Har märt att jag har fått lite svårt att faktiskt skriva klart ett helt inlägg. Slutar alltid med att trilla in på andra flikar, kolla runt på Tumblr under tiden, enbart skriva något ord i inlägget då och då. Har haft ett annat inlägg jag har suttit och försökt faktiskt få gjort flera, flera dagar nu men koncentrationen håller inte så länge att jag hinner skriva klart det. Men här får ni lite bilder på flera söta kossor. Varsågod! Ska försöka få till och skriva klart på det där inlägget i alla fall. Men inspirationen har varit lite låg helt enkelt. 

 

 

 

 

 

Mitt humör har varit lika färgglatt som mina kläder idag... Inget solskenshumör alltså. Jag orkade inte ens med hela skoldagen + att mitt hår är kaos som ni kan se - men vet ni vad? Det gör absolut ingenting för jag fick träffa min älskade kisse idag. Vi åkte nämligen förbi hemma hos pappa när vi skulle skjutsa Frida till stallet och gissa vem som kommer springande när vi kommer dit? Som jag saknar min älskade katt när jag inte får se honom på ett tag. Han gör allt så mycket bättre. Vi gjorde det vi oftast gör och helt enkelt bara satt på köksgolvet och gosade. Åh, vad jag älskar denna katt. Just nu när jag mest är fylld av negativitet, missnöje och andra mindre positiva saker och inte kan säga att jag verkligen älskar mycket, så kan jag fortfarande utan att tveka en sekund säga att den här lilla individen älskar jag av hela mitt hjärta. Bästa kisse terapin. ♥

 

 

Att vara ärlig om sitt sätt att leva har sina nackdelar. Jag ska inte ljuga. Ibland är det riktigt förbannat jobbigt att vara offentlig. Hade varit så mycket lättare att stanna i sängen dagarna i ända och inte vistats utomhus. Det har jag övervägt ett bra antal gånger.

Varför tar jag nu upp detta helt plötsligt? Jo det är helt enkelt det som har snurrat i huvudet här på kvällen. Denna kvällen har varit ovanligt bra faktiskt. Kvällarna är min svåraste tid på dagen annars men trots att jag egentligen bara suttit hemma har den här kvällen varit extra bra. Pratade massor med Frida (min lillasyster för er som inte vet det) och vi skrattade så vi höll på att dö åt allt möjligt. Lite saker som folk sagt om mig bakom min rygg kom upp i samtalet och just då kunde jag skratta åt det.

I vanliga fall är jag en person som ofta tar negativ kritik väldigt personligt. Jag har väldigt lätt att ta åt mig och det krävs inte mycket för att få mig ledsen, arg eller på dåligt humör. Det kan jag ju fixa hur lätt som helst på egen hand också.

På senaste tiden när jag ändrat mycket på mitt sätt att leva på många sätt och försökt vara öppen och ärlig om det har jag fått mycket negativitet riktat mot mig och även folk som varit skeptiska mot mig. Folk har pratat om mig bakom ryggen på mig, sagt mindre positiva saker om mig, skrattat åt och hånat mig.

Och helt ärligt; I can't blame them. Vi lever i ett samhälle som säger åt dig att vara dig själv men samtidigt tvingar det dig att vara precis som alla andra. Vi vill omedvetet att allt ska vara likadant och reagerar starkt på folk som sticker ut eller inte passar in. Jag menar absolut inte att jag är bättre än någon annan eller är speciell. För det är jag inte. Det finns egentligen inget väldigt speciellt med mig. Jag förtjänar inte mer än någon annan.

Det jag dock skulle säga är att jag kanske inte är den människa på denna jord som är mest formad av samhället och normer. Jag har börjat våga trotsa vissa normer enbart för att det är så jag trivs bäst.

Jag sminkar mig ALDRIG, jag är vegan, jag äter aldrig skräpmat, godis, chips, läsk och så vidare, jag bryr mig om djurens rättigheter och välmående, jag förespråkar en alternativ hästhållning som är annorlunda från den vi har idag, jag bestämde mig vid elva års ålder för att bli nykterist och står kvar vid det än idag.

Alla de sakerna kanske inte är vad samhällets normer säger, men det gör mig ändå trött på att jag ska behöva få skit för det. För det är dessa åsikter jag har som jag fått mest skit för. Jag är oerhört tacksam att den mesta responsen jag får är positiv. NI får verkligen inte tro att jag inte uppskattar den, för det gör jag. Jag tar inget sånt för givet utan varenda positivt ord jag får höra värmer verkligen, även om jag är dålig på att visa det ibland.

 

Det känns skönt att vara i det stadiet ändå att kunna skratta åt såna här saker. Självklart är det ju inte så att jag fått några grova hot eller hat, då hade det säkert varit annorlunda. Det fallet vi tog upp här var helt enkelt några som hade börjat prata om hur jag är kring hästar på ett hånfullt sätt. Det var även av samma anledning jag inte orkade med ridlägret jag var på för ett tag sen. Jag blev inte accepterad för mitt sätt att hantera hästar, folk gick hela tiden och stirrade snett och sa saker till mig eller bakom ryggen. Samma sak med att jag har blivit vegan. Folk ska bara säga så onödiga kommentarer ibland. Visst är det okej att undra, fråga och att inte förstå sig på hur jag kan säga, göra eller tycka som jag gör. Det är helt okej. Men vågar man inte säga det direkt till mig så ser jag inte någon anledning att säga det alls. Vi är rätt bra på skitsnack alltså.

 

Som sagt så kan jag nu mest skratta åt det och inte riktigt bry mig. Jag är såpass säker i det jag gör just nu, jag vet varför jag gör de val jag gör och varför jag tycker det jag tycker och det räcker för mig. Att någon annan tycker annorlunda ska inte få krossa mig.

Ibland är det svårt att ta in hur fin Julia är alltså. Bilderna är från vår photoshoot vi hade hemma hos henne i söndags. Vi gick runt lite här och var men det var faktiskt här det blev några bra bilder. 

Snart måste jag hoppa på cykeln och ta mig iväg till skolan (ugh) men hade tänkt börja spela in min video jag hade tänkt göra om lite egna tankar och tips kring att bli vegan, eftersom många undrade och frågade om massa olika saker kring veganism och sådär. Spelade in lite små klipp igår men det hann bli så mörkt tillslut - har nämligen ingen taklampa i mitt rum utan bara ett snedtaksfönster. Daily struggles... 

Hoppas i alla fall på att det blir något sevärt av videon, är ju annars professionell "spela-in-några-klipp-och-sen-inte-tycka-om-det-så-jag-raderar-allt-istället":are. Aja, vi får se om det blir något bra av det- Hoppas inte på för mycket bara.

 

Recept till en person;

 

 

 

Idag har faktiskt varit en ovanligt bra dag. Nu tänker jag vara rätt öppen om min psykiska hälsa, eller ohälsa i mitt fall då, men det är bra för mig egentligen. Det är bra för mig som annars bara känner att jag tynger ner alla att få bort lite vikt från axlarna ibland, faktiskt ha mod att tänka på mig själv en liten stund och även att bara skriva ut lite av det som pågår i min hjärna kan hjälpa ibland.

 

Senaste tiden nu har jag varit väldigt nere, orkeslös och känslan av att allt är meningslöst har börjat smyga sig tillbaka oftare och oftare igen. Visst har det värsta hållt sig borta, den allra värsta ångesten och de djupaste tankarna har inte lurats sig fram i hålet medicinerna kastat ner dem. Självklart har ju medicinerna effekt och håller som sagt de allra värsta tankarna och känslorna borta, men de dämpar ju helt enkelt bara men det tar ju inte bort några tankar. Så på senaste tiden har nedstämdheten och vissa av tankarna börjat komma upp till ytan igen och det tror jag de flesta kan förstå hur det känts - skit. Jag har haft svårt att göra saker, haft svårt att prata med folk, varit extremt lättirriterad, inte känt glädje på väldigt länge och allt möjligt annat. 

