Identitet
Fotade med dessa babes igår. Vi har en foto-uppgift i skolan så det var det vi fotade lite tillmen fotade massa extra också, så dessa är inte till någon uppgift. Temat på foto-uppgiften är identitet. Mitt foto är redan klart, och nästa vecka är det seminarie och sen ska de sättas upp runt om i skolan. :s Läskigt att få att ha sitt egen ansikte sittandes på skolan någonstans.
Honesty
Gamla bilder från någon dimmig dag i september, tror jag, för det bästa jag har at komma med.
Vi kan väl börja detta inlägget med något positivt. Igår var jag och Julia och såg på Mockingjay part 1 och holy moly. Speechless! Hade typ rysningar konstant genom hela filmen och mitt hjärta kan ha gått i tusen bitar vid typ 1235230574 gånger eller så p.g.a. först och främst Finnick (för att jag älskar honom och Sam Claffin spelar honom så bra) och sen stackars Peeta alltså åååååååh, my precious baby. Vill inte skriva mer för då börjar ag nog bara spoila. Har ju läst alla böckerna och älskar dem, men jag måste bara säga att WOW vad bra de gör dessa filmer. Första filmen var lite halvdan, Catching Fire var helt frickin' amazing och denna ännu bättre, så bra gjord och alltså jag har verkligen inga ord. Åååååh, så bra dessa böcker/filmer är. Och idag är det även Oliver Scott Sykes's födelsedag så det firar vi idag.
I övrigt mår jag inte så bra just nu, men det är väl ingen nyhet. Mina vänner och familj får mig att må bra men annars känns det fortfarande väldigt meningslöst med mycket. Min kropp har varit väldigt anti mot mig senaste veckorna och vi har varit i krig mot varandra basically, idag har jag haft huvudvärk och fruktansvärt ont i magen. Bara massa såna där onödiga som saker som att hyn ska vara a pain in the ass, huvudvärk, ryggont och allt sånt till synes små saker har blivit väldigt mycket nu. Men jag fortsätter försöka. Det gör jag. Det känns mest bara som jag är påväg ner åt samma håll som förra vintern, och det skrämmer mig. Men samtidigt vill jag inte klaga på något sätt, jag tycker inte att jag har tillräckligt stor rätt att klaga längre på något sätt. Så det verkar som att det här blir där jag klagar av mig istället. Nu babblar jag bara för att jag är trött och sur, ber om ursäkt. Vet inte vad jag ska göra av den här blogg-historien längre. Känns liksom inte riktigt värt det mest.
Winter comes, oh, winter crush all of the things that I once loved
MEN HALLÅ PÅ ER! Det var inte igår. Jag är egentligen inte 'tillbaka' utan det vart en sån där stund jag helt plötsligt har bilder att bjuda på. Var ute och fotade lite på eftermiddagen precis innan solen faller nedanför horistonten bort i glömska i några timmar. Hade varken stativ eller fjärrutlösare med mig, så när jag fick impulsen att vilja fota självporträtt fick jag lösa det i alla fall.
Inget speciellt har hänt under tiden jag har legat lågt på bloggen. Jag har mått bra ena dagen för att sen må dåligt igen nästa dag och så går det runt. Så jag mår väldigt olika från dag till dag. Har fått finna andra sätt att få ut mina känslor än att skriva dem på bloggen, om man ska se något positivt med det. Jag har även funnit mig själv med mer tid och någorlunda ork till skolan. Faktum är att skolan flyter på helt okej nu, vilket är ett stort steg för mig. Att klara sig igenom varenda dag i en hel vecka är liksom gigantiska framsteg. Det är fortfarande lite överväldigande att klara skolan vissa dagar, nian är ju ändå en del att sysselsätta sig med bara som det är. Men jag vill i alla fall säga massvis med folk som gjort, sagt och skrivit så fina saker till mig nu. Det betyder massor att känna att man har folk som verkligen bryr sig! Tack allihopa. ♥
Jag tror att vi lägger ner det här för ett tag
Jag vet inte. Jag vet inte vad jag ska säga förutom att jag inte vet.
Jag har inte känt lust till bloggning den senaste tiden och varken haft några bilder eller något annat bra att dela med mig av oftast. Det blir massvis med tid som slängs bort till att sitta framför en tom sida för ett nytt inlägg men vara okapabel att skriva något.
Och allt har gått sämre neråt i en ond spiral med bloggen, och när responsen försvinner så minskar ju även själva glädjen i det. Jag försöker inte klanka ner på någon annan, jag hade inte bloggat bättre för att jag hade haft massa som kommenterade dagligen, jag vill bara ta upp lite bidragande faktorer. Men ibland har det känns som om den tiden jag spenderar på bloggen inte ger någonting till mig längre.
Det är jobbigt att skriva detta. En del av mig önskar att jag för en gångs skull kunde hålla igång något intresse men det här verkar bara rikta sig neråt just nu. Jag vill någonstans verkligen men det går inte. Alla intressen jag tidigare hade kan jag inte längre finna glädje i och tillsammans med mycket annat känns det meningslöst. Jag finner inte mycket med mening längre.
Jag har bara varit så konstig på senaste tiden. Jag kan verka bättre för de flesta runt omkring, jag kan skratta, le och prata normalt men jag kan på något sätt inte riktigt få ut mina andra känslor till folk, inte i kroppsspråk eller ord.
Samtidigt mår jag inte sjukt dåligt, känner mig mest underlig och oförutsägbar. Jag klarar mig, det gör jag. Men jag är inte nöjd eller lycklig. Det vet jag inte om jag någonsin kommer vara. Och jag skiftar mellan att inte bry mig alls eller att bry mig för mycket, att hoppas på ett ljus i slutet av tunneln (som ändå aldrig kommer) eller att helt enkelt lära sig att acceptera mörkret.
Men för tillfället så lägger jag ner bloggen för att det känns bäst så för mig. Känner jag att jag har något bra att lägga ut så kan jag väl göra det någon gång men jag vill bara få det officiellt på något sätt.
Wow, detta blev mycket djupare än vad jag trodde men det är bara så stört mycket som cirkulerar runt i min hjärna som jag måste få ut.
Tills och om vi hörs igen.
I thought of angels choking on their halos
Igår var en konstig dag. V fick åka in och avliva min gerbil Stich som vi haft i 3 år. Det visade sig att hans tänder i överkäken på något sätt och det började vi märka när han inte åt eller bet på något. Så vi tog beslutet att vi inte ville att hans skulle behöva svälta ihjäl eller lida, så han fick somna in stillsamt liggandes mot min arm. Lilla hjärtat. Kommer sakna honom och ha knasigheter. ♥
Det som känns 'bra' i det hela är att för en gång skull kunna känna att jag tillslut gjort något bra för honom och besparat honom massa lidande, för det fanns ändå inget vi hade kunnat göra.
I övrigt så kom Julia hem till mig och sov över och hon hade varit i Paris en vecka nu så det var kul att träffa henne igen och hon fick mig på andra tankar. Vi gick ut mitt i natten (för att Julia tjatade som satan) och fotade i skenet från en gatulampa och resultatet kan ni bevittna här ovanför.
IDAG ÄR DET PÅ TAL OM INGENTING ANNAT INTERNATIONELLA VEGAN DAGEN! Hela november är även 'Vegan Awareness Month'. Och om exakt 20 dagar firar jag ett halvår som vegan.
