Att vara ärlig om sitt sätt att leva har sina nackdelar. Jag ska inte ljuga. Ibland är det riktigt förbannat jobbigt att vara offentlig. Hade varit så mycket lättare att stanna i sängen dagarna i ända och inte vistats utomhus. Det har jag övervägt ett bra antal gånger.

Varför tar jag nu upp detta helt plötsligt? Jo det är helt enkelt det som har snurrat i huvudet här på kvällen. Denna kvällen har varit ovanligt bra faktiskt. Kvällarna är min svåraste tid på dagen annars men trots att jag egentligen bara suttit hemma har den här kvällen varit extra bra. Pratade massor med Frida (min lillasyster för er som inte vet det) och vi skrattade så vi höll på att dö åt allt möjligt. Lite saker som folk sagt om mig bakom min rygg kom upp i samtalet och just då kunde jag skratta åt det.

I vanliga fall är jag en person som ofta tar negativ kritik väldigt personligt. Jag har väldigt lätt att ta åt mig och det krävs inte mycket för att få mig ledsen, arg eller på dåligt humör. Det kan jag ju fixa hur lätt som helst på egen hand också.

På senaste tiden när jag ändrat mycket på mitt sätt att leva på många sätt och försökt vara öppen och ärlig om det har jag fått mycket negativitet riktat mot mig och även folk som varit skeptiska mot mig. Folk har pratat om mig bakom ryggen på mig, sagt mindre positiva saker om mig, skrattat åt och hånat mig.

Och helt ärligt; I can't blame them. Vi lever i ett samhälle som säger åt dig att vara dig själv men samtidigt tvingar det dig att vara precis som alla andra. Vi vill omedvetet att allt ska vara likadant och reagerar starkt på folk som sticker ut eller inte passar in. Jag menar absolut inte att jag är bättre än någon annan eller är speciell. För det är jag inte. Det finns egentligen inget väldigt speciellt med mig. Jag förtjänar inte mer än någon annan.

Det jag dock skulle säga är att jag kanske inte är den människa på denna jord som är mest formad av samhället och normer. Jag har börjat våga trotsa vissa normer enbart för att det är så jag trivs bäst.

Jag sminkar mig ALDRIG, jag är vegan, jag äter aldrig skräpmat, godis, chips, läsk och så vidare, jag bryr mig om djurens rättigheter och välmående, jag förespråkar en alternativ hästhållning som är annorlunda från den vi har idag, jag bestämde mig vid elva års ålder för att bli nykterist och står kvar vid det än idag.

Alla de sakerna kanske inte är vad samhällets normer säger, men det gör mig ändå trött på att jag ska behöva få skit för det. För det är dessa åsikter jag har som jag fått mest skit för. Jag är oerhört tacksam att den mesta responsen jag får är positiv. NI får verkligen inte tro att jag inte uppskattar den, för det gör jag. Jag tar inget sånt för givet utan varenda positivt ord jag får höra värmer verkligen, även om jag är dålig på att visa det ibland.

 

Det känns skönt att vara i det stadiet ändå att kunna skratta åt såna här saker. Självklart är det ju inte så att jag fått några grova hot eller hat, då hade det säkert varit annorlunda. Det fallet vi tog upp här var helt enkelt några som hade börjat prata om hur jag är kring hästar på ett hånfullt sätt. Det var även av samma anledning jag inte orkade med ridlägret jag var på för ett tag sen. Jag blev inte accepterad för mitt sätt att hantera hästar, folk gick hela tiden och stirrade snett och sa saker till mig eller bakom ryggen. Samma sak med att jag har blivit vegan. Folk ska bara säga så onödiga kommentarer ibland. Visst är det okej att undra, fråga och att inte förstå sig på hur jag kan säga, göra eller tycka som jag gör. Det är helt okej. Men vågar man inte säga det direkt till mig så ser jag inte någon anledning att säga det alls. Vi är rätt bra på skitsnack alltså.

 

Som sagt så kan jag nu mest skratta åt det och inte riktigt bry mig. Jag är såpass säker i det jag gör just nu, jag vet varför jag gör de val jag gör och varför jag tycker det jag tycker och det räcker för mig. Att någon annan tycker annorlunda ska inte få krossa mig.