Kitties
We were in flames
En väldigt busig, smått galen och söt katt, massa snö och en kamera. Kan bli sämre. Har faktiskt haft en riktigt bra dag. Sånt man får uppskatta verkligen. Speciellt precis efter ett par tuffa dagar. Måste börja uppskatta de små bra stunderna mer.
Frozen hearts growing colder with time
Har haft det rätt jobbigt i några dagar nu. Men trots att jag stannade hemma från skolan idag har denna dag faktiskt varit rätt bra. Det har snöat massor och det blir liksom som att det lyser upp tillvaron.
Ville bara dela den här videon
Mitt hjärta har gått i miljoner bitar igen
Jag har aldrig gråtit såhär hysteriskt på grund av en video förut. Aldrig, aldrig någonsin. Jag grät och grät och grät och grät. Har sett mycket värre men detta kändes in i själen, satte sig i benmärgen. Fick en total mental breakdown. Har varit rätt lugnt med det kring just all smärta som djur får genomlida men nu klarade jag bara inte av det längre.
Detta är ingen sådär grymt grafisk film som visar massa blod, öppna sår, skrikande eller liknande, detta är bara rakt vad djuren går igenom innan de tvingas in i antingen gaskammare eller något annat rum där de ska få sina halsar avskurna, för att sedan hängas uppochner för att tömmas på blod. En ko är bara ett nummer av miljarder, en höna lika så. Lika så är en gris bara ett nummer. Alla djur i våra industrier är bara nummer. Nummer utan något annat bakom dem. Saker. Produkter. Pengar.
Jag började gråta ännu mer när den andra kon försöker vända sig om, men inte har någon stans att ta vägen. Hur blicken som ser upp rakt in i min själ bara skriker JAG VILL INTE DÖ! Hur så fort den där personen kommer tillbaka sjunker h*n ihop och backar i panik. Verkligen inte vill något annat än att försvinna. Sedan får stötar för att tvingas in genom dörren där de tvingas ta sitt sista andetag i ren panik.
Jag vill så gärna kunna hjälpa dem, varenda en. Varenda individ. Men jag kan inte. Jag kan verkligen inte. Och det tar sönder mig.
Alltså jag känner bara sånt sjukt jäkla medlidande för dessa djur. Alla hundra miljarder djur som genomgår detta år in och år ut. Jag vet liksom inte vart mina känslor ska ta vägen. Det gör så ont. Så fruktansvärt jävla ont. Finns inga ord. Vill bara gråta ännu mer. Hur fan kan man göra detta? Jag förstår verkligen inte.
Alltså jag känner bara sånt sjukt jäkla medlidande för dessa djur. Alla hundra miljarder djur som genomgår detta år in och år ut. Jag vet liksom inte vart mina känslor ska ta vägen. Det gör så ont. Så fruktansvärt jävla ont. Finns inga ord. Vill bara gråta ännu mer. Hur fan kan man göra detta? Jag förstår verkligen inte.
Vill inte göra någonting längre helt ärligt. Jag pallar inte med hur alla människor ska vara så jävla själviska att de kan utsätta andra levande ting för detta. Jag klarar inte av det. När ska vi någonsin fatta hur jävla hemskt det vi gör mot djuren är? Oavsett omständigheter är detta fel och för hemskt för att kunna beskrivas med ord.
Bye. Tack för mig. Nu ska jag nog lägga mig och gråta ännu mer helt ärligt.
2014 ~ part one
Har gjort detta några år i rad nu tror jag, så tänkte inte bryta traditionen utan går igenom 2014 månad för månad med lite bilder som både är visade sedan innan och inte. Det här året har nog varit ett av det minst intressanta i mitt liv och egentligen känns det lite ovärt att göra detta, men hoppas att jag får ut något litet roligt ur det. Jag inser hur annorlunda mitt liv ser ut nu och hur mycket som förändrats sedan januari.
Min mamma hade precis flyttat till sin nya lägenhet och jag fick började vänjas vid att bo med skiljda föräldrar. Jag mådde väldigt dåligt under den här månaden och det känns mest som ett stort svart hål att tänka på.
