Här var det väl lagom dött. Tänkte bara skriva att jag lever. Vet inte riktigt om jag ska skriva någon ursäkt här, utan det har helt enkelt bara inte blivit av att jag bloggat. Har helt enkelt inte känts värt besväret. Ni har i alla fall inte missat något speciellt direkt, har varit i Gamleby med resten av min årskurs och kom hem igår. Det var faktiskt mest jobbigt att vara där. Kände mig knappt som mig själv och det blandat med att jag irriterade mig på 90% av alla som var där (de resterande tio procenten var mina vänner då) och att jag knappt sov om nätterna. Alla är bara så högljudda och skrikiga och inser helt enkelt att jag inte riktigt klarar av att vistas runt people my age. Eller majoriteten av de som är i min ålder som sagt. Klarade dagarna rätt bra och kunde kämpa med att hålla humöret uppe men kvällarna var värst.

Känns väldigt skönt att vara hemma i alla fall. Har dock råkat på mig en rejäl förkylning som jag försöker bota med en stor skål med god, men inte särskilt fin för ögat, grönkåls-, morots- och ingefärssoppa. Hade även i lite gurkmeja både för ännu mer boost till mitt immunsystem och även i ett misslyckat försök att få lite finare färg. 

 

Ni behöver inte förvänta er någon regelbunden uppdatering för jag har inte särskilt mycket pepp till att blogga. Har överhuvudtaget inte mycket pepp, ork eler inspiration till något alls just nu om jag ska vara ärlig. Och det låter värre en vad det är, men jag vet verkligen inte hur jag ska förklara hur jag mår just nu på ett sätt som gör det rättvisa. Det är som att mitt undermedvetna tar död på allt som förut gav mig glädje - hästar, bloggen, fotografi, vänner o.s.v. Just nu känns allt sånt bara jobbigt rent av. Jag vet helt enkelt inte rikigt vad jag ska göra åt det helt enkelt. Jag känner mig inte rikigt närvarande och vill så gärna kunna finna glädje i saker och orkar med att göra saker men hjärnan protesterar. 

Äsch, nu babblar jag bara. Sorry att jag whinar helt tiden och är allmänt bitter & negativ men det är väl sån jag är antar jag. Tack för de som orkar stå ut med mig ändå.