska ta allt så personligt hela tiden och vill bara skriva lite om det här helt enkelt.
Anledningen till att allt sånt här blivit så omtalat är ju att många hästmänniskor har börjat ändra sin hästhållning till en mer "naturlig hästhållning" än den moderna hästhållningen idag. De flesta sammanfattar allt detta som "NH" vilket på vissa sätt kan vara lite missledande då NH är så mycket mer än att bara "rida utan utrustning". Och jag har själv varit i den situationen där jag trodde att det var allt som NH innebar. Man glömmer också lätt att det finns många olika inriktningar inom NH vilket gör att det inte riktigt blir rätt att dra alla över en kam.
Just idag kallar jag mig inte längre en "NH-ryttare", just för att jag inte gillar att sätta mig under en kategori och inte riktigt hittat någon inriktning inom det som jag trivs helt och hållet med ännu även fast jag förspråkar naturlig hästhållning och att ta hänsyn till hästens behov framför sina egna. Så det kanske är NH-människa jag är ändå?!
Av någon anledning har alla som inte längre följer den typiska moderna hästhållningen hamnat under samma "fack" och det växer snabbt fram sterotyper och fördomar för denna grupp. Är det en person som tillhör denna NH-grupp som säger att bett är dåligt så hatar plötsligt alla NH-människor bett. Förstår ni hur jag menar? Och det är klart att jag kanske kan dra alla som håller på med modern hästhållning över en kam här och få en negativ klang över det men det är verkligen inte det jag menar.
Något som jag själv verkligen inte förstår är hur alla ska ta allt så personligt. Lägger en bloggare upp chockerande bilder, till exempel då Elviras Falsterbobilder för att komma tillbaka till det, med hästar som visar smärta, och nu i detta fallet råkar det då vara så att dessa personer rider modern engelsk ridning så verkar det som att bara för att man då råkar rida engelsk ridning så ska man försvara detta och ta det till något personligt plan. Nu säger jag verkligen inte att alla försvarar detta, men alltså va? Missar ni inte hela poängen nu?
Samma sak när någon lägger ut något inlägg med vetenskaplig forskning som visar t.ex. negativa effekter av bett. Då verkar det som att folk uppfattar det som att den som skrivit det menar att kasta skit på alla som rider med bett. Även där missförstår man det hela.
Och det är klart, det finns massvis med dåliga exempel inom alla inrikningar även fast folk gärna gillar att skylla allt på en speciell grupp och det är klart att det finns folk som håller på med NH som inte är särskilt öppensinnade. Precis som det finns engelska-, western-, akademiska- ryttare o.s.v. som är likadana. Det handlar om enskilda personer, inte en speciell inriktning som är värre en den andra.
Här missar man som sagt hela poängen med inläggen i de flesta fall. Meningen med att skriva om negativa effekter av bett är ju inte att säga att alla som rider på bett gör det fel, utan att utbilda folk och få dem att tänka efter på vad de gör nästa gång. Enligt mig behövs det väl ingen forskare för att förstå att, att få metall upptryckt i käften kanske inte är den trevligaste upplevelsen som finns. Eller alla är olika men jag hade helst skippat.
Och meningen med att lägga ut bilder på folk som gör sina hästar illa är ju inte att säga att alla som håller på med just den inriktningen gör fel, det är att det finns folk som gör fel och bara att ifrågasätta varför det är så accepterat att se det idag. Meningen med Elviras inlägg var ju att ifrågasätta varför det sättet vi behandlar våra hästar hade blivit klassat som djurplågeri om det var mot något annat djur. Och jag förstår verkligen inte varför man konstant måste försvara sånt här istället för att bara inse att det är fel att behandla hästar på det här sättet oavsett om du räknas som engelsk- eller NH-ryttare. Varför har vi svårt att kunna öppna ögonen för att våra hästar lider?