I övrigt var det en månad som var fylld med snö som gärna hamnade framför kamerlinsen.
Att rida och hålla på med hästar var ju fortfarande en stor del av min tillvaro i början av året och höll fortfarande till mycket på ridskolan. Emelie fotade en dag mig och Fille när vi var ute och gick en sväng. Han var väldigt fundersam över situationen men det lyckades bli fina bilder i alla fall. Min fina och saknade vän! ♥
Jag tog självporträtt med en skrivbordslampa bakom mig för att leka med ljuset lite.
Det blev bestämt att Major skulle pensioneras. Jag minns att jag vart helt förstörd och saknade honom massor. Men sen så fick jag faktiskt tillfälle att åka ut till honom så det gjorde jag. Myste med honom massvis, gick ut på promenad och skrittade lite uppsuttet också i snön. Han är en riktigt fin vän! Och i skrivande stund minns jag inte senast jag såg honom faktiskt...
Mamma försökte fota ganska mycket men de flesta bilder såg ut såhär ↓
Sen blev det faktiskt några fina bilder också. ↓
Höjdpunkten med månaden var helt klart att vi fick hämta hem våran älskade Qastor. Han är från ett katthem, vilket jag idag tycker är den enda acceptabla anledningen att skaffa ett djur. Varför ska man bidra till att vi människor avlar massvis med djur för vår egen skull (och dessutom överavlar dem så att de får genomgå massa smärtsamma saker och får sjukdomar och mutationer), när det finns tusentals djur i animal shelters som dör för att man inte har någon stans att göra av dem? Jag skulle aldrig tänka mig att bidra till någon användning och utnyttjing av andra levande ting. ADOPT DON'T SHOP!
Jag älskar denna kille så sjukt mycket. ♥
Efter Majors pension hade jag egentligen inga planer på att hjälpa till med någon annan häst, men av en händelse blev jag rekommenderad till Melody. Hon må vara bara ett år yngre och av samma ras som Major men det fanns trots det inte många likheter mellan dem. Så här höll vi mest på att lära känna varandra. Jag är i efterhand inte stolt över allt jag gjorde här, höll fortfarande på att lära mig mycket och hade svårt med mycket. Ett bett, med tanke på andra bilden, är något jag ALDRIG någonsin skulle få för mig att stoppa in i en hästmun längre. Aldrig, aldrig, aldrig. (även om jag redan här inte var ett fan av bett och skippade det så ofta jag kunde)
Dock var mitt mål alltid att behandla henne med så mycket respekt som möjligt, men det var rätt jobbigt för mig att behöva vara med en helt ny häst. Fast jag tyckte om det väldigt mycket också.
I övrigt var det en väldigt mörk månad för min del. Allt kändes och var mörkt och jobbigt. Mådde sämst och oroade mig för allt. Här skulle jag nog säga att jag hade min allra djupaste grop i mitt mående. Kan i alla fall nöja mig med att jag kravlat mig ur den gropen, trots att jag skrapade upp knäna och att fallet ner i den gropen värker i kroppen då och då.
Till något mer positivt så kom världen gulligaste hund, Tintin på besök. ♥ Minns att när dessa bilder togs klarade jag inte av att lägga ut dem, knappt ens kolla på dem helt ärligt, för att mitt självförtroende var extremt nere på botten, tillsammans med mycket annat. Men det var oftast djur runt omkring mig som för stunden kunde få mig på bättre tankar och kunde få mig att le.
Plötsligt en dag dök det upp massvis med snö, som försvann lika snabbt som den kom. Men jag hann fånga den med kameran, lyckligtvis. Men bara någon dag efter var det lika grått och trist som vanligt.
Denna månad går honestly inte att beskrivas som annat än en hästmånad. Hittar inget annat än hästbilder härifrån. Något av det första jag gjorde var att följa med min mamma och hennes vännina ut till ett stall där hon hade sin fina unghäst. Vid det här laget kunde jag inte något alls om hovar, men hovnörden i mig jublar av översta bilden. JAG MENAR KOLLA VILKEN VACKER NAKEN HOV OCH VILKEN FIN LEVANDE OCH FRISK STRÅLE?!?!? Så borde alla hästars hovar få fungera och se ut.
