Oj. Är lite chockad över att jag faktsikt haft en bra dag idag. Jag och Julia - aka the ultimate babe - promenerade bort till tågstationen och fotade lite där. Det var jätte mörkt egentligen då det hann bli rätt sent innan vi kom ut av massa olika skäl. Så på grund av bristen på ljus så var jag övertygad om att alla bilder skulle bli suddiga och så vidare men vart chockad över att ladda in de på datorn och se massa skarpa bilder här och där. Och jag vet hur mycket jag tjatar om detta men alltså kolla vad fin hon är. Asdfghjkl! I don't know, ibland blir jag överväldigad av vad vacker vän jag har. I love this girly! 

 

Nu på kvällen har jag suttit med underbar musik i lurarna - främst Fall Out Boy (för att jag fick något ryck och plötsligt flippade ur över deras musik som om jag aldrig hört den tidigare, hahaha), Foster The People och även Lorde, och redigerat bilder från dagens fotografering. Känslan i kropp och själ kan nog liknas med något åt glädjes-hållet. Det var inte igår jag kunde säga något sånt. Det känns lite konstig, ovant men väldigt bra. Det är inte ren glädje men känner ingen sorg, större nedstämdhet, ångest eller ilska just nu. Allt jobbigt känns väldigt avlägset just nu och det känns som att någon dragit bort tyngden på axlarna för en stund i alla fall. Får njuta av det så länge det varar och uppskattar det grymt. Senaste veckan har jag faktiskt mått ovanligt bra, och det är en fantastisk sak att kunna skriva det helt ärligt. Blir väldigt mycket tankspritt babbel här på bloggen känner jag nu, men det är väl det jag har att dela med mig av. Puss på er alla!