Hur kan det kännas som att det har hänt jätte mycket men ändå känns det som om ingenting har hänt? Jag tror bara min hjärna gått på lite för mycket på högvarv helt enkelt. Vet inte hur jag har känt mig på senate tiden. Inte bra, inte dåligt. Förutom mentala breakdown the other day och lite så har det väl varit rätt stabilt.

Som sagt så var det gymnasiemässa igår. Faktiskt väldigt roligt och har mycket jag skulle kunna tänka mig att gå. Känns bra och blev lite mer optimistisk efter mässan. Fortfarande väldigt jobbigt mentalt. Jag inser liksom gång på gång att "SHIT, jag går i nian". Känns ibland bara jobbigt att inse allt som måste göras helt enkelt. Dock går skolan rätt bra just nu. Lyckas faktiskt få saker gjorda igen. Känner mig nästan som en fullt funktionell människa då. Bra känsla.

Har även börjat skriva en lång text i ett word-dokument om min resa genom min mentala ohälsa. Resan är förmodligen inte över på ett tag, kanske aldrig till och med, men till poängen så har det varit väldigt skönt att få skriva massa och kunna inse vad som har gått framåt. Texten är bara påbörjad men ligger nu på fyra sidor och runt 2000 ord. Om någon del av texten någonsin blir publicerad någonstans får väl tiden avgöra.

 

Har skrivit en del idag, både på den texten och i skolan och känt mig allmänt kreativ idag. Det var länge sen jag kände kreativitet faktiskt. Har även gjort lite klotter under nästan hela dagen. Suger på att rita. Det är något jag önskar från djupet av mitt hjärta att jag var bra på. Blir så avundsjuk på folk som kan rita ibland. 

I övrigt har jag mest lyssnat på FTP hela dagen så här får ni en fantastisk låt av dem. Tacka mig inte!