Fotade min lillasyster och den alldeles bedårande ponnyn Zander på en dressyrtävling. Var inte så jätte ofta på ridskolan, utan endast för att delta på hoppkursen tillsammans med Fille eller hälsa på honom. Var till mesta dels ute hos Melody i så fall och det började gå lite bättre i våran relation.
Hade en fotosession med dessa goofballs. Finaste Bella och Dilba. De flesta bilderna såg dock ut som de här över, men några fina bilder blev det också.
Åkte även ut till Major för första gången på två månader tillsammans med hans ägare. Red i halsring ute för första gången och travade även. Minns hur otroligt mysigt det var. Kerstin tog denna bild som hängde kvar ett bra tag i min header och så vidare.
Händelserik månad, april. I slutet av mars och de första dagarna av april spenderade jag i Gamleby med skolan, och när jag kom hem därifrån hade vi ansvaret för Major medans Kerstin var bortrest. Jag, mamma, Frida & Major var här ute på en promenad i det fina vädret.
En annan dag hängde Matilda med ut och filmade mig och Major lite. När vi hade sprungit runt och lekt klart på banan skulle jag plocka undan alla bommar, och Major hängde med mig fram och tillbaka. Kanske försökte hjälpa till? Vem vet.
Började intressera mig mycket mer för vegansk mat och även rawfood (glassen över är inte helt raw pga. cashewnötterna). Som denna glassen över som jag gjorde vid flera tillfällen och testade på en del andra saker.
Jag hade officiellt snurrat runt solen 15 hela varv, vilket är ganska amazing när man tänker på det. Fotade en del självporträtt och en av gångerna jag tog självporträtt hängde katten med mig och vi gick runt tillsammans. Han gick först dock och så fort jag stannade för att fota något blev han missnöjd och jamade på mig tills jag gick efter honom igen.
Fotade Julia och hennes kompis Ebba.
Var ju även ute hos Melody en del, även fast våran relation kändes rätt dålig och det gick rätt segt. Men minns att jag hade riktigt mysiga, lugna dagar ute i stallet. En dag cyklade jag till och med ut till stallet, och det är ingen kort sträcka kan jag säga. Hade inte ens träningsvärk efter heller?!?!?!?! Vad var jag för vältränad liten sak, back then?!
Youth
Ebba kom förbi hit igår. Vi ses så himla sällan just nu så det var verkligen himla roligt att kunna ses. Det hade snöat lite (vilket självklart är helt borta nu) så vi var ute och fotade lite, blev jagade av massa hungriga änder som trodde att vi hade mat till dem. Stackarna.
Första dagen tillbaka i skolan nu då. Woho... Ser inte fram emot denna termin, med alla nationella, snart ska man välja gymnasium och allt annat. Ugh. Jaja, det får väl fixa sig. Ha en bra dag, lovelies.
Who will care for the fallen?
Blivit lite dött här, men antar att de flesta är vana vid det by now.
I söndags åkte jag iväg med Frida och mamma till Göteborg, till min moster, hennes man och min lilla kusin som fyllt två år. Var så himla mysigt där och min kusin Emil är så himla gullig verkligen.
Kvällen jag kom hem sen var riktigt dålig, både fysiskt och psykiskt. Bakslag är riktigt jobbiga och känner mig rätt slut i kroppen. Har så svårt att kunna se framåt på ett positivt sätt kring bakslag. Fastnar lättare i känslan av hopplöshet. Men samtidigt vet jag att jag mår sämre på kvällarna, så det hjälper ofta med en natts sömn. Åtminstone hjälper det lite för det mesta.
Bakslag är en del av hela resan - hur svårt jag än har att ta in det. Take care, allihopa.
Though my eyes could see I still was a blind man
Vi har ju ingen snö kvar längre, knappt. Men delar med mig av några bilder jag lyckades ta när vi hade lite snö i alla fall.
Companion
Gott nytt 2015 på er allihopa! All snö har iprincip smält bort här och hade ett trist nyår och känner mig inte överdrivet taggad för det här året. Men det får gärna bli ett okej år this time.