Men idag har det faktiskt känts bättre än på väldigt länge. Känns som jag varit ovanligt pigg för att vara jag, inte känt mig lika nere och lättirriterad och faktiskt känt för att göra saker. Imorse tog jag mig faktiskt ut och fotade i dimman och fasinerades över hur mycket spindernät det fanns överallt. De blir ju synliga i dimman så plötsligt är de ju överallt. Det är ett stort steg för mig bara att ta mig ut och fota, hur patetiskt det än kan låta. 

 

Har varit lite ovant att känna lust att göra något. Brukar ju annars inte ha lust med något annat än att bädda ner mig i min säng och stirra upp i taket eller bara sova resten av livet helt enkelt. Var till och med den som föreslog att jag och mamma skulle på en promenad så det ska vi göra efter middagen. Har även känt lust till att skriva, fota och blogga. Alla fina kommentarer ni skrev på mitt vegan-inlägg gav mig faktiskt lite lust att skriva något mer om det, eftersom många ändå frågade en hel del saker. Funderar nästan lite på att möjligtvis göra en video där jag pratar om mina egna upplevelser, just eftersom många undrade hur jag fick ihop det med min familj, om jag hade tips och så vidare. Verkligen sjukt roligt att folk är intresserade! Det värmer verkligen. Mer än ni anar. 

 

I augusti 2012 såg jag en fantastisk dokumentär som heter Sharkwater. Den ändrade mitt sätt att se på mycket och efter att ha sett den här dokumentären bestämde jag mig för att bli vegetarian. Det var en av de första ögonöppnarna för mig och jag insåg att vi faktiskt inte behandlar de som bor på denna planet tillsammans med oss bra alls. Faktum är att vi behandlar de som skit. Värre än skit faktiskt. Här under har ni trailern till Sharkwater. 

 

 

Här var det väl lagom dött. Tänkte bara skriva att jag lever. Vet inte riktigt om jag ska skriva någon ursäkt här, utan det har helt enkelt bara inte blivit av att jag bloggat. Har helt enkelt inte känts värt besväret. Ni har i alla fall inte missat något speciellt direkt, har varit i Gamleby med resten av min årskurs och kom hem igår. Det var faktiskt mest jobbigt att vara där. Kände mig knappt som mig själv och det blandat med att jag irriterade mig på 90% av alla som var där (de resterande tio procenten var mina vänner då) och att jag knappt sov om nätterna. Alla är bara så högljudda och skrikiga och inser helt enkelt att jag inte riktigt klarar av att vistas runt people my age. Eller majoriteten av de som är i min ålder som sagt. Klarade dagarna rätt bra och kunde kämpa med att hålla humöret uppe men kvällarna var värst.

Känns väldigt skönt att vara hemma i alla fall. Har dock råkat på mig en rejäl förkylning som jag försöker bota med en stor skål med god, men inte särskilt fin för ögat, grönkåls-, morots- och ingefärssoppa. Hade även i lite gurkmeja både för ännu mer boost till mitt immunsystem och även i ett misslyckat försök att få lite finare färg. 

 

Ni behöver inte förvänta er någon regelbunden uppdatering för jag har inte särskilt mycket pepp till att blogga. Har överhuvudtaget inte mycket pepp, ork eler inspiration till något alls just nu om jag ska vara ärlig. Och det låter värre en vad det är, men jag vet verkligen inte hur jag ska förklara hur jag mår just nu på ett sätt som gör det rättvisa. Det är som att mitt undermedvetna tar död på allt som förut gav mig glädje - hästar, bloggen, fotografi, vänner o.s.v. Just nu känns allt sånt bara jobbigt rent av. Jag vet helt enkelt inte rikigt vad jag ska göra åt det helt enkelt. Jag känner mig inte rikigt närvarande och vill så gärna kunna finna glädje i saker och orkar med att göra saker men hjärnan protesterar. 

Äsch, nu babblar jag bara. Sorry att jag whinar helt tiden och är allmänt bitter & negativ men det är väl sån jag är antar jag. Tack för de som orkar stå ut med mig ändå.