Jag menar om vi nu ska klassa mig som en NH-inriktad hästmänniska då, bara för att gå efter stereotyper, och tar upp några chockerande videos om "NH-människor". T.ex. denna video eller denna eller denna som har diskuterats rätt mycket på internet. Och trots att dessa personer då räknas som NH-människor, så känner jag inget behov av att försvara att de behandlat hästar fel bara för att vi båda håller på med "naturlig hästhantering". Och det är inget jag tar personligt heller för den delen. Alla tre videoklippen gör bara ont i hjärtat att se. Det gör mig riktigt ledsen att se hur man kan behandla så fina individer på det här sättet och att man kan gå emot sina principer så grovt.
• • •
Förstår ni då hur jag menar? Jag tycker det är jobbigt att folk ska ta allt så personligt just i hästrlden. Det är som att folk verkligen vill missuppfatta inläggen. Försök tänk lite djupare nästa gång istället för att försöka leta efter något dolt elakt meddelande i varje inlägg. Så länge du kan tänka efter riktigt noga och ändå vara stolt över din hästhållning så ser jag inget problem i det och då finns det ingen anledning att klaga.
Tack för mig.
All I want
Tycker denna bilden är så gullig på Melody. Vinkeln är lagom smickrande och sen underläppen är ju ett extra plus i kanten. Har varit lite dött här och ber om ursäkt för det. Men har haft ett par dåliga dagar och inte orkat bara så det är den bästa ursäkten jag kan komma med.
Igår var jag i alla fall ute hos Melody och hon fick mig direkt på bättre humör. Hästarna har flyttat till sin sommarhage nu så de går i en jätte mysig och ännu större hage. Hade ingen grimma eller något med mig då jag bara ville umgås lite. Hon kom fram och hälsade och sen frågade hon om jag inte kunde klia henne ett tag och visst kunde jag det. Sen visade hon mig runt lite i hagen och vi hoppade över ett dike tillsammans bland annat och travade upp för några backar. Hon älskar verkligen diken och uppförsbackar av någon anledning, då blir hon alltid jätte glad. Efter det skulle jag klia ännu lite till och nu visste hon knappt vart hon skulle ta vägen. Slutade jag klia bad hon mig att fortsätta och hon flyttade sig runt mig för att visa vart hon ville bli kliad. Riktigt mysigt var det verkligen och det känns så skönt att det känns som vår relation börjar ta små steg framåt nu.
The horizon tries but it's just not as kind on the eye
Min otroligt vackra vän får stå för bilden. Har lite bildbrist och inget att skriva om just nu vilket alltid är jobbigt. Men det är svårt just för att det är lätt att komma på idéer men svårt att veta om det blir bra eller intressant att läsa om. Men ska försöka fixa till något på något sätt.
Hoppas att eran dag har varit toppen! Min har varit helt okej. Fick ett stort leende på läpparna när jag läste Ebbas fina inlägg där hon länkat till mig.
På tal om ingenting har jag en rätt rolig sak på gång som förmodligen får sitt "startskott" i slutet av den här månaden. Inget jätte fantastiskt och inget är 100% säkert men mer om det får ni höra om det nu blir så. Så länge får ni gå runt och undra vad som kan tänkas hända. ;)
Vaniljglass med bara två ingredienser
Nu är min blogg inte någon matblogg eller så, trots att jag gärna lägger ut bilder på mat då och då men jag kände att jag var tvungen att dela med mig av det här receptet (och i brist på annat, haha). Såg Erikas recept hon la ut på instagram för denna "vanljglass" och hade ju de två ingridienserna hemma så testade och kan säga att det var himmelsk gott verkligen.
Såhär gör du denna glass:
Du behöver:
• Två mogna bananer
• Frön från en vaniljstång/någon form av vaniljpulver
Skala bananerna, skär bort om det skulle vara några bruna fläckar eller liknande. Stoppa bananerna i en plastpåse och låt den ligga i frysen några timmar. De kan också ligga över natten.
Är bananerna väldigt frysta när du tar ut dem kan du låta dem tina lite lätt, bara så dem går att dela i mindre delar. Blanda de frysta bananerna tillsammans med vanilj i en matberedare tills det är helt slätt. Enkelt men sinnessjukt gott! ♥
Things are looking up
Jag är så otroligt glad efter idag. Cyklade ut till stallet och var egentligen inte jätte taggad då det inte gått så bra på senaste tiden som ni vet. Hon har bara varit intresserad av att äta gräs och det har känt jobbigt att inte komma någon vart, trots det har jag ju låtit det ta den tid det tar. Hon kom fram och hälsade snabbt och efter en stund gick vi till ligghallen och hon fick lite mat.
Efter det var hon väldigt "på" mig och liksom bad mig att hänga med henne. Jag antog att vi skulle gå någonstans där hon skulle stanna och äta gräs men plötsligt stannar vi vid ett hörn av hagen och hon tittar på mig men en väldigt menande blick och jag blir förvirrad för en sekund. Hennes blick säger bara "men hallå, vad väntar du på?". Plötsligt inser jag att vi står vid en utgång från hagen och att hon frågar om vi kan gå ut på en promenad. Rusar upp och hämtar grimman och sen så kommer vi faktiskt ut på en promenad för första gången på... ja, jag vet inte hur länge ens. MEN FATTAR NI? Åh, jag är så glad. Äntligen vill hon faktiskt göra något tillsammans med mig och inte nog med det är det hon som föreslår det. Hon var jätte pigg och glad på promenaden och vi travade massor och hon började galoppera ett par gånger till och med. Hela hon bara sprudlade av energi. Bilderna är från idag förresten.
Trött katt och glad kanin
Tre dagsfärska bilder. Qastor har varit ute rätt mycket idag men hållts sig rätt nära huset ändå och annars har han mest sovit. Han är rätt rädd för Mario, vår kanin, medan Mario är jätte intresserad av Qastor. Mario sprang förövrigt runt och var superglad och studsade runt i glädjeskutt.
Idag var jag faktiskt och red på ridskolan. Jag fick rida en jätte söt connemara-ponny som heter Zander. Har ridit honom en gång tidigare men då hade han verkligen inte en bra dag. Idag var han på mycket bättre humör, han går förövrigt på hackamore. Vi skrittade ut en bit och red sen på banan. Han är en rätt segstartad häst men när han väl är igång i den gångarten håller han igång rätt lätt. Dock blev det ingen galopp för oss idag. Så fort jag la om skänklarna tog det tvärstopp så gav snabbt upp med det. Han hade gått innan så det är inte helt oförståeligt om han inte hade lust att galoppera. I övrigt gick det helt okej.
And I'll never go home again
Så glad att denna lilla fluffiga varelse äntligen är hemma igen. Har tappat räkningen på alla gånger han har hoppat upp i mitt knä de senaste dagarna. Har den finaste katten på denna jord alltså.
Har verkligen inget speciellt att skriva om just nu och det känns jobbigt när min statistik bara blir lägre och lägre så det blir ju ännu mindre inspiration till att blogga. Måste försöka komma på något intressant att skriva om bara.
This dream isn't feeling sweet
Lite fler och mer seriösa bilder på Julia och Ebba. Tycker väldigt mycket om båda bilderna men hade svårt att välja om jag skulle ha dem i färg eller svartvitt.
Har varit lite tomt här på uppdateringfronten. Har varit upptagen med annat. Igår var en ganska bra dag, eller den blev bra efter ett sjukt fint samtal jag hade med Samuel. Herregud vad det värmde i hjärtat! Det allra bästa som finns är verkligen att höra att folk faktsikt bryr sig om en. Efter det sov en av de vackra kvinnorna på bilden över hos mig. Julia alltså. Så det var ju rätt mysigt som vanligt. Sen har även Qastor kommit hem efter att ha varit borta i nästan två veckor så har klappat på honom massor nu och ska snart iväg till Melody. Vi hörs, folks.
