Niornar middag

 
 
 
Eftersom jag om exakt en vecka går ut grundskolan så anordnades det en middag för alla nior i förrigår kväll. Där togs dessa bilder i alla fall på alla fina människor som ni ser. Den enda som inte ville vara med var vår älskade T-bag eller Te-Påsse (kärt barn har många namn).
 
Det var i alla fall en ganska konstig kväll. Även om jag var överväldigad av den härliga stämningen var det ju självklart väldigt sorgligt. Efter 4 år tillsammans tar en ju att se dessa människor varje dag för givet. Det har varit en del av ens vardag i flera år. Har så blandade känslor. Har inte tänkt så mycket på att skolavslutningen börjar närma sig än då jag någonstans vet att det inte finns något jag kan göra så varför oroa sig mer.
Det är så konstigt att prata om allt som har hänt dessa fyra år och för er som inte vet det hatar jag att se tillbaka i tiden. Jag hatar verkligen känslan av nostalgi och att tänka på saker som är förbi. Men en ska väl ändå vara tacksam egentligen. Tacksam över allt bra som hänt och att jag lärt känna så många av dessa underbara människor som jag verkligen inte vill förlora. Det gör ont i hjärtat verkligen. Att tänka på allt vi gjort och att snart är det förbi.
 
Jag är lite rädd att jag själv inte ska kunna hålla kontakten med dem. Inte för att de inte betyder något för mig, utan för att det är sån jag är ofta. Har perioder där jag har en tendens av avlägsna mig från folk och när vi inte kommer ses varenda dag vill jag inte att vi ska glida ifrån varandra. Jag är mest rädd för framtiden tror jag just nu. Rädd för att jag inte vet exakt vad som kommer hända.
 
Har verkligen fått träffa de bästa vännerna du kan ha och det är otroligt hur snabbt men samtidigt otroligt långsamt fyra år flyger fram. Att tänka på allt som hänt som jag om några år förmodligen inte kommer minnas alls.
Julia, som är min bästa vän i hela världen, börjar efter sommaren på internat i Stockholm och därav kommer jag knappt se henne längre. Så när vi kramades på avslutningsmiddagen slutade det med att jag grät. Kommer sakna henne så himla mycket. Kommer sakna alla så mycket. Vill liksom inte lämna allt det här. Känns så pissigt när jag precis börjat klara av att vara skolan ordentligt.
 
Allt löser sig säkert tillslut men det gör det inte mer läskigt att komma ut i det okända. Just nu känns det bara så jobbigt med allt detta.
Kommentarer
Jikå

Blir helt rörd när jag läser detta, love you! // katten med stort K

Datum: 2015-06-06 Klockan: 14:53:